Bröstförstoring aug 2014 - Nackakliniken - Nacka Gustaf Aniansson - anonym

Jag hade önskat att få en tid kl 8 på morgonen och i fredags ringde sköterskan från kliniken och meddelade att jag fick det. Duschade i descutan på kvällen och det tog en halvtimma att borsta ut håret, det är nog det enda negativa jag har från den här berättelsen. Jag ställde klockan på 6:30 och gjorde om samma procedur med descutanet, sen var det dags att åka. Jag tror jag måste ha blivit lite stressad där på morgonen för jag glömde bort att ta med mig legitimation, det enda jag tänkte på var att ta lypsyl. Vi satte oss i bilen och svängde ut på motorvägen, då kommer jag på det! LEGETIMATIONEN, faaaaan.. Här där jag bor är det otroliga köer på morgnarna så man kan endast krypköra fram i ca 5km i timmen. Det enda alternativet för att vända och åka hem för att inte komma för sent var att köra i bussfil och så fick det bli, i full fart dessutom. Hem och hämta leget och ut på vägen igen. Men det gick bra, vi va där 10 min i 8. När vi kom in kom sköterskan och visade oss till mitt rum. Jag förklarade att jag är livrädd för sprutor, gråter floder, kräks och svimmar varje gång. Hon försäkrade mig om att dom skulle ta väl hand om mig och sen fick jag byta om till deras kläder och vänta på narkosläkaren som kom in efter en stund och berättade om hur allt går till. Jag förklarade även för honom om min fobi för sprutor. Han sa samma sak till mig, att dom ska ta hand om mig väl. Jag trodde helt ärligt inte på nån av dom eftersom jag vet hur det har varit i alla år hittills när jag ska lämna blodprover.. Kaos varje gång. Jag fick lite tabletter och sen kom läkaren in och vi pratade om implantaten och tog lite fotografier och filmade mig. Jag kände mig helt trygg med att han fotade mina fula små tuttar fast att jag skämts så oerhört över dom i så många år. Jag fick ligga kvar i rummet och prata med min kille tills det var dags att säga hejdå till honom och gå på toaletten. Sköterskan ledde mig till operationsbordet och pratade med mig och höll mig i handen inför nedsövningen. Både hon och narkosläkaden var där och dom är guld värda! Jag fällde inte en tår och var helt lugn hela tiden och kände mig helt trygg med att dom gav mig en spruta. Jag skulle aldrig nånsin tro att dom skulle lyckas med nåt sånt men det gjorde dom. Jag minns att jag fick lugnande i armen och att dom frågade om jag kände av det. Jag gjorde inte det och narkosläkaren sa att jag var en stark kvinna. Nästa sekund somnade jag nog för jag vaknade upp på mig rum av att sköterskan kom in och pratade med mig. Jag löfte på täcket och där var dom, mina fina tuttar!! Jag fick ringa min kille så att han skulle komma och hämta mig. Sen somnade jag nog om för jag vaknade igen av att läkaren kom in och en stund efter det kom min kille. Jag mådde bra direkt när jag vaknade så vi fick lite papper och instruktioner sen fick vi åka gem. Jag hade inte direkt varit så sugen på att få på mig en läkningsbehå direkt och det fick jag inte heller! Så himla skönt, dom sa att jag ska själv köpa en när jag kan ta mig ut. Jag tror att vi var hemma igen vid halv tolv på förmiddagen. Jag mår jättebra och har bara lite ont, mår inte alls illa av morfinet. Jag är såå himla glad att jag valde nackakliniken, dom har varit super från början och allt har gått över mina förväntningar!