Bröstförstoring jan 2011 - Akademikliniken - Stockholm Riikka Veltheim - anonym

Redan för 6 år sedan började jag fundera på bröstförstoring och fettsugning. Det rann ut i sanden (bokade och avbokade tre konsultationer på lika många kliniker...), och nu i efterhand är jag glad för det. För jag skulle inte ha gjort det av rätt anledning vid den tidpunkten. 

I november förra året bestämde jag mig slutligen. Ett foto av en solande jag där tuttarna låg i armhålorna fick mig att bestämma mig! Jag kontaktade Akademikliniken och fick en konsultationstid hos Riika Veltheim. Jag tyckte att hon var lite opersonlig, men fick trots detta (eller kanske just därför) genast förtroende för henne. För hon försökte inte fjäska till sig mina pengar ;-) Hon sa att jag låg på gränsen för ett lyft, men att hon trodde att det skulle bli bra utan det.

Hon föreslog tre olika storlekar, och för att bli så säker som möjligt på att jag skulle välja rätt, bokade jag in en 3d-konsultation någon dag senare. Det var mycket nyttigt! Jag såg ganska snart vad som skulle passa mig.

Den 20/1 var det dags. Jag tog taxi in till Stockholm för att vara säker på att komma in i tid (SJ, ni vet...). Var en halvtimme tidig, men fick genast ett rum och fick strax därefter träffa narkosläkaren. Jag berättade bl a att jag äter lchf (dvs minimalt med kolhydrater) och därför inte ville ha glukosdropp. Inga problem. Berättade att jag inte var orolig, men självklart pirrig. I journalen skrev han "pirrig men mycket glad"!

Därefter kom en sköterska in för att prova ut bh, och en stund senare fick jag ett par Panodil (plus nåt annat, glömt vad). En stund senare träffade jag Riika Veltheim, då hon ritade och räknade och hade sig. Sen bar det av till op-salen. Först på med hårskydd, därefter fick jag gå in och lägga mig på britsen. Där fick jag varma och sköna benöverdrag och en filt. Narkossköterskan tog mitt blodtryck och satte kanyl. 

Sen kom narkosläkaren och de började trycka i mig sömnmedel. Suck, så skönt.... ;-) Huxflux var jag på uppvaket! Hade inte ont, men var jättehungrig. Ganska snabbt var jag uppe på mitt rum igen, och där fick jag en kopp te och ost. Slumrade till ett par gånger under de närmaste timmarna.

Vid halv fem kom min man. Jag mådde jättebra och kunde kissa (jippie!) så det var bara för mig att åka hem. När jag gick sa jag att "det här gick ju så bra, nu ska jag hem och tänka ut nåt nytt jag kan göra hos er" :-)

Hemresan gick bra, och jag var pigg och glad när jag kom hem. På natten vaknade jag dock, fick sätta mig i soffan för att kunna sova. Hade inte värk, men brösten spände när jag låg ner.

Dagen efter tog jag alla piller jag fick ta, men sedan i lördags har jag dragit ner pillerätandet nästan helt och hållet. Tar i stort sett bara det anti-inflammatoriska som man ska ta, oavsett värk eller ej.

Det enda jobbiga är brösttejpen som trycker ner inläggen. Tror att det är det som stör min nattsömn. Annars mår jag jättebra och är redan jättenöjd med resultatet. Tuffsingarna är väl lite väl pigga i dagsläget, men det kommer ju att lägga sig lite.

Faktum är att jag redan innan op var mycket nöjd med mig kropp. Jag är snart 45 och har släppt det mesta av de nojor jag haft kring min kropp större delen av livet. Jag hade absolut överlevt utan en bröstförstoring, men den är liksom "grädden på moset" för mig. Jag kunde göra det, jag hade råd att göra det och jag gjorde det helt för min egen skull.