Skrev detta i en av mina trådar men startar en ny för hittat några enstaka som handlar om detta, men behöver stöd nu. Är ensam i dagarna, har haft mamma som hjälpt mig sedan i torsdags men nu behöver jag klara det själv. Läs min andra tråd för att veta mer om min operation. Men första återbesöket i torsdags, sjuksköterska bytte tejp och kollade allt. Var röd av tejpen, hon satte inget i kryssen. Men allt såg fint ut. På kvällen när jag skulle lägga mig märkte jag att min kjol + bh var helt blöt fick panik och ropade på mamma. Vi gick in i badrummet och det bara flög ut vätska från högra bröstet. Gul/rosa/genomskinlig från under bröstet. Forsade. Ringde Fredrik, han bad oss ta bild och sa att det var sårvätska och att han skulle höra av sig under fredagen. Vi lade bindor under natten och på morgonen fortsatte det igen, och VIPS började det från vänstra bröstet också. Men där ifrån kommer det ännu mer. Fick antibiotika utskrivet och det är bara att vänta ut sa Fredrik, fick tid att träffa honom på måndag. Han har hört av sig varje dag. Gråter när jag skriver detta och jag gråter aldrig. Men jag är så trött, grät i onsdags innan torsdagskväll när allt hände för längtade på att det skulle bli bättre och att få sova bra. Och nu sitter jag här. Jag som mådde illa efter att se mina bröst första gången, förstår ni nu? Slutar inte rinna äcklig och kletig gul/rosa vätska ifrån mig, känner mig så äcklig. Och imorgon - tisdag är jag själv för första gången sedan operationen så då behöver jag stå själv och försöka fixa allt medan brösten forsar. Ingen feber, såren ser bra ut och det luktar inte. Ikväll började det dock småblöda. Jag orkar liksom inte. Har försökt vara så positiv genom allt detta och leka tuff trots att sluta nikotin, spyfobi/illamånde och smärta. Och nu detta. Jag kanske skriver efter måndagens möte med kirurg men imorgon behöver jag bara försöka ta mig genom dagen. Någon annan som varit med om liknande? Läst mardrömshistorier men skulle vara skönt om det har lösts sig för någon också.