Ångrar min bröstoperation
Hej! Jag är nu inne på månad 4 efter min operation och jag går runt med ångest väldigt ofta. Tankar om komplikationer snurrar runt i mitt huvud. Känns så hemskt att man skurit upp din fullt
fungerande kropp, gått igenom så sjukt mycket smärta och psykisk påfrestning och sen vet att man kommer behöva göra om detta vid flera tillfällen i livet. Varför kunde jag bara inte ha nöjt mig som det var innan? Då hade jag kunnat resa för pengarna istället. Visserligen är jag nöjd med form och storlek och så, men just nu känns det som att det inte spelar någon roll. Önskar att någon sagt åt mig att jag var fin som jag var och avrått mig från att göra detta. Någon som känner igen sig? Dela gärna med er av era upplevelser och tankar.
25 år
Storlek före op: 70B
Storlek efter op: 70F
350 cc
Jag hade samma känslor, men endast de två första veckorna efter operationen.
Inte gällande komplikationer, men känsla av något oäkta i min kropp och att de var så väldigt mkt sörre än
jag föreställt mig innan.
Jag kom vidare genom att prata om det och inte hålla det inom mig.
Pratade med min man och mina närmaste väninnor som också gjort bröstförstoringar.
Nu har jag landat och tycker visserligen fortfarande att de är STORA och är glad att jag
sänkte ner storleken från 500cc till 450cc, trots att "alla" säger att man ska välja en större storlek
om man tvekar.
Mitt tips är att prata med någon som lyssnar och som kanske har gått genom samma operation.
Det är inte ovanligt att bli deppig efter en operation - vilken operation som helst.
Hoppas du kommer förbi dina tankar!
Kram
4 barn, 48 år, 156cm, 59kg
Bröstförstoring
Sto före op: 75A
Stl efter op: 75F
Konsultation 1: 27/10 2014- Örjan Gribbe, Proforma
Konsultation 2: 14/11 2014 - Patrik Höijer, L&E - avbokad
Op: 20/11 2014 - Örjan Gribbe, Proforma
450cc hp bakom muskeln
Full bukplastik och ögonlocksplastik
Konsultation: 18/4 2017 - Anna von Platen, Proforma
Op: 15/5 2017 - Anna von Platen, Proforma
Tråkigt att du känner så. Förstår verkligen hur du tänker, man ska tänka efter väldigt många gånger innan man gör en operation. Jag tycker inte du ska gå runt och oroa dig för komplikationer som jag uppfattar att du inte har, försök leva i nuet. Min mamma har opererats många gånger (knät) och hon har varit väldigt tydlig med att man mycket väl kan bli deprimerad eller operationen. Hoppas du mår bättre snart, styrkekram <3
0 barn, 23 år, 163 cm, 58 kg
Strl före op: 75B
Konsultation 22/12-2014 Örjan Gribbe, Proforma
Operation 25/6 2015 - mentor, High profile 375cc
Känner verkligen igen mig i att ha blandade känslor inför sin operation! Jag har gjort två stycken, den första när jag var 18 år. Med tanke på hur dåligt jag mådde över min kropp då så kändes det som en bra lösning, en slags "quick fix". Visst hjälpte det jättemycket men någonstans inom mig har det alltid funnits en sorg och ilska över att samhället ser ut som det gör och att jag till följd av det har stått ut med så mycket smärta. För första gången på 14 år fick jag se en bild på mina bröst innan operationerna och jag blev så himla ledsen. Den kropp jag hatade så mycket var ju min. Och den var fin! Jag har tyvärr inte fått ut något av att prata med nära och kära eller psykolog om just det här. Ingen verkar förstå. Har mest fått reaktioner som "Men vadå, ångrar du dig nu?! Du har ju tjatat om att operera dig så länge. Suck." Nu efter andra operationen (pga ruptur av implantat) känns det ännu mer surt att lägga 50 000 kr för nåt som inte tillförde något "mervärde" för mig idag. Men... Jag försöker att inte tänka i de här banorna så mycket. Helt enkelt stänga av lite. Typ "choose your battles". Operationerna är redan gjorda och jag respekterar det val jag gjorde som 18-åring. Försöker hitta styrka i min "rätt" att må bra. Jag har mått dåligt tillräckligt länge. Jag vill inte att min frustration över vad samhället gör med oss och våra kroppar, ska gå ut över mig själv och göra mig bitter i relation till min kropp. Pepp och styrka till dig! Stor kram
0 barn, 36 år, 176 cm, 73 kg
Strl före 1:a op: 70A
Strl efter första op (300 cc koksalt): 75C
Strl efter 14 år: 80B
Strl efter andra op: 75E
OP 20/10-14
535 cc
Jag tror alla som gjort en bröstoperation går igenom de tankarna i någon form, oavsett om de är jättenöjda med resultatet eller ej. Jag tror det är en del av processen. Det är ju ändå lite av en sorg att inte "duga" som man är. Nu duger vi ju förstås alla redan som vi är, oavsett bröststorlek eller form på brösten, operationen är ett fritt val. Men det finns ändå en outtalad mall för vad som är "fint" och "duger" i vårt samhälle så det är inte konstigt att vi och våra ideal formas utav det. Man blir ju också bedömd (och bedömer andra) efter det yttre oavsett man vill eller ens tänker på det. Det finns inget rätt eller fel i sättet hur man hanterar det. Om en operation får en att må bättre på insidan så kan det vara värt det, mot att gå och må dåligt i flera år av ens liv.
Det är ju som du skriver en ganska stor grej och ett stort beslut, skära i en frisk kropp och genomgå en operation som innebär risker och en ständig oro för framtida komplikationer. Nu menar jag inte att man ska oroa sig för framtiden eller att alla får komplikationer, men det är sånt som följer med en operation som man inte kanske tänkt på så mycket innan. Så det är egentligen ganska sunt att man får de tankarna.
Jag känner igen mig lite i de tankarna, inte så mycket med bröstförstoringen men från en operation (fettsugning) som jag gjorde när jag var tonåring, det var egentligen helt onödigt och totalt bortkastade pengar och bara för att jag hade känslan av att jag inte "dög". Så jag känner igen mig i dina ord att jag önskar att någon avrått mig. Nu när det gått så lång tid sen dess så tänker jag inte ens på det, ångrar mig inte direkt heller, det var en erfarenhet, varken rätt eller fel. Men hade jag INTE gjort operationen så hade jag säkert ångrat det med.
Tänker att det är inte alltid en dålig sak att alla inte stöttar ens beslut att operera sig. Många gånger kan det vara så att de som inte stöttar oss tycker att operation är en dum ide för att vi faktiskt är fina som vi är.
Som sagt är dina tankar jättevanliga efter en stor operation och du hade säkert många andra tankar innan beslutet att operera dig, inget konstigt med lite boobie blues. Lita på att du gjort rätt. Det tar lite tid att vänja sig vid sitt nya jag även om man är nöjd med storleken och allt annat.
Och OM du nån gång i framtiden fortfarande känner att du ångrar dig så kan man ju faktiskt ta ut implantaten :)
2 barn, 42år, 163 cm, 54 kg
Strl före op:70B
Konsultation 22/10 Helena Sveinsdottir på Citadellklininken.
Op april 2014, allergan soft touch 420 cc, bredd 12, uhp, bakomplacering.