Bröstförstoring jun 2014 - KKAB - Kosmetisk Kirurgi AB - Falköping Stefan Modin - Annan84

Firar midsommar i paradiset och tänker knappt på att det snart är dags för mig att opereras. Det är den 20/6 och solen skiner mellan vackert blommande kransar. Livet är fantastiskt. Hela själen njuter. Jag badar för sista gången denna sommar och skriver i gästboken där vi bor: Att blir detta min sista helg i livet om något skulle gå fel så är det den bästa helg jag någonsin haft. Så perfekt var den.

Vi bodde i en herrgård för oss själva och hade all lyx man kan tänka sig med naturen precis runt knuten. Vattnet var ljummet och maten fantastisk.

Slungades rakt in i verkligheten när jag skulle skiljas ifrån min familj för att fortsätta min resa på egen hand. Jag hade gråten i halsen  då jag började få oro i kroppen. Nervositeten växte sakt fram. Kramade om mina barn som oxå såg nervösa ut. Min man fick en hej då kram och vi skilldes åt.

Jag spenderade min andra natt hemmifrån hos min mor och hade då tappat min nervositet. Vi kikade film och tjatade massa minnen. Jag somnade med en massa tankar som snurrade kring storlekar man skulle välja. Hade bestämt mig för 270 cc utan att egentligen veta varför.

Vaknade tidigt och tog det mycket lugnt. Började förstå vad som skulle ske. Vi åt och packade väskorna för att sedan sätta oss på tåget från Göteborg till Falköping jag och mor. Köpte massa lyxiga magasin som vi plöjde igenom och massa goda nybakade bullar. Tåget for dock fram i en sådan fart att man inte hann med varken alla tidningar eller magasin innan vi nått vår destination. Nu var vi i Falköping. Datumet var den 22/6. sprang runt som irra höns och försökte hitta vandrarhemmet jag bokat. Herregud vilket lokalsinne jag har. Vi fick fråga efter vägen och hittade till slut fram. Vi packade upp och installerade oss. Jag läste igenom papper ang operationen. Vi gick vägen vi skulle gå dagen efter till kliniken för att mäta tiden och hur långt det var dit så att vi kunde beräkna när vi skulle gå upp dagen efter och när vi skulle ge oss av. Under vägen till kliniken så upptäckte vi ett fantastiskt vackert Falköpning. En helt ny sida utav den stad jag en gång hade besökt tidigare på mitt första besök på kliniken. Mitt första intryck var nämnligen: Var fan har jag hamnat? Här kan det ju inte finnas någon sådan klinik. Jag tyckte staden såg för jävlig ut. Det regnade och var grått och utanför kliniken såg det allt annat än trevligt ut.

Nu var det något helt annat med vackra parker och hus. Vi strosade runt och kände in stället. Luktade på blommor  och njöt. Ingen nervositet alls  i kroppen.

Väl tillbaka på vandrarhemmet som vi för övrigt hade turen att ha helt för oss själva åt och drack jag en massa gott. Min sista måltid på länge. Tryckte i mig vatten och tog min Deskutan dusch. Höll på att skålla mig på vattnet då de inte snålade med varmvatten alls. Kissade fem jävla gånger den natten av allt drickande och gav upp runt tolv snåret. Vaknade fem och kunde inte sova mer. Var inte det minsta nervös. Vi gick upp och mor åt medan jag tog dusch nummer två som nu var mer uttorkade än dusch nummer ett. Kände inte av första duschen alls. Läst att man känner sig så torr och konstig av detta men upplevde inte det förens efter nummer två.

städade ut rummet och drog iväg med vårat tunga bagage. Kom fram tidigt till kliniken och där stod det redan två tjejor. Och jag som tyckte att jag var tidig! Vi fick lappar att fylla i och guidning till rummet redan när vi kommit innanför dörren. Och här börjar äventyret. Jag fick träffa Stefan Modin för första gången och vi bestämde en storlek. Gud så ful jag är utan BH. Herregud! På tiden att göra något åt detta nu. 270 cc var alldeles för litet på mig och vi valde 325 cc gemensamt alla tre. Mycket tveksam dock och var rädd at få två bomber men hade läst att Stefan var duktig på detta med storlekar. Han sa dock till mig att du kommer att känna att de är stora i början när du vaknar upp. Hmm

Fick lugnande och fyra jäkla panodil. Varför fyra liksom? Jag tycker normalt att två är för mycket. De förklarade att det är för att bygga upp en depå. Okej! Får väl köpa det då. Jg är ju Undersköterska och jäkligt påläst och skeptiskt till allt.

Sen skulle nålen in i armen. Det gick inte. Var inte direkt förvånad och förklarade att det inte brukar gå så lätt. Hon sa att hon kommer in senare och försöker när det lugnande verkat en stund. Lycka till sa jag och log. Det tar inte på mig förklarade jag.

