Man kommer undan med mer än man tror. Många av oss börjar med att öka vadderingen i BH:n i god tid, för att gradvis vänja omgivningen. Nu har det ju inte varit så varmt på ett tag, kanske har dina kolegor inte sån benkoll på din storlek..? Vaddera på lite extra nu, så kanske du slipper diskussionen helt på jobbet.

Hur mycket har du planerat att lägga in? Och hur stor är du själv? (Blir lättare att föreställ sig skillnaden då - 350 cc på en liten tjej syns mer än på en lång med bred bröstkorg. Casipeia har skrivit en lustig tråd om hur hon som opererad uppmanats att lära sig leva med sina små bröst... (Och hon har ca 350 cc , har jag för mig - än så länge)

Sen får du väl fundera över hur du ska hantera det OM diskussionen dyker upp. Ska du blåneka ("Nä, jag har bara gått upp i vikt, men wow, fick det den effekten, nån som har en bit choklad över??"), skämta ("Ja, jag tyckte ni skulle ha nåt nytt att prata om, det här stället är ju inte så kul") eller vara mer allvarlig och förklara? Det är du som vet bäst hur du vill göra och vad som funkar för dig i din omgivning. Men att ha tänkt igenom det underlättar.

Jag fick den direkta frågan om ifall jag var opererad (det var jag redan när jag började där, men hade "bara" 270 cc - ingen megaförstoring direkt) på en synnerligen skvallrig arbetsplats, där tjejerna sa att de suttit och diskuterat och nu bara måste fråga - och jag sa men har ni inget bättre att prata om än min kropp, då kan ni gott få undra. Vilket sätt..! För det tycker jag var ofint. Sånt ger en ju ingen valmöjlighet att berätta eller inte, och det inför alla.

Antingen hade jag fått ljuga, vilket jag undviker i det längsta bara för att jag är sån, fast jag tycker man är i sin fulla rätt när någon frågar om sånt de inte har rätt att veta, eller också hade jag fått bemöta gud-vet-vad för frågor och kommentarer. Det senare var för jobbigt med tanke på alla komplikationer jag hade att handskas med. men jag blev helt kallsvettig i den stund jag fick frågan. Jag låtsades bli förnärmad och fräste ifrån. Det räddade mig från deras visshet, men knappast från misstankar. Jag slapp dock vidare frågo..r.

Hmm...ja jag bara önskar att jag fått nån slags reaktion. Innan op ville jag inte att det skulle synas at jag var op...trodde jag. Men nu sitter jag här och ingen har sagt nåt och det får mig att känna mig besviken på nåt vis. Förutom den lilla skaran som vet och som nu försöker tala om för mig att det visst syns skillnad. Jag går ofta omkring hemma i endat sport bh:n och inte ens mina 9 åringar har sagt nåt. Jag tycker inte att det syns nån större skillnad med kläder på jag använde ju ofta vadderade bhn innan så det kanske är därför.

MissTake wrote:

Hmm...ja jag bara önskar att jag fått nån slags reaktion. Innan op ville jag inte att det skulle synas at jag var op...trodde jag. Men nu sitter jag här och ingen har sagt nåt och det får mig att känna mig besviken på nåt vis. Förutom den lilla skaran som vet och som nu försöker tala om för mig att det visst syns skillnad. Jag går ofta omkring hemma i endat sport bh:n och inte ens mina 9 åringar har sagt nåt. Jag tycker inte att det syns nån större skillnad med kläder på jag använde ju ofta vadderade bhn innan så det kanske är därför.

 

Ett klassiskt fall av "man ska vara försiktig med vad man önskar - man kanske får det!"... 

Jag tycker du fått ett kanonfint resultat, och kan du dessutom slippa att bli avslöjad, ser jag det inte som nån nackdel. Själv tror jag att jag undkommit upptäckt, men hur det gått till vet jag knappt. Jobbar också med bara män, dock inte så många unga killar, och även om jag vid enstaka tillfällen kommit på nån med en förstulen blick är det ingen skillnad mot hur det alltid varit och så diskret att det inte ens är förargligt. På sin höjd lite roande. Jösses, även om man absolut inte vill bli sedd för sina brösts skull, är det ju inte så att vi vill att de alltid ska passera obemärkta heller.  Så där förstår jag dig - men jag skulle tro på det du säger, vadderade BH:ar har gjort sitt och du har inte gjort en jätteförstoring heller till din längd. Själv föredrar jag att kunna bära em diskret på jobbet och mindre diskret när jag väljer det.

Så jag skulle tippa att du kommer att känna dig nöjd med ditt val när du väl hinner "växa i det" och börja gilla dem. Färska ärr och tejp ihop med den lite lustiga fason brösten ofta har i början, är ju inte direkt vad man gått och drömt om, men det är ett nödvändigt steg på vägen till målet...