Barnmorskor har jag alltid haft svårt för, mest för jag när jag fick min första uvi sökte fel men fick en jävla utskällning : du har säkert klamydia ! Säkert!
Det hade jag inte utan det var verkligen uvi bara det att jag var tvungen att bli liggandes i 39 graders feber för att någon skulle tro mig och ge mig antibiotika.
Händer rätt ofta att bm ställer sådana frågor till mig. Jag är dessutom i ett fast förhållande, då tycker jag inte man ska behöva använda skydd!

Detta var iofs off topic men jag tycker att om man söker för kvinnobesvär ska man inte få besvärliga blickar ifrån kvinnor!!

När de gäller barn kommer man alltid att mötas av folk som gillar att peka finger å tycker att dem är bättre. Jag ville inte amma tex. Anser inte de vara naturligt. För mig e brösten sexuella. Va inte heller mammaledig "som man borde". Mannen tog de och oj vad folk snackade.

Jag tänker också lite som Jen6. Som världen ser ut idag skulle jag helst uppfostra mina framtida ungar i avskildhet i någon norrländsk skog eller så. Hemskt men sant!

Jag känner inget sug efter att skaffa barn, när jag var yngre sa jag att jag aldrig skulle skaffa några och faktiskt ogillar ungar ;). Sen var det en kort period när jag var förälskad som jag funderade på det men nej, inget för mig.

Hatar är ett starkt ord så jag använder inte det nu men jag avskyr barn.. speciellt de bortskämda. Tar en hund eller katt vilken dag som helst framför en skitunge.

Jag vill inte heller ha barn. Jag älskar dock barn och är lärare( jobbar dock inte med det för tillfället). Men andras barn räcker för mig- tycker det är jätteskönt att komma hem ovh få leva vuxenliv med vänner som kommer över, att kunna göra vad jag vill när jag vill, ta långa sovmorgnar etc.

Kan också bli allergisk mot alla 300% mammor..;) Ibland känns det som att de är mest olyckliga av alla och fast i ett ekorrhjul och bara springer och springer och springer... Min man vill inte heller ha barn, så det är skönt. Alla säger att man ändrar sig, men så känns det verkligen inte nu.

Vill inte propagera för att skaffa barn men det är ett fritt forum och just när det gäller "hur världen ser ut idag" så vill jag bara skriva att det är sådan moral som gör att jag vill föra den moralen vidare. Min 16-åriga son är mycket av feminist (på ett positivt sätt), skulle röstat på miljöpartiet och vill bli jurist helst domare, vilket han troligen kan bli eftersom han är duktig i skolan. Min dotter har det väldigt kämpigt i skolan och med sina humörsvängnngar, men hon har också bra moral och är väldigt omtyckt av kompisar för att hon är snäll, rolig och lojal. Jag hoppas att båda kan hjälpa till att skapa en bättre värld. Det var först efter att jag fått barn som min bipolära sjukdom bröt ut, hade jag vetat om det innan så hade jag troligen inte skaffat barn eftersom jag inte vill föra vidare det lidandet som den sjukdomen innebär. Det är inte den sorten som är ärftlig men det har ändå varit jobbgt för barnen i perioder även om jag har fått medicin som tar udden av sjukdomen.

När jag var typ sådär 15-17 så ville jag skaffa barn när jag var 20 typ. Nu som 19-20 åring känner jag att jag inte vill skaffa barn föräns jag är runt 30. Mina vänner tycker jag är helkonstig och säger att det är ''för sent'' och att man blir en gammal morsa osv. Men vad tusan man ska ju göra det som passar bäst för en själv. Finns så mycket jag vill göra innan jag skaffar barn. :)

Ot, men angående det att bli gammal morsa är ju så olika vad folk anser. När jag väntade mitt första tyckte min mamma att jag var läst gammal. Hon gick o ojjade sig över hur det skulle bli o om jag någonsin skulle hinna få syskon till det första och så vidare.... När jag nämnde det för min barnmorska blev hon fnittrig o sa att jag var den yngsta mamman hon "hade" just nu o haft på länge! Så paff jag blev. *skratt* Jag var tjugonio btw.

I övrigt tycker jag också att det är så drygt av folk att förutsätta att alla vill ha barn. Jag får ibland känslan av att en del lobbar för barnskaffandet liksom för att få sig själv att må bättre över sitt eget val att skaffa barn. Som om man tvingar en annan att erkänna barn längtan så blir det bevis för att man själv gjorde rätt. I likhet med att en del människor i par förhållanden blir provocerade av lyckliga singlar.

Sugighet nummer två är att kvinnan nästan alltid blir påhoppad medans den barnlösa mannen slipper kommentarer o hets.