Bröstförstoring jan 2011 - Nordströms Plastikkirurgiska Sjukhus - Finland Rolf Nordström (Finland) - Kamlai

Jag har velat lägga till min op-berättelse i flera dagar, men det har bara inte blivit av. Nu ska vi se om jag kommer ihåg allt som hände på den stora dagen!

Ett ska var säkert och det var att jag i alla fall inte var nervös före. Jag var helt otroligt förväntansfull!
Nordströms Sjukhus för Plastikkirurgi ligger endast tre kvarter från där jag bor så dagen började med en 500 meters promenad dit.

PÅ RUMMET
Väl framme blev jag visad till mitt rum. Sedan blev det klädbyte, på med en sjukhus"klänning" som var öppen baktill, morgonrock och -tofflor.
Sköterskan berättade att det skulle ta ungefär en timme tills det var min tur. Hon frågade om jag ville ha något mot nervositet, men jag tackade nej. Lade mig på sängen och läste en bok. Efter 45 minuter återvände sköterskan och sa att det skulle ta ytterligare 2 timmar tills det var min tur. Hon gav mig en pre-op näringsdryck(på burk) och en lugnande Diapam.
Sedan somnade jag visst, för nästa gång hon kom in i rummet sa hon att de var min tur.

FÖRBEREDELSER
Vi gick till rummet bredvid och där blev jag fotad, rakt framifrån, snett framifrån och från sidan. Sedan hann jag sitta en stund till på rummet, innan jag blev kallad till fotorummet igen. Äntligen var professor Nordström med. Han ritade på mig och vi talade lite till om hurdana bröst jag önskar mig, kollade lite på bilderna jag haft på konsultationen.
En sköterska visade mig till operationssalen. Narkosläkaren kom in och presenterade sig. Under tiden fixade en sköterska en sorts ”fotmassage”. Hur ska man nu beskriva det... Det var som en mjuk sula som följde foten, men den drevs av en motor så det masserade fötterna. Det var skönt!
Sedan frågade narkosläkaren om jag hade blivit sövd förr och jag sa nej. Jag funderade på hur snabbt man somnar och om man hinner tänka något. Sedan la en annan sköterska en mask över ansiktet, och sa att jag skulle ta två djupa andetag. Och voilá, en sövd patient.

FÖRSTA NATTEN
När jag vaknade var det ett *******. Hela första natten var ett *******!!!!! Huj.
Hade en slang in i varje bröst, genom armhålan, så att extra blod kunde rinna ut i påsar som låg med mig i sängen.
I vänstra handen hade jag kanylen och en pulsmätare med sladd till en maskin.
Därtill hade jag en sladdförsedd ”ring-till-sköterskan-knapp”.
Men för att summera, jag hade jätteont, en massa sladdar som händge/drog/fastnade och påsar med blod i sängen!
Så jag sov i intervaller, sköterskan kom då jag plingade och jag fick smärtstillande spruta i armen.
Kallade på sköterskan säkert 10 ggr och varje gång trodde jag att det skulle bli skönare med en mera upprätt ställning på sängen elelr tvärtom, så hon fixade den av och an flera gånger(och ont hade jag ändå) :D
Jag var nog inte mig själv då min mamma ringde på kvällen, men jag sa att allt gått bra och att jag skulle vila.

FÖRSTA MORGONEN
Klockan 6 på morgonen kom sköterskan in och sa att hennes skift tar slut klockan 7. Hon frågade om jag ville ha frukost före hon går och jag tackade ja.
Hon hämtade gröt, te och saft. Hann lägga en sked gröt i munnen innan jag kräktes. Drack lite te och tog första tabletten av antibiotikakuren som skulle vara 6 dagar.
Hela förmiddagen var jobbig. Kräktes jättemånga gånger och mådde illa.
Kissade första gången i ett kisskärl i sängen, nästa gång kom jag upp på en hink i rummet och en gång klarade jag av att ta mig till toan med sköterskan.

ÖGAT
En annan jobbig grej var mitt öga. Från mitt vänstra öga rann hela tiden vätska. Inget att oroa sig för sa de åt mig, men det var jobbigt. På grund av det rinnande och svidande ögat, fick jag snor i näsan/halsen och kräktes ännu mera.
Ögat fortsatte att plåga mig en dag till, efter det blev det normalt.

HEM
Kring 13-tiden kom min pojkvän. Jag frågade sköterskan efter något ytterligare mot illamående när jag hade kräkts så mycket. De hämtade tabletter mot illamående och Oxycontin till natten. Därtill hade jag recept på Panacod.
Kliniken beställde taxi åt mig och krokig som en gammal tant gick jag till taxin. Tre kvarter hemåt var inte något problem.
De första två dagarna hemma var det mycket illamående. Satt på golvet och grät och hade ont och kräktes. Min pojkvän satt ibland med en stund vilket var lugnande. Jag var nog mycket rädd, för jag hade så ont och mådde så fruktansvärt dåligt.

LÄKNING
Efter de första tre dagarna har det bara blivit bättre. Boobisarna var supersvullna i början. Professorn hade lagt limbandage runt brösten och hela bandaget kliade och skavade en vecka tills stygnen togs bort.
Exakt 7 dagar efter op togs stygnen bort. Jag fick på en mjuk bh och en stödband över.
Varje morgon och kväll lägger min pojkvän silikongel(Zeraderm) på ärren vilket ska minska svullnaden på dem och bleka dem.
Jag är jättenöjd och superglad! Brösten är snällt på väg att lägga sig och storleken är precis vad jag ville ha.