Mycket riktigt. Det tog inte. Jobbigt för dig sa hon. Jag sa att ge mig en flaska vin så ska du få se på avslappnat.Haha. jodå. Kunde jag ju drömma om. (Skämt å sido). Hon lyckades i alla fall få i nålen och nu kopplades droppet in. Jag slummrade till och tiden gick förbaskat långsamt. Mor sov oxå lite och vi fick plats tre i kön utav fyra så jag viste att vi skulle få komma in efter lunch. Mor trodde halv tolv och mycket riktigt blev det exakt den tiden. Jag är så inponerad utav min mamma och undrar hur hon vet allt.

Trevliga narkossköterskan Anders hämtade mig och klädde av mig i ett kallt rum. Nu jäklar kom tomhetskänslan och nervositeten blev till en rädsla. Min mamma fick inte vara med och jag fick panik och lust att springa ut ur rummet. Benen kunde inte vara stilla och Anders försökte lugna mig där jag låg som Jesus på korset. Jag hörde en radio på håll och jag var skit nervös och frös som en dåre. Fick tre täcken men inget hjälpte. Gud vilken tid det tar tänkte jag och hörde mig för om när vi ska börja. Jag fick till svar att de väntar på någon som håller på att väcka den andra tjejen från sin narkos. Herregud tänkte jag. Evigheten tog inte slut. Jag flaxade och klagade och då sövde de ner mig.

Vaknade två timmar senare och var så trött i kroppen. Hade missat hela uppvaket och hördemin mor fråga om allt hade gått bra. de svarade att det hade gått så bra. Lättnad! Sen somnade jag igen. Vaknade av min mors eviga tjatande som jag förövringt sakt åt henne tidigare ang stretching. Vi skulle hålla på var 10:e min, och min mor är enveten. Vi tränade och tränade. Jag sov och sov. Knarkade tabletter och fick sprutor om vart annat. Kollade in brösten och fick ingen känsla av att de var för stora. Älskade dem ifrån första stund.

Dagen efter så var jag fortfarande trött. Kissat massa på natten och tränat. Åt en liten frukost. åt för visso lite oväntat på kvällen innan oxå då jag var gör hungrig. Vågade mig inte på för mycket dock för man kunde bli illamående och konstig. på morgonen var jag inte hungrig alls men tvingade i mig. Håkan gillade jag för övrigt inte som hade natt ansvaret på kliniken. Mor inte heller och tyckte han var arrogant. han gapade och skrek och hade mycket bråttom. Gillade inte frågor och var allmänt snäsig.

Skit i det. Jag hade ju två fina bröst. Nu äntligen var de mina. mamma gillade dem oxå fast hon egentligen är emot allt detta men sa att hon tyckte att de var fina på mig. Gott betyg. Stefan kollade och de fick godkänt. Jag skrevs ut och fick me den jäkla massa recept med piller att hämta ut. Jag hatar att ta piller.

Snart skulle smärtan göra att jag älskade mina piller och inte klara mig utan dem. Fy fasen så ont jag hade. Satt upp och sov och hemresan var för jävlig. Så jäkla ont. Kände mig totalt överkörd. De tre första nätterna var hemska. Knarkade piller som aldrig förr. Kom inte ur sängen själv. Hade så ont i ryggen att jag kände mig totalt nermejjad. kändes som om jag varit med i en bilolycka. Som om en elefant satt på min bröstkorg. Hade svårt att andas. Nog hade jag hört av andra och personal på kliniken att det skulle göra ont, men DETTA! DETTA kunde jag inte föreställa mig. Brösten var så jäkla spända. Ställde mig på vågen oxå och dog en smula. Herregud. Vad har hänt. Jag är tjock. Kände mig fet och hade så ont. Taskig hållning hade jag skaffat mig oxå. Men brösten var fina.

Gick och köpte mig massa mjuka toppar. Så underbart att ha större tuttar. Jag har C kupa. OH MY GOOD! Dom är fantastiska. Men när i helveta ska värken ta slut? Sitter här på slutet av min femte dag och dör i smärta. Vist har den bleknat en smula men herregud vilken pain.

Sova är något jag absolut inte vill göra och sover helst i bilen. Det är skönast. Somnar fortfarande på dagen. Har tagit bort mitt morfin och klarar mig mig på två panodil och tre ipren dagligen plus min antibiotika då. hoppas denna läsning inspirerar någon. Jag har i alla fall ett mycket kvinnlgare utseene och känner att jag faktiskt skulle ha såsat på med större inlägg. Att jag ens Kan med. Mina bröst är ju perfekta. Men lite större hade inte skadat