Hade tid bokad på kliniken 10.00 så hade gott om tid på morgonen att packa övernattningsväska, ta en promenad, duscha sista gången med descutan. Försökte dricka vatten och te på morgonen men det kom upp igen, frmodligen dels pga nerver men har dessutom en väldigt känslig mage.
Min sambo följde med till kliniken och efter att vi väntat lite över 30 min kom en sköterska och berättade att de hade väldigt fullt upp idag och bad oss börja med att checka in på hotellet så det är klart. När detta var gjort så blev vi mötta av Anders som visade oss in i mitt uppvaksrum och meddelade att det var en stund bort innan Birgitta skulle komma och gå igenom allt med mig. Då var klockan lite efter 11.
Pga att jag inte ätit och druckit hemskt lite var jag väldigt låg i energi, och pga den varma fläkten i rummet blev jag såpass dåsig att jag slumrade till ett par gånger. Efter ytterligare 40 min kom Birgitta in och gick igenom vad som komma skall, jag fick ta 4st alvedon och vi gick igenom min hälsostatus. Det lilla glaset vatten var mycket välkommet! Skulle även få en tablett oxynorm, men eftersom den gör en dåsig fick jag vänta med den tills jag pratat med Anders.
Det gick ytterligare massa tid att vänta och jag somnade igen, när klockan var strax efter 13 kom Anders in och gick igenom allt igen, ritade och fotograferade. Han rekommenderade att jag lägger in 275cc i höger och 245cc i vänster för att få bättre symmetri. Kändes bra att han förstått mitt önskemål genom att rekommendera mindre istället för större, så fick mycket bra förtroende för honom!
En liten stund senare kom Birgitta in igen och sa att det nu var dags! Min sambo fick gå till hotellrummet och hon ledde mig först till toaletten sedan in till operationssalen. Vet inte vad jag hade förväntat mig men jag tyckte att op-salen kändes lite läskig och att lägga sig på den smala britsen brjade jaga igång mig, men jag försökte tänka på att andas lugnt och intala mig att allt kommer gå bra.
Birgitta la över mig en varm och supergosig handduk och småpratade lite om träning, hon sa att det kommer gå jättebra och att det är väldigt bra att jag är i så bra form. Hon strök mig i pannan och på kinden, kändes lite fånigt men samtidigt jättetryggt.
Medan hon började prata med narkosläkaren och förbereda att sätta dropp stirrade jag bara upp i taket och då började jag verkligen bli osäker, vad har jag gett mig in på? Ska jag verkligen göra det här? Det känns fel!
Birgitta satte in nålen men märke förstås att jag var spänd som en fiolsträng och började prata lugnande med mig igen, förklarade att de skulle snart söva mig och att jag skulle få drömma sött och sedan vakna när allt är klart, eftersom jag var så utmattad dels av medicin men även slut på energi började jag istället tänka på hur sknt det ska bli att bli sövd. Sagt och gjort, det sista jag kommer ihåg är att de ber mig tänka på det jag älskar mest av allt, tänkte på min sambo och vårt fina hem.
Sedan vaknar jag av att Birgitta stryker mig på kinden och säger att det är dags att vakna, hon ber mig sätta mig upp fr att spänna på bh:n och bröstbandet innan de ber mig flytta över till en annan säng. De rullar iväg mig till uppvak och jag hör hur Birgitta ringer min sambo och berättar att allt är klart. Jag fnittrar hela vägen, och hela uppvaket fnittrar jag.
Får sedan jag vaknat till smörgås, kaffe och saft som min sambo får mata mig med, sträcker armar åt sidan och ver huvudet och försker känna hur mycket det stramar, inte alls farligt.
När jag ätit klart kommer sköterskan Sandra och säger att jag ser förvånadsvärt pigg ut och att de är glada att jag verkar så pigg och frågar om jag är redo att gå på toaletten. Känner mig helt okej ändå och efter att jag pinkat blir jag rullad i rullstol till vårt hotellrum, klockan har då hunnit bli 16.30-ish.
Sandra lämnar mediciner fr första dygnet och en pedagogisk instruktion samt berättar att Birgitta har jour hela natten och kommer komma och titta till mig 21.00.
Birgitta förklarar när hon kommer att hon inte tror jag kommer ha så ont, den värsta smärtan kommer vara blödningen i muskeln men eftersom att implantaten inte tar så stor plats kommer jag nog inte uppleva samma tryckande smärta som andra tjejjer, känns förstås bra att höra. :)
Vi käkar pizza på rummet och somnar tidigt, har ställt 2 larm ett kl 3.00 och ett 7.00 fr att ta smärtstillande. Käkar nästa morgon frukost och knatar sedan över till kliniken där vi får en sista genomgång inför hemgång samt lite tips. Går förbi apoteket och hämtar ut medicin och åker hem.
Är nu inne på dag 4 och har mest halvlegat i soffan och halvsovit hela dagarna, kroppen är SÅÅÅ slutkörd. Har inte alls haft särskilt ont, har varit jobbigare med illamående och uppsvälldhet av medicinerna. Har nästan slutat helt med citodon och gått över till alvedon vid behov. Duschade för första gången igår och har typ den fetaste "lårkakan" mellan tuttarna och väldigt svullen, får då och då tankar som att- vad har jag gjort? Men frsöker att inte tänka så mycket alls just nu utan bara fokusera på läka, klart att tuttarna inte ser så inbjudande ut när de är svullna och blå och magen är som en balong.
Nä, nu har jag suttit vid datorn fr länge- dags att slänga sig ner i soffan igen fr min rygg håller på döda mig. :P
