Bröstförstoring (implantat) 20150225 - Hermelinen Specialistvård - Luleå Lars Bölander

Kvällen innan den stora dagen checkade vi in på hotellet, jag, min man och barnen. Sen åkte vi och åt middag på en mysig restaurang, sista måltiden innan fastan. Innan det var dags att sova så skrubbade jag mig med första omgången Descutan. Vi gick och la oss redan vid 23 och sedan sov jag rätt bra ändå, trodde jag skulle vara mer nervös och sova oroligt. Vaknade rätt tidigt och låg kvar i sängen och googlade och läste på en massa bröstbloggar, hade varit rätt orolig över hur ont man har efteråt… Jag drack bara svart kaffe och massor av vatten, medan familjen gick och åt god hotellfrukost. Kändes ju rätt orättvist men jag hade ju en rolig anledning till att inte få äta i alla fall, hade ju kunnat vara annat. Jag skrubbade mig med Descutan igen,och herregud vad man blev torr av det! Håret var som svinto och jag luktade sterilt som sjukhus. Tiden fram till jag skulle få skjuts till kliniken (skulle opereras kl 13) sniglade sig fram men tillslut var det i alla fall dags att åka. Nu började det kännas riktigt verkligt, att jag om ett par timmar skulle ha nya bröst!

Min man släppte av mig och jag åkte upp med hissen till receptionen på Hermelinen och fick sedan gå och sitta i ett väntrum. Där blev jag sittandes i evigheter kändes det som, men det var nog jag som var lite för tidig. När det äntligen kom en gullig sköterska och hämtade in mig så fick jag ett skåp att hänga av mig kläderna i, och så fick jag ett supersexigt nattlinne ;-) och en morgonrock samt ett par tofflor att ta på. Fick behålla på mig mina egna trosor. Sedan gick vi vidare till nästa rum där jag fick sitta på en brits och hon tog mitt blodtryck och satte en nål i armen. Jag fick även några tabletter, Oxykontin samt panodil, som jag fick svälja tillsammans med ytterst lite vatten. Sedan så kom kirurgen, Lars Bölander, in och han kollade med mig vilken storleken det var, att 350cc stämde. Och så fotograferade han mina bröst och ritade på mig. Jag behövde inte vänta många minutrar sen innan narkosläkaren kom och hämtade in mig till operationssalen där jag fick ta av mig allt utom trosorna och hoppa upp på operationsbordet och ta på mig en hätta över håret. Hjälp, nu skulle det ske!!!

Narkosläkaren småpratade lite med mig, frågade om hur många barn jag hade och var jag bodde, innan han sen sprutade något i nålen på min hand och bad mig tänka på något jag tycker om. Tänkte då på mina barn och sen slocknade jag. När jag vaknade kände jag nästan direkt att det gjorde väldigt ont på vänster sida. Jag sa något om det och fick då mer smärtstillande. Hade frossa och fick en extra filt på mig. Klockan på väggen var halv tre ungefär. Jag var väldigt omtöcknad men kunde inte somna om, det gjorde så ont. Någon kom fram och berättade att allt gått bra men att jag hade någon nerv som var lite kort på vänstra sidan så det kunde vara det som kändes. Bad lite försiktigt om mer smärtstillande, och fick det. De frågade hur ont jag hade på en skala mellan 1 och 10. Har för mig jag sa 7… Sen tyckte jag det började lugna ner sig. Men plötsligt kände jag att det spände jättemycket i höger bröst, en konstig känsla liksom. Lars kom precis in och skulle kolla hur det var med mig och då berättade jag hur det var och han kollade under bandaget och sa att det nog är en pågående blödning där inuti. De skulle avvakta och se om det slutar av sig själv men det blev bara värre. Det spände något enormt och gjorde ont trots all morfin. Tillslut bestämdes det att jag måste sövas igen, de måste öppna upp och stoppa blödningen och tömma ut blodet. Vilket var något som väldigt sällan händer sa de, mindre än två gånger per månad och de opererar rätt många på en månad! Jag sa något i stil med att ”typiskt att jag alltid ska vara så speciell”. De fick ringa tillbaka narkosläkaren och sköterskan som hade gått för dagen, och det tog en stund innan de var på plats så det kändes väldigt jobbigt i slutet, hade så ont! Min rumskompis hade i alla fall lugnat mig med att hon hade varit med om liknande och att det inte var något farligt, det var lätt att fixa. Jag ringde min man och min bästa kompis som hade skickat flera sms och var oroliga när de inte hört något från mig. Förklarade läget och sa att jag hör av mig sedan. Själv var jag rätt lugn, ville bara bli av med denna hemska känsla i bröstet.

Jag rullades in i operationssalen igen kring 18.30 och fick somna än en gång. Jag vaknade upp och sa ”jag åkte slalom!” Hade en dröm om det precis innan jag vaknade :-P Denna gång så kändes det helt annorlunda, hade inte alls lika ont. Det var så skönt att spänningen i högra bröstet var borta, kändes underbart! Klockan var 19.30 och nu kände jag hur hungrig jag egentligen var! Hade ju varit fastande i nästan 24 timmar nu. Jag fick mackor och kaffe och det smakade så himla bra! Meddelade min man och kompis att allt gått bra, och sen kollade jag på grammisgalan och åt lite godis. Hade inga problem att ta mig ur sängen själv, var inte alls så ont som jag föreställt mig! En stackars sköterska åkte på att jobba natt på grund av mig eftersom de tyckte det var bäst att jag stannade till nästa morgon. Hoppas hon fick bra betalt ;-) Hon var jättegullig och det var skönt att vara där över natten, kunde sova hyfsat i alla fall.

På morgonen fick jag frukost, mackor, yogurt och juice, samt kaffe. Mådde inte lika bra som på kvällen innan, var lite lätt illamående men lyckades äta i alla fall. Packade ihop mina grejer, bl a en sport-BH, fick lite info och klockan åtta följde sköterskan mig ut till entrèn där min man skulle hämta mig. Jag höll på att kräkas i hissen men illamåendet gick över när jag kom ut som tur var. Tror det var Oxykontinet som gjorde mig illamående. Det var inte alls en så smärtsam upplevelse som jag hade väntat mig. Men det sa både narkosläkaren och en av sköterskorna till mig, att man ofta upplever mindre smärta efter en bröstoperation om man fött barn innan. Och jag har ju fyra stycken :-) Jag åt bara smärtstillande de två efterföljande dagarna, fick förstoppning av tabletterna så det var en befrielse att sluta med dem. Hade bara lite ont fram till dag 4, och har kunnat sova på sidan redan från dag 5. Efter en vecka har jag nu knappt något besvär, kliar bara lite vid stygnen. Kan röra armarna obehindrat, jätteskönt!