Hej Anna,
det du beskriver är inte ovanligt – stuss volym och form är i hög grad genetiskt betingade, och även med målmedveten träning finns det en tydlig biologisk begränsning för hur mycket projektion som går att uppnå.
När det gäller kirurgiska alternativ finns i praktiken två huvudmetoder: förstoring med implantat och volymökning med eget fett (fettransplantation).
Att implantat i sätesregionen görs mer sällan beror inte på att ingreppet i sig är “extremt”, utan på att det är tekniskt mer krävande och förknippat med en annan komplikationsprofil än många andra estetiska operationer. Implantaten placeras vanligtvis djupt i muskulaturen, och området utsätts för konstant tryck vid sittande och rörelse. I litteraturen beskrivs komplikationer som kapselbildning, malposition, serom och i vissa fall nerv påverkan och infektion, där implantatet kan behöva tas bort. Samtidigt visar större serier att ingreppet, när det utförs korrekt och på rätt indikation, kan ge stabila och förutsägbara resultat med hög livskvalitet. Det är dock en operation som kräver noggrann patientselektion och erfarenhet hos operatören, vilket är en förklaring till att den inte erbjuds överallt. Det sker dock en snabb utveckling just nu med mindre snitt och mer vävnadsvänliga implanat. En utveckling där jag med mina medarbetare på Victoriakliniken är involverade.
Fettransplantation (det som ofta kallas BBL) bygger istället på att man tar fett från andra delar av kroppen och injicerar det i sätesregionen. Fördelen är att man använder kroppseget material och undviker implantat, men metoden har sina begränsningar. Dels krävs att det finns tillräckligt med donorfett – hos mycket slanka patienter kan det vara svårt att få fram tillräcklig volym. I praktiken behöver man kunna skörda relativt generösa mängder fett för att uppnå ett synligt och hållbart resultat, eftersom en del av fettet resorberas efteråt. Dels är det en teknik som ställer höga krav på säker injektionsnivå; moderna riktlinjer betonar att fettet ska placeras ytligt för att minimera risken för allvarliga komplikationer.
För en patient som beskriver sig som mycket smal som du Anna, är det därför vanligt att implantat antingen blir huvudalternativet, eller att man diskuterar en kombination där man i begränsad omfattning kompletterar med fett om det finns tillgängligt. Samtidigt är det viktigt att vara realistisk – även med implantat finns anatomiska begränsningar vad gäller mjukdels-täckning och slutlig form.
Sammanfattningsvis: ingreppen är inte ovanliga internationellt, men de kräver rätt förutsättningar och erfarenhet, vilket gör att de erbjuds på färre kliniker. Vilken metod som passar dig beror främst på din anatomi, mängden tillgängligt fett och vilken form du önskar uppnå.
Du är varmt välkommen att boka en konsultation hos oss, så går vi igenom dina förutsättningar i detalj och kan ge en mer individuell rekommendation.
Vänliga hälsningar,
