Annons

Bröstförstoring apr 2014 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - Lesoleil

Lesoleil's picture
Lesoleil

24 år, 176 cm, 55 kg
Strl före op: 75 A var för stor
Strl efter op: 70 C/D
Konsultation 5/6 Tuve Mårtensson, Citadellkliniken Peter Cosmo
325/350 cc hp bakom bröstmuskeln

Behandling: 
Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
Tuesday, 8 April, 2014

Nu är det min tur att få dela med mig av min op.berättelse!

Tänkte börja med en bakgrund. Jag har alltid varit smal, vilket jag har mins gener att tacka för. Det innebar att jag intro hade mycket fett alls på kroppen. Brösten växte aldrig riktigt till sig och blev olika stora. En A-kupa har varit helt för stor för mig! Redan som ung längtade jag efter att få kvinnliga former, och minns särskilt en gång då jag och min kompis satt och önskade att vi skulle få stora bröst. Hennes önskan blev mer uppmärksammad än min, för brösten kom aldrig. Jag köpte någon bröstkräm som yngre som skulle få dem att växa men utan resultat. När jag blev lite äldre accepterade jag läget, jag skulle aldrig få några naturliga bröst. Jag har ändå vuxit upp till en självsäker tjej, men kände alltid AT&T något fattades. Kollade lite på bröstoperationer redan under gymnasiet, men deter var egentligen ingot jag vågade erkänna varken för mig själv eller någon annan. Sedan har jag inte tänkt så mycket på det förrän för ett år sedan. Jag ville det här för kunde inte riktigt släppa tan ken. Det fanns egentligen bara ett problem som hindrade mig, min rädsla. Jag har sedan alla tider hatat operationer. Har inte kunnat se dem på tv och klarar inte av att höra om det. Kan ha och göra med att en nära anhörig gick bort under en operation när jag var liten. Dessutom var jag rädd för vad alla skulle tycka. Jag är en jordnära tjej och har en akademisk utbildning, det passar sig inte på något sätt...

Jag tog mod och berättade om mina tankar för min bästa vän. Hon var förstående och stöttande. I det ögonblicket bestämde jag mig, min rädsla ska inte få stoppa mig! Jag klarar det här (ville dock kissa på mig av rädsla). Jag började spara pengar och köpte ett gymkort. Vill må så fysiskt bra som möjligt! Bokade konsulation och läste, läste och läste om kliniker och själva ingreppet. Berättade för mina föräldrar som förstod och stöttade mig i mitt beslut! Tog mig ungefär tio månader att spara ihop pengarna, vilket även gav mig tid att tänka igenom mitt beslut. Rädslan för smärtan åt upp mig innifrån och ut.

Valet av klinik var enkelt. Ville ha en klinik som hade gott rykte. Bestämde mig för Tuve då han kan flytta fram implantaten om man får muskelpåverkan. Valde en storlek som såg naturlig ut till min kropp. Mitt mål är inte att söka till paradise hotel utan att bara ha en byst.

Operationsdagen
Dagen inn an op. tog jag min antibiotika och la mig. Kunde konstigt nog sova rätt så bra. Min mamma skjutsade mig till Landskrona. På väg dit försökte vi prata om annat, vi var nervösa båda två. Jag opererades först efter eget önskemål, eftersom jag visste hur nervös jag skulle vara. Blev visad till mitt rum där jag fick duscha I bakteriedödande medel från halsen neråt. Skrubbade som bara den. Sedan provade vi bh. Jisses, fick strlk 65 och jag som brukar använda 75 vanligtvis, så den sitter hårt ladies! Fick en lugnande shott, tabletter och fick sätta på mig strumpor. Sedan kom Tuve och hämtade mig. Han ritade på mig och vi traskade till operationssalen. Där möttes jag av två narkosläkare. Jag försökte fokusera på britsen, ville inte se något annat. Fick lägga mig på den med armarna utåt. De skulle sticka I mitt armveck men hittade inte blodådran (typiskt, låg och tog djupa andetag). De fick sedan i den i Han
handen istället. Fick syrgas och sedan sa de åt mig att de skulle börja söva mig & att det skulle kännas som att jag hade druckit för mycket champagne. Det sista jag hör är att sköterskan säger "ses om en timme". Sedan är det svart.

Vaknar på uppvaket. Någon frågar om jag är vaken. Jag svarar ja och försöker titta men ögonlocken känna tunga och är lite yr. Får mer syrgas och lyssnar på alla ljud, sköterskor som pratar och skrattar. Sköterskan klappar mig på huvudet och berättar att allt har gått bra. Jag frågar vad klockan är och hur länge jag legat där. Klockan är 09:20 & har varit där i 40 minuter. Blir upprullad till mitt rum och jag börjar skaka. Vet att det är vanligt. Jag hade inte det minsta ont när jag vaknade men vågade inte röra en fena på tre timmar. Fick lite vatten sedan försökte jag sova. Sov I någon timme innan jag ringed på sköterskan och gick på toaletten. Sedan fick jag lite fika. Det var då det slog mig, jag hade klarat det! Kikade near på brösten och log ett stort leende. Sedan messade jag alla som visste om det.

Idag är det dag 4 och klarat mig väldigt bra från smärtan, jag var förberedd på det allra värsta! Det jobbigaste är att resa sig upp men det blir lättare med tiden. Brösten ser så fina ut och är så glad, längtar nu tills de blir en del av min kropp istället för två hårda påsar på bröstkorgen.

Är så stolt att jag genomgått denna personliga resa och övervann min stora skräck! Nu hoppas jag att allt läker som det ska,

Tack för ordet!

Ps. Skriver på en amerikansk iPad, så det förekommer säkert en del stavfel.

2014, June 15 - 12:03
centauri
centauri's picture
Offline
Last seen: 10 years 4 weeks ago
Silver
Joined: 2014-05-18 23:54

Ååå va kul att du vågade till slut :D Det där med att fundera själv fram och tillbaka själv till att berätta för folk är ett stort steg där det känns mer real på något sätt. Bra jobbat! :D

 

Jag är grymt avis, jag vill också op där av Tuve, men måste, precis som dig, spara ihop pengar :P

 

Lycka till och njut av bikinisommaren ;)

Annons
Annons
Annons