Hej, Följer denna tråden då jag undrar detsamma :)

Om du vill kunna fortsätta träna bröstmusklerna helt obehindrat och utan förlorad styrka är det bara framförplacering som gäller. 

Vid bakombröst påverkas musklerna genom att muskelfästet skärs upp och implantatet läggs in under och det gör att man får en viss rörelse vid belastning eftersom musklerna pressar implantatet utåt då. Hur mycket är väldigt induviduellt. Vissa syns och känns det knappt på medans andra får mer rörelse och stramande känsla. Normal muskelpåverkan innebär inte smärta och grova deformationer men kan göra så du inte vill träna bröst längre pga den stramande onaturliga känslan. Det är heller inte så bra på lång sikt att köra tung bröstträning med bakombröst för när implantaten pressas hårt utåt kan fickorna töjas så klyftan blir bredare och resultatet utseendemässigt blir sämre.

Jag gymmar mycket och har slutat träna bröstmusklerna. Visst jag kan med väldigt lätta vikter men tycker inte det ger något och gillar inte känslan. Undviker dips också, kan göra armhävningar men känns i brösten då med, vissa tricepsövningar kan påverka också men man lär sig hur man ska anpassa armar vinklar osv för att det ska underlätta. Annars tränar jag som vanligt. Brukar inte ens tänka på att jag har bröst och ser dom inte som ett problem även om det hade varit roligt att kunna bänka tex. 

följer

Jag fattade det på min kirurg som att implantatstorleken inte påverkar ev muskelpåverkan eftersom muskelrna töjs ut ändå.

Nej känner man absolut inte svag i vardagen. Det är första veckorna efter operationen som man kan känna att musklerna stretar emot typ om man ska öppna en tung dörr eller växla i bilen. Men vardagligt svagare nej. Det är inte normalt. Enda du förlorar styrka i är pecsen vid direkt belastning på dom som vid tex bänkpress om du ska jaga personbästa och sånt. Men att lyfta tungt från marken, knappast.. jag satsar på nytt pb 140kg i mark efter jul så nä :P Jag förstår hur du funderar för var precis likadan. Livrädd för att brösten skulle påverka mig både i vardagen och träning men kan säga nu i efterhand att herregud vad överdrivet rädd jag var och hur mycket forumet förstärkte rädslan genom alla skräckhistorier om tjejer som inte en kan hålla ett mjölkpaket osv. Skulle det bli så är det ett extremfall. Jag har visat min muskelpåverkan (som jag inte ens ser som en komplikation utan en konsekvens av att ha skaffat sillisar) för kirurgen genom att flexa och han säger att det är helt inom normalgraden. Jag  tänker inte ens på att jag har bröst i vardagen eller under träning så vida jag nu inte försöker mig på bröstträning. 

Kan tilllägga att jag jobbat på lager där det var flera andra tjejer med bakombröst och jobbet var väldigt tungt fysiskt med lyft osv hela dagarna. Ingen hade något problem med det

Angående det där med att man förlorar styrka. 

Jag tränade ingenting innan min första operation, och hade alltså inte så mycket styrka att förlora, men den första tiden efter operationen hade jag stora problem med pumpflaskor - jag är frisör och var tvungen att ställa ner schampoflaskorna på golvet för att kunna få ur något ur dem så jag kunde trycka med hela kroppen, så att säga. Direkt efter operationen var jag rent allmänt jättesvag i armarna, men det är ju inte så konstigt när man har skurit i musklerna, och det återgick till det normala hyfsat snabbt.

Ungefär 1,5 år efter operationen började jag gymma, och visst var jag väldigt svag i bröstmusklerna men de blev ju starkare så småningom. 

Nu, däremot, har jag kommit till en punkt där det känns som att bröstmusklerna verkligen blev hindrade av implantaten. De försökte dra ihop sig och spänna sig, och styrkan fanns där för att jag skulle kunna göra chins, till exempel, men de KUNDE inte dra ihop sig fullt ut eftersom implantaten var i vägen, så jag kom aldrig upp i någon chin. Jättekonstig känsla, lite som när man försöker greppa något som är lite för stort; du borde kunna lyfta det men kan inte för att du inte får grepp. Förstår du hur jag menar? Men det är i just de situationerna. I vardagslivet har jag inte märkt av det! 

Sen fick jag andra problem också, som deformation och att det faktiskt gjorde direkt ont ibland när jag spände musklerna lite för mycket, men just den där biten med att musklerna kändes hindrade från att fungera som de ska gjorde att jag bestämde mig för att flytta fram mina implantat. 

Men. Det verkar vara väldigt olika. Örjan sa något om att mina muskler var delade ovanligt djupt eller högt upp eller hur det nu var, och att det kan ha varit orsaken till att jag fick så pass mycket problem - jag vet inte, men det är väl klart att en hel muskel är starkare än en delad, tänker jag. 

Jag skulle råda dig till att välja än annan kirurg än Oya om du är orolig över att få problem som kan behöva ett placeringsbyte för att åtgärdas.

Hon är en insnöad bakomkirurg och vill det sig illa att du skulle ha otur att råka ut för problem så kan du bli stående där utan att få hjälp..

Samma sa att du inte ska välja nån som tycker framför är bäst (om det nu finns nån sån :P) utan någon som är öppen för båda placeringarna.

Jag valde framför från början för att jag var rädd för muskelpåverkan men fick en variant av symmastia, konstiga kanter, ful form och synlig rippling på ovansidan av brösten där muskeln täcker när man har bakom. Kirurgen flyttade bak och resultatet blev tusen gånger bättre..

Välj någon som är öppen för olika lösningar annars kan du bli tvungen att leta reda på en ny kirurg att försöka få förtroende för och betala för en helt ny operation en gång till. Superviktigt att tänka och kolla upp saker innan.

Nackdelar med framför som jag läst här på forumet är att man lättare får rippling och man kan få synbara kanter om man har för lite egen vävnad. Tror jag ska köra på framför först...

Hur mycket egen vävnad har du funderarpåtuttar? Jag har 120 eller 125 sa Peter.