Bröstoperation sep 2014 - APS Artistic Plastic Surgery | Carlanderska - Göteborg Fredrik Gewalli - felipeflop2014
Hej!
Nu börjar jag bli människa igen och tänkte berätta om min operation.
Jag kom dit 09.20, hade tid 09.30 men skulle inte opereras förrän 11.30. En sköterska kom och gav mig kläder jag skulle byta om till. Strumpor, morgonrock och ett par riktigt sexiga trosor. Dom kopplade sedan i dropp, gav mig tabletter (lugnande och 2 värktabletter tror jag) och Fredrik kom in för att rita lite på mig. Jag hade ändrat storlek från 250cc till 300cc, men Fredrik sa trots att jag är väldigt smal och tunn så skulle det gå bra.
Efter en timma eller två var det dags. Jag gick på toa innan och sedan kom de gulliga narkosläkarna. Jag fick lägga mig på operationsbordet som var ganska varmt. Sa till narkosläkarna att se till att Fredrik skulle göra mig riktigt snygg, och dom försäkrade mig om hans komptens innan jag somnade.
Jag minns inte mycket från uppvaket. Jag minns bara att jag låg och skrek "aj aj aj aj" hela tiden. Frågade även en av sjuksköterskorna om operationen gått bra (vilket jag har läst att alla andra får höra.) Dom frågade om inte Fredrik hade varit hos mig, men jag kunde inte minnas. Jag hade alldeles för ont att reflektera över det, men jag snappade upp att dom viskade om mig, och jag undrade om allt verkligen hade gått bra.
Efter ett tag berättar en manlig sjuksköterska att jag måste stanna över natten, vilket jag gjort klart att jag bara ville om det var nödfall. Var dock så trött att ligga i ett ljust rum med andra personer, så bad dom köra mig till ett eget rum, vilket dom gjorde cirka 30 minuter senare.
På kvällen kom Fredrik och förklarade för mig att operationen hade tagit över 4(!!!) timmar. Min hud hade varit så tunn att det var på gränsen om dom skulle kunna fortsätta eller inte. Som tur var hade dom till slut fått implataten på plats.
Jag var glad över att få sova där, för jag hade aldrig klarat mig hemma med familjen den första natten. Efter ett tappert försök att sätta mig upp, för att sedan gå på toaletten slutade med kateter. Resten av natten kissade jag via en "metallhink" liggandes då det inte fanns en chans att jag kunde varken sitta eller gå själv.
Sköterskorna var inne var 30 minut för att ge mig mer morfin då smärtan var näst intill outhärdiglig. Det gjorde att jag kunde slumra till lite som tur var. Dom förklarade även att min smärta skulle vara högre än normalt då min hud varit så tunn och skör.
Både min familj och pojkvän kom för att hälsa på mig på kvällen, men det gjorde så ont att både prata och andas så dom blev inte långvariga. Kändes som alla mina organ var ihopklämda.
På morgonen runt 06.00 började jag känna mig mer "med i matchen" och lyckades gå på toa, med vääääldigt skakiga ben. Sköterskan fick hjälpa mig med papper eftersom jag inte kunde sträcka ut armarna, och efter det slutade vi med mer morfin eftersom jag skulle vara tvungen att åka hem innan 11.00
Är nu hemma och blandar värktabletter med morfin efter behov. Har fortfarande väldigt väldigt ont, men börjar kunna använda mina armar mer för varje dag. Jag är lite blå-slagen i höger armhåla efter "dränet" som suttit där.
Jag fick dock se brösten för första gången idag då jag skulle duscha och jag är verkligen supernöjd.
Det här var inte för att skrämma av er, utan bara min lilla OP-berättelse.. Och jag vill uppmärksamma er som skall operera er att verkligen lyssna på era läkare ang. storlek. Dom är proffs och vet bäst!
Att ha mobilen laddad med musik på kvällen och natten räddade mig verkligen. Mitt bästa tips till er som skall göra det!
Jag vill även säga att jag verkligen tycker Fredrik är duktig och rekomderar honom stark. Han lyckades göra mig så fin trots mitt halv-kassa utgångsläge!
KRAM
Hej och G R A T T I S till dina nya bröst! : )
Jag tycker det är bra att du har skrivit så ärligt som du gjorde angående din operation. Ibland uppstår ju saker som gör att det inte går helt enligt planerna, och jag tycker din berättelse är till nytta för andra som planerar en operation. Ett stort plus också att du belyste vikten av att lyssna på kirurgen - tycker det är jätteviktigt! Det är ju faktiskt han/hon som sitter inne med kunskapen och erfarenheten.
Tråkigt att höra att du blev så starkt smärtpåverkad, men håller tummen för att det blir bara bättre för dig och att du ska kunna njuta av dina nya bröst. Krya på dig! : )
Oj vilken berättelse. Vilken tur att allt gick bra!
Jag var också väldigt tunn vid min operation. Vägde bara 42 kilo. Min kirurg sade att det inte gick att få in mer än 350 cc men han lyckades klämma in 375 i alla fall :)