Bröstförstoring feb 2015 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - frankhi

Dagen började med att vi åkte mycket tidigare än jag behövde, kunde inte sitta hemma och vänta.

Väl framme så checkade vi in på hotellet och sedan gick vi ut på stan en stund.

Pussade min man hejdå och gick själv iväg till kliniken när tiden närmade sig, nervös så det räckte. 

Kom in på kliniken och blev mottagen och visad till rummet av söta sköterskan Sofia.

Där fick jag ta av mig  alla kläder utom trosorna, fick en morgonrock och tofflor.

En annan sköterska kom in och gick igenom min journal och hur allt skulle gå till.

Fick även smärtstillande.

Kände mig lite yr av all information på en gång, men samtidigt blev jag tryggare och tryggare.

Anders kom in och jag fick ställa mig framför honom också ritade han på mina bröst, mycket konstig känsla?!

Han gav mig även en lugnande tablett.

Sedan fick jag sitta själv i rummet en stund, kollade fb, bläddrade i tidningar.

Faktiskt ganska skönt att samla tankarna och känna att jag kände mig stolt som vågar genomföra detta.

Narkos sköterskan hämtade mig och jag  fick gå på toaletten, sen gick allt snabbt.

På med hätta för håret, av med morgonrocken och upp på op-bordet.

Blodtryckskoll, nål i armvecket för bedövningen, andas in syrgas och godnatt.

Vaknade igen inne på rummet med sportbh, stödband och morgonrock på mig.

Ingen aning hur dom fick på mig det?

JÄTTE torr i munnen, så jag fick dricka lite saft.

Mådde jättebra men började ändå gråta när min man kom in.

Konstigt med dessa känslosvallningar som man inte styr över?

Jag  fick ytterligare smärtlindrande tabletter och blev sedan körd i rullstol in på vårat hotellrum.

Där gick super duktiga sköterskan Anne igenom hur jag skulle ta tabletterna under natten.

Kände mig lugn och glad.

Vi låg i sängen och såg på tv, beställde upp mat och sms:ade vänner.

Somnade vid 22. Låg nog ända fram till 02 och försökte sova eller slumrade och vaknade om vartannat. 

När jag kl03 skulle  gå upp på toaletten så fick jag jätte ont och höll på att svimma, toksvettades och trodde jag skulle spy.

Men när jag la mig ner igen så försvann smärtan på en gång.

Sov nog ca3 timmar den natten, fick i mig lite frukost innan återbesöket på kliniken kl 09.

Där fick jag ta av mig sportbh:n och tejpen sattes om.

Tuttisarna var jättefina och storleken känndes perfekt trots svullnaden.

Gulliga Anne gick igenom allt och såg verkligen till att jag förstod hur jag skulle sköta allt hemma.

Sedan hemfärd.

Nu har jag sovit halvsittandes en natt hemma, och mår riktigt ok.

VÄLDIGT dåsig av citodonet som jag tar ,och orörlig, men ingen smärta sålänge jag inte rör mig konstigt.

Jag är jättenöjd med Polarkiniken i Umeå och kommer absolut rekommendera den. Bara postivt att säga om bemötandet  där.

Hoppas nu på att varje dag ska bli bättre! :)