Det här brottas jag med mig själv om.
Dessutom har jag en starkt förändrad syn på saken för egen del - och skäms för den med :/
Jag har tidigare tänkt och sagt att "Aldrig att jag skulle operera brösten! Nä, fy! Hellre mina egna än nån plast!"
Det var då. När jag hade mina bröst.
Som sen försvann först sakta och sen fort som f-n till ett par tomma platta påsar.
Min omvändning i tanke gjordes inte över en natt direkt, men i takt med att jag verkligen inte gillade vad jag såg på mig själv började jag kika på bilder av fixade tuttar.
Liksom vande mig mer och mer.
Nu har jag svårt att vänta tills operationen är gjord, i mitt sinne har jag redan brösten tillbaka!!
Jag ser det som en restaurering.
Likväl som jag blonderar håret - jag var ju blond som liten! ;)
Försöker tänka mer så, i alla fall.
Vad säger ni andra?