Jag vill göra en bröstförstoring i höst då är min minsta 1år! Så jag fråga läkaren och han sa att minst 3veckor med helst 1 månad med hjälp. Så det kan läka snyggt! Lycka till
Jag har också barn som är så pass små att de gärna vill bli burna då och då, tänker också som någon skrev att det går att lösa med att gå ner till barnet i stället och mysa. Dock är jag lite orolig för att jag inte ens kommer att kunna kramas med dem på ett tag pga smärtan i brösten. Vad har ni för erfarenheter av detta?
Jag har också barn som är så pass små att de gärna vill bli burna då och då, tänker också som någon skrev att det går att lösa med att gå ner till barnet i stället och mysa. Dock är jag lite orolig för att jag inte ens kommer att kunna kramas med dem på ett tag pga smärtan i brösten. Vad har ni för erfarenheter av detta? PLanerar lyft och ev. förstoring nu i vår:-)
Klart att du kommer vara fysiskt påverkad av operationerna och det är något man måste ta med
i beräkningarna. Det kommer inte vara likadant som innan, ett par veckor efter operationen
men man hittar lösningar, som att byta blöja på golvet m.m.
Det finns ingen anledning att göra någon big deal av det tycker jag. Det brukar bli bra och lösa sig på
Puh! nu kan jag andas ut. Min fantastiska mamma kommer till mig långväga, och stannar tills jag inte behöver hennes hjälp längre. Minst 2 veckor och mer vid behov, vilken lättnad! Inga problem alls att berätta/prat om sådana saker med henne. Hon tycker att livet är för kort för att vara missnöjd, kan man då göra något åt ett problem som man upplever så är det bara att köra säger hon :))).
Nu kan jag sluta oroa mig, och låta maken vara på jobbet första veckan ändå och bara vänta ut smärtan för att förhoppningsvis sedan glädjas åt mina snygga nya boobs!
Vet någon av er hur snabbt återbesöket brukar komma? säkert olika på klinikerna men jag tänker närmast på Plastikakademin i Linköping.
Jag hade killen hemma de första 3 dagarna och sedan var jag själv med barnen som är 1år, 3år och 5 år. Alla kan alltså gå själva men de vill så klart sitta i knä och så ändå, och lillen får hjälp upp i matstolen och allt sådant gick bra. Satte mig på golvet när jag skulle trösta dem i början eller så satte jag mig i soffan med dem, bytte blöja på golvet.. Man anpassar sig som till situationen :). Lillen fick sova i vårt rum så att jag inte behövde lyfta honom ur spjälsängen på mornarna. Skulle nog inte gått så bra utan smärtstillande :P
MrsPlastic: Jo, jag är ju inte precis den första som går igenom nåt sånt med småbarn hemma, på nåt sätt löser det sig såklart:-) Jag är bara så rädd att jag ska vara tvungen att liksom stöta bort dem den första tiden när de kommer och behöver närhet...
Jag vill göra en bröstförstoring i höst då är min minsta 1år! Så jag fråga läkaren och han sa att minst 3veckor med helst 1 månad med hjälp. Så det kan läka snyggt! Lycka till
Cosmolly: Jag fick penicillin i förebyggande syfte. Under 6 veckor åt jag 5 kurer penicillin, så jag är nog snart resistent mot det hehe...
men äter annars inga mediciner, hormoner knappt smärtstillande. Antar att det i perioder är ok med mer mediciner.
Tove: Om man vill ha väldigt fina och fasta bröst så brukar det vara bra med ett minilyft också. Jag har ammat
och fött klart alla barn innan jag började operera mig. Har två egna på 7 och 1 år samt 2 bonus på 6 och 4.
Jag har också barn som är så pass små att de gärna vill bli burna då och då, tänker också som någon skrev att det går att lösa med att gå ner till barnet i stället och mysa. Dock är jag lite orolig för att jag inte ens kommer att kunna kramas med dem på ett tag pga smärtan i brösten. Vad har ni för erfarenheter av detta?
PLanerar lyft och ev. förstoring nu i vår:-)
Klart att du kommer vara fysiskt påverkad av operationerna och det är något man måste ta med
i beräkningarna. Det kommer inte vara likadant som innan, ett par veckor efter operationen
men man hittar lösningar, som att byta blöja på golvet m.m.
Det finns ingen anledning att göra någon big deal av det tycker jag. Det brukar bli bra och lösa sig på
något vis ändå. Lycka till!
Hej Cosmolly!
Var glad för att du har en mamma som du kan berätta för, skulle jag aldrig
våga göra. Hon skulle inte förstå : (
// Tessanbellan
Puh! nu kan jag andas ut. Min fantastiska mamma kommer till mig långväga, och stannar tills jag inte behöver hennes hjälp längre. Minst 2 veckor och mer vid behov, vilken lättnad! Inga problem alls att berätta/prat om sådana saker med henne. Hon tycker att livet är för kort för att vara missnöjd, kan man då göra något åt ett problem som man upplever så är det bara att köra säger hon :))).
Nu kan jag sluta oroa mig, och låta maken vara på jobbet första veckan ändå och bara vänta ut smärtan för att förhoppningsvis sedan glädjas åt mina snygga nya boobs!
Vet någon av er hur snabbt återbesöket brukar komma? säkert olika på klinikerna men jag tänker närmast på Plastikakademin i Linköping.
Jag hade killen hemma de första 3 dagarna och sedan var jag själv med barnen som är 1år, 3år och 5 år. Alla kan alltså gå själva men de vill så klart sitta i knä och så ändå, och lillen får hjälp upp i matstolen och allt sådant gick bra. Satte mig på golvet när jag skulle trösta dem i början eller så satte jag mig i soffan med dem, bytte blöja på golvet.. Man anpassar sig som till situationen :). Lillen fick sova i vårt rum så att jag inte behövde lyfta honom ur spjälsängen på mornarna. Skulle nog inte gått så bra utan smärtstillande :P
Cosmoskatten, skönt att det löste sig. Det är guld värt att veta att man får den hjälpen. En sak mindre att bekymra sig om...
Tessanbellan, jag fasade för att berätta, men det känns skönt efter att ha gjort det. Ibland är de mer förstående än vad man kan tro. :)
MrsPlastic: Jo, jag är ju inte precis den första som går igenom nåt sånt med småbarn hemma, på nåt sätt löser det sig såklart:-) Jag är bara så rädd att jag ska vara tvungen att liksom stöta bort dem den första tiden när de kommer och behöver närhet...
Tohobe: Oj det var bra gjort, med 3 så små!
Det finns ingen anledning att stöta bort dem, klart de inte kan sitta i knät som innan, men om du sätter
dig på golvet kommer de ju nära ändå.
Känslan är nog mer hos dig än hos barnen, det är ju också röst och blickar som ger närhet. Du kan läsa böcker
för dem och prata massor med dem och så får du stå på knä och krama löst och låta dem krama hårt :)
Men sen när du kan kramas igen på riktigt så kommer det vara full glädje :D