Bröstförstoring mar 2014 - Citadellkliniken - Landskrona Göran Elmerstig - Strumpbyxan

Så var det äntligen min tur att få skriva operationsberättelse! 

Dagen innan op var jag äckligt lugn och detta lugn följde med även på op:dagen.  Jag o min pojkvän  började vår resa ner till Landskrona kl sex på morgonen och anlände kl tio.  Kliniken är makalöst imponerande!  Ligger precis vid havet, alla rum och op:salar har havsutsikt osv.  Anyway... Kommer dit, får vänta en stund, sen in på mitt rum som har säng, tv, dusch, toa och garderob. Jättefint!  Får duscha i hibiscrub,  ta på badrock,  strumpor och tofflor.  Sköterskan kommer in och provar ut en bh på mig.... Tortyren.... 70E  blir Det!  Sen får jag dropp och lugnande :)  efter några timmar och en shot lugnande till kommer Göran  in och ritar på mig och säger att det är dags! Jag är inte nervös som tur är,  utan  pussar min pojkvän Hejdå och låter honom  veta att jag älskar honom.  Göran och jag tar hissen ner till op:salen,  han visar in mig och presenterar mig för narkosläkaren och sköterskan.  Göran försvinner.  Jag får lägga mig på bordet, dom pratar med mig i kanske tre minuter. Nästa sekund säger sköterskan: Det är klart nu:)  

Jag hinner tänka allt möjligt konstigt!  

Men Göran då?? 

Ni kan omöjligt vara klara??! 

Lyfter på täcket och får se två bollar därunder o så flinar jag o säger: jaha!  

Sen är jag jättepigg och får komma upp på rummet ganska snabbt. 

Natten fortlöper ganska bra,  har svårt att sova, men det är uthärdligt ändå. Sköterskorna tittar till mig 2 ggr under natten. På morgonen mår jag dåligt,  magen är uppsvälld och jag har svårt att röra mig. Handikappad deluxe!  

Göran kommer in vid strax innan 9 och tittar och känner på brösten utan bh. Det för fruktansvärt ont och jag börjar gråta. Han är lite väl hårdhänt då kan jag tycka, men men. Jag får på mig tortyren igen och han spänner åt bröstbandet stenhårt. Tårarna kommer igen. Jag vill bara därifrån. Jag får med mig smärtstillande, information om hur jag ska sköta mig den närmsta tiden och svar från Göran på de frågor jag hade. Göran är snäll och professionell, men jag är trött, känslig och har ont. Jag tackar för mig och jag säger hejdå till sköterskor och till snälla Marie. 

Hemma! Dag 2... 7/3 Mår ganska bra. Har ont i ryggen, men annars är det bra. Duschar och får se och känna på brösten ordentligt. Känns konstigt men ändå underbart:) 

Dag 3...8/3 Vaknar med en fruktansvärd smärta. Brösten känns som två betongklumpar, jag har svårt att andas och jag vill bara gråta. Tar mig knappt upp ur sängen. På kvällen börjar det stråla från vänstra bröstet, som en brännande, ilande smärta som gör så ont att jag gråter.

Dag 4...9/3 Pyyyyttelite bättre än dagen innan, men när smärttopparna kommer så gör det fruktansvärt ont och dessa ilningar på vänster sida är kvar. Det strålar från sidan av bröstet ut till bröstvårtan. Båda bröstvårtorna är dessutom extremt känsliga, känns som att de brinner när tyget från linnet kommer emot. Dock kan jag själv inte känna bröstvårtorna med mina egna fingrar. Jättekonstig känsla.

Dag 5...10/3 Natten till idag var fruktansvärd. Provade att ligga i soffan först. Jag "Sov" där i ca 5 tim, men vaknade varje kvart o tittade på klockan. Hade fruktansvärt ont och det tog drygt en halvtimme innan jag ens kom till min rätta i soffan med kuddar o allt. Pojkvännen jobbade, så det var första kvällen ensam för mig. Det slutade med att jag bara grät och önskade att jag aldrig hade gjort den jävla operationen. Tyckte så synd om mig själv. :) Vid femtiden la jag mig i sängen o somnade till lite då o då där. Kl sju gick jag upp. Då orkade jag inte hålla på o krångla längre. Resten av dagen har varit hyfsad. Har fortfarande denna brännande, ilande smärta på vänster sida och är inte lika rörlig med den armen. Anar att en nerv har kommit i kläm?! Jag mår som bäst när jag tar morfintabletterna, de andra hjälper inte särskilt mycket. Hoppas att den här smärtan försvinner snart!!!

Dag 6....11/3 Smärtan har avtagit något.  Var ute och gick ordentligt för första gången åsen op.  Det gick  bra,  men kändes som att brösten skulle ramla av!  Diskade och skalade potatis också,  gick  bra! :) 

Dag 7....12/3 Ont på morgonen i båda brösten,  vilket jag aldrig haft.  Känns dock uthärdligt för första gången och känner mig mest stel och spänd.  Är extremt trött och o skulle kunna sova i tusen år.... Om bara kroppen tillät det!