Jag känner igen mig i det du skriver. Sedan jag var 20 har jag velat göra en bröstoperation från och till. I höstas bestämde jag mig verkligen för att göra detta. Jag blev medlem här och sedan bokade jag in en konsultation. Efter konsultationen kändes det underbart och jag bokade in en operation. För någon vecka sedan började jag tveka, anledningarna till detta är att jag är lite nojjig över att behöva operera om dem i framtiden och för alla komplikationer som kan uppstå. Jag måste ha bestämt mig till slutet av februari. Grejen är den att jag tycker att mina bröst är fina, de är bara väldigt små och jag tycker det är väldigt snyggt med bröst. Jag vill inte ha så stora, jag vill bara ha bröst. Tycker min bröstkorg är väldigt benig och med mina platta bröst ser det inte så kvinnligt ut. Jag ska på en extra konsultation på många och hoppas då att jag kan fatta ett beslut. Är jag det minsta osäker i februari kommer jag avboka. Jag tycker att man ska vara säker, det är ändå ett kirurgiskt ingrepp och det handlar om en stor summa pengar. Det hade varit tråkigt att ångra sig i efterhand. Dock tycker inte jag att man ska överanalysera allt, vill man ha bröst och föddes utan så har man möjlighet att fixa till det. Vi lever bara en gång och varför gå och må dåligt över något som man kan rätta till!? Mitt inlägg är både långt och rörigt, men jag hoppas att du känner att du inte är ensam om att vara osäker :)

jag ska opas på måndag och känner fortfarande att det är på håret att jag bangar ur. jag är säker på att jag vill ha normal-snygga bröst. men jag är osäker på allt annat och jag tror nog inte att man blir 100% säker, inte med tanke på omständigheterna. det är en chansning man gör... även om risken för komplikationer är liten som finns den. sen har jag alltid i bakhuvudet att hur mycket jag än litar på kirurgen så kan jag bara lita på honom till en viss punkt då det finns ett vinstintresse som styr den branschen. det är en storindustri att tjäna pengar på utseendehetsen och bröstfixeringen som vi lever i. 

hade jag haft fina bröst hade jag inte gjort detta, då hade riskerna verkat onödiga. men det där är så individuellt, man får ta ett eget beslut och hoppas på att man gör det man tycker är rätt:) för att få perspektiv är den här sidan bra, även om den i slutändan inte hindrade mig från att opa mig så har den verkligen gett mig en sundare bild av bröst och kroppar överlag: http://www.007b.com/

Jag var helt säker fram tills jag började inse att det faktsitk skulle ske!

Jag har velat göra en förstoring sen tonårstiden men då hade jag även kvar hoppet om att dom skulle växa till sig vilket dom inte gjorde.. Så när jag insåg det vart jag helt säker på att jag skulle göra en förstoring! Sen har jag ångrat mig lite till och från under tiden då det kändes som så vansinnigt mycket pengar, speciellt eftersom jag aldrig haft en fast heltidstjänst utan pusslat ihop flera deltidstjänser för att få ihop timmarna.

Sen hittade jag POF! :) och började kika runt och insåg att alla bröst som jag avundats och önskat mig är nästan aldrig naturliga, innan har jag alltid trott att alla superfasta och perfekt runda bröst var nånting många hade och att jag bara drog en nitlott när det kom till bröstlotteriet. Men den insikten var faktsikt en stor lättnad för mig! Och då vart jag mer och mer säker på att det här var något jag verkligen ville göra :) sen dess har jag sparat och suktats av alla fina bröst här inne och när jag var på min konsultation vart jag bara mer säker och så otålig!

Men när det ungefär var två veckor kvar till min operation började det kännas som en liten orosknut i magen som bara växte för varje dag som gick men jag försökte ignorera den. Sen på operationsdagen när jag var på väg mot kliniken var jag redo att vända ett flertal gånger och även inne i mitt rum i väntan på örjan var jag nästan redo att hoppa ut genom fönstret jag var så nervös, och jag var så hungrig och törstig och tanken på att jag skulle ligga sövd helt naken i ett rum med främlingar var så skräckinjagande för mig.

Men Jag bet ihop och satt o resonerade för mig själv. Det fanns ju en risk att jag hade ångrat ingreppet efter att jag gjort det men det var en säkerhet att jag hade ångrat mig om jag åkte hem och inte genomfört det. Sen försökte jag glömma priset eftersom pengar bara är pengar men min självkänsla är overdelig. Kort efter det kom Örjan och jag berätade lite om hur jag kände och hur nervös jag var och han var väldigt förstående så det kändes bättre efter det :) En stund fter operationen fick jag den sista ångest ruschen när jag staplat mig upp för att gå på toa och såg mig e spegeln där.. det såg ut som jag hade brösten nästan i armhålorna!!! Men eftersom jag visste att dom skulle sjunka med tiden och att jag fortfarande va lite snurrig av all medecin gick jag o sov igen. 

Tusen tack att ni delar med er. Skönt att man inte är ensam att känna så. Och som sagt handlar det ju trots allt om att genomgå en operation så klart man kan bli tveksam. Varje gång jag tänker att jag kanske känner mig tveksam av en anledning(att jag kommer ångra mig och borde låta bli). Men sen när jag tänker så får jag nästan panik(eller ja, i brist på ett bättre ord), åt andra hållet och känner att det verkligen är dags nu! Får se hur det känns efter konsultation! :)

Det kunde typ ha varit jag som skrev den där texten. Har velat fram och tillbaka i två år och tänkt att jag måste bli helt säker. Som att jag har gått och väntat på ett tecken. Men för någon vecka sedan kände jag bara att nu orkar jag inte gå och vela längre, jag vill det här och det får bära eller brista (inte bokstavligt talat hehe). Nu har jag bokat op. tid och jag gissar på att jag kommer tveka många gånger innan det väl är dags. Men är trots det övertygad om att jag kommer bli nöjd tillslut 

Känner igen mig mycket väl i det du beskriver! 3v kvar till OP och hoppas det känns bättre sista veckan :) Efter konsultationen kändes det mycket bra men man blir alltid lite osäker när tiden går. Håller tummarna för dig att du tar ett beslut som känns rätt för dig :)

Som sagt, skönt att höra att det inte bara är jag som tänker så. Tror absolut inte att jag kommer ångra mig jag heller och att när det väl blir gjort så kommer jag va glad att jag gjort det! :) men självklart ska o vill man ju vara säker på sitt beslut! Längtar till konsultation och se hur det känns efter det! Inte långt kvar!! :) tack för era svar!

Jag tror att man är velig pga. att det är ett så stort beslut att ta. Det hade varit så mycket lättare att ha bröst naturligt, men nu när man ordnar det på konstgjord väg så är det många beslut som ska tas på vägen. Märke, volym, profil osv. dessutom finns en oro för att välja fel. Jag själv vet att jag vill ha större bröst, men försöker övertala mig att jag är fin som jag är och att brösten inte är så små. Mina bröst är så små och visst jag är fin som jag är, men jag tror att ett par större bröst gör min kropp mer balanserad eftersom jag har lite rumpa och höfter i mig själv. En bröstförstoring påverkar inte bara kroppen utan det är även psykiskt påfrestande. Jag har tänkt det här med silikonbröst varje dag sedan i början av hösten. Jag hoppas att det går över när brösten väl sitter på plats.

Velar oxå fram och tillbaka...

Haha jag velar också men nu när räkningen betald och ingen återvändo. Tror det kommer gnaga mer om jag ej gör det! :)