Är en tjej på 20 år som har ett helt okej liv. Är för det mesta glad och har en bra självkänsla, men det finns ett problem som gör att jag ofta gråter, inte vill veta av -delar av- min kropp och blir äcklad över mig själv. Mina bröst. Jag har inte fött barn, jag har inte haft en stor viktnedgång eller liknande men ändå har jag faktiskt aldrig sett bröst så fula som mina egna. Det gör som mest ont när jag ser kvinnor som jag tror vara över 30, har fött barn och vars bröst inte ser ut i närheten som mina.

Mina bröst är väldigt hängiga och med stora bröstvårtor (bröstgårdar). Mätt från halsgropen till bröstvåran är det 22cm, och mellan nyckelben och bröstvårta är det 24cm.

Jag trivs inte i BH men har faktiskt inget val. På grund av hänget så svettas det något så otroligt mycket, samt luktar förfärligt. Trots vad som är skrivet ovan så har jag just nu ingen BH på mig. För mig innebär detta att jag måste vika in tröjan mellan brösten för att det inte ska rinna svett, och tröjan börjar lukta och blir fuktig och måste bytas. Som en jädra blöja.

Jag är 20 år och det känns verkligen inte rätt. Ingen möjlighet att ta lån, inget arv på 40.000kr och någon fast inkomst har jag inte kommit igång med då jag är studerande.

Min fråga är om ni tror att detta är något som kan gå på landstinget. Ber er vänligen att inte sucka djupt över detta. Jag mår inte bra. Är så rädd över att gå till UMO och bli nekad hjälp. Är rädd för att gå till vårdcentralen, få mina bröst mätta och höra att det inte är ett tillräckligt avstånd.

Kan någon snälla lämna ett tips? Peppa? Berätta om egna erfarenheter? Behöver hjälp. Tack.