Är det verkligen bara jag??!!
Är det bara jag??!!!
som efter 6 månader fortfarande är besvärad av ärren efter intimkirurgi. Har hårda knölar. Hack ett par millimeter djupa där varje stygn har suttit. Samt konstig stelhet. Känner mig fortfarande förstörd.
Har ni andra likadant efter er operation av blygdläppar men att ni inte besväras av det/ inte tycker det gör något/ var beredd på att det var så det skulle bli?
Hur stor assymmetri har ni efter operation?
Har någon gjort intimkirurgi på artclinic och blivit nöjd/ väl bemött/ inte nonchalerad? Vilken kirurg i så fall?
Har någon tips på psykolog som är specialiserad på typ sexuella övergrepp, traumatiska förlossningar eller dylikt? Jag mår så dåligt, men orkar inte blotta ut mig på vårdcentralen/ tigga om att få antidepressiva läkemedel pga detta.
Jag är inte löjlig/ utseendefixerad. För mig blev intimkirurgi ett övergrepp.
Fasen vad jobbigt. Hoppas det löser sig för dig.
Har ingen erfarenhet själv men bumpar din tråd så kanske någon annan ser :)
Då är det bara jag alltså. Vad bra att det inte är fler som mår så här dåligt efter intimkirurgi. Ingen som har tips på vart man kan vända sig för att få hjälp med psykiska måendet? Kommer aldrig bli bra fysiskt men borde ju gå att må bättre psykiskt..
Åh stackars dig! Har det blivit bättre sen dess? Samt hur blev du bemött av kliniken när du berättade om det här? Har du fått hjälp?
0 barn, 28 år, 159 cm, 60 kg
Vill operera bröst, näsa och blygdläppar
Hej!
Det har inte blivit bättre. Jag har blivit erbjuden att anmäla till försäkringsbolaget för att få eventuell ersättning alternativt att ledningsgruppen på art Clinic ska gå igenom min journal med bilder samt mitt klagomål för att på något undantagsfall eventuellt ge ersättning. Det kan jag inte göra för jag vill inte dela med mig av mitt kön till en massa människor som jag inte vet vilka är. Blir bara fler och fler övergrepp. Har varit till en annan kirurg på ett annat företag, hen ville inte operera pga risker med en tredje operation.
Jag har provat antidepressiv medicin men det var ju självklart inget som löste problemet. Bästa som funkat för mig psykiskt är att visualisera att kirurgen som opererade mig på artclinic får cancer och dör. Helt sjuka tankar men jag skäms inte. Jag skadar ju ingen till skillnad från kirurgen och det blir lättare att andas för mig.