Bröstförstoring okt 2014 - Aleris Colosseumklinikken - Oslo Tomm Bjerke (Norge) - Xoonia

Operationsdagen var inne, allt hade gått så snabbt. Bara två veckor tidigare hade jag varit inne på konsultaion och då jag sa till Tomm att jag gärna ville ha detta gjort så snart som möjligt så sa han "Då bokar vi in dig om två veckor då!". Och nu var dagen inne. Det värsta denna dagen var nog att jag inte skulle opereras förrän 14.30.. Jag hade fastat helt (inget att dricka eller äta) sedan klockan 21.00 dagen innan och framemot klockan 12 var jag så törstig och nästintill svimfärdig, så försökte sova så mycket som det gick. Klockan 13.50 ringer min telefon, numret från klinken visas på skärmen och jag fasar det värsta. Min operation kommer bli inställd. Jag svarar nästintill i sömnen och i andra änden är en sköterska som meddelar att om jag har möjlighet får jag gärna komma till kliniken nu, Tomm är redo och bara väntar på att få träffa dig! Jag som bor 5 minuters gångväg ifrån kliken blir paff men säger att visst kommer jag, Ge mig 10 minuter så är jag där! Jag famlar upp ur sängen, tar med väskan jag pakat och halvspringer till klinken, nu j*vlar händer det tänker jag. 

Väl på kliken möter Tomm upp mig i dörren, vem som var mest exalterad inför detta vet jag inte haha, han var så härlig och glad och man kände sig som hemma. Vi gick in och han ritade på mig, frågade så att storleken fortfarnade kändes okej och att jag kände mig redo. Vi gick igenom hur operationen skulle gå till och så vidare. Sen fick jag gå vidare till operationssalen där narkossköterskan och en annan sköterska väntade. Jag fotades och de förberedde, alla var så gulliga och pratade om allt mellan himmel och jord vilket gjorde att man kände sig lugnare. Jag som är otroligt spruträdd (brukar gråta och svimma varje gång) fasade när de skulle sätta nålen i armen. Jag fick i alla fall lägga mig ner först och sen kom den hemska nålen, men skickligare narkossköterska tror jag aldrig jag träffat. Kände inte ens sticket och lyckades på första försöket, inte många som gör då jag är svårstucken. Jag tvättades rent och låg rakt upp och ner och stirrade i taket, sköterskan sa åt mig att kolla ner på dina bröst en sista gång, när du vaknar är de inte detsamma längre! Sen började jag sövas, först litegrann vilket ledde till att jag blev lite hög och började känna mig lagom full, sen sa hon bara att du kommer du somna och så tar vi hand om dig.

Sen vaknar jag bara till, lugnt och försiktig. Kollar på klockan och det var en timma sedan jag hade sövts. Jag låg under ett helt underbart varmt skönt täcke och bredvid mig hade jag en sköterska. Hon såg till att jag vaknade ordentligt, fick mig sittande och gav mig något att dricka och extra medicin mot illamåendet. Efter en stund kom Tomm och berättade att allt hade gått perfekt, och han frågade om jag tränade bröst mycket innan. Det var tydligen ordentligt men muskler jag hade haha. Efter ca 30 minuter på uppvaket fick jag hjälp att klä på mig och min sambo kom och hämtade mig. Jag kunde gå hem själv trots att jag fortfarande var lullig av narkosen. Väl hemma la jag mig och somnade nästintill direkt. Detta var en tuff dag, men jag vet nu att det var så värt det.

Jag tog första dagen en halv morfintablett men det visade sig att jag INTE tålde detta. Hela natten efter operationen spenderade jag på toaletten hängande över toastolen. Smärtan i brösten när man spydde går inte att förklara, fy säger jag bara. Så morfinet kastade jag långt bort och klarade mig resten endast på ipren och alvedon. Visst hade jag ondare än de som knaprade morfin efter operationen, men hellre mer smärta än att må så illa! Så tips till er som är känsliga, var lite försiktiga med morfinet, man klarar sig faktiskt utan :)