Ursäkta uttrycket men vilket as till sambo. Operera dig ska du, eftersom att det är DU som vill de. Och han kommer ju liksom inte grina över resultatet sen -.-

Mitt ex sa blankt nej när jag sa att jag ville operera mig. Han blev skitförbannad och sa att han absolut inte skulle tända på mig längre om jag opererade mig. Jävla idiot. Ja som sagt så är det ett ex nu. Större ego får man leta efter.

Men med detta i ryggen så var jag ju såklart livrädd när jag berättade för min nuvarande sambo om att jag ville operera mig. Jag hade redan vart på konsultationen innan jag pratade med honom. 

Men jag fick ett bättre bemötande än vad jag hade kunnat drömma om. Han sa att jag absolut skulle göra det om det är något som jag verkligen vill och att han kommer stötta mig i vilket jag än väljer att göra. Tror ni jag storbölade då? All rädsla för ett nytt bråk om dom där jävla brösten släppte. 

Nu när jag har gjort min operation så kan jag säga att jag är så glad att jag inte opererade mig medan jag var tillsammans med någon som inte är stöttande. Det är förbannat jobbigt att genomgå operationen, och för mig är det värst nu efteråt, att känna sig handikappad och inte kunna göra allt som vanligt. Jag hade aldrig orkat med en sur kille på det också.

Inte för att vara sån men är det verkligen så det ska vara i ett förhållande? Att man inte är schyssta mot varandra och stöttar när den andra mår dåligt över något? Jag kanske är hård, men jag tror aldrig det kommer vara ett hållbart förhållande om den ene håller den andra tillbaka. 

SJÄLVKLART ska du göra din operation!! Punkt slut! Med eller utan pojkvän. Men ta dig en ordentlig funderare på vad som är viktigt för DIG. Det är DITT liv och det är DU som ska må bra! 

Stor styrkekram till dig! 

Vi är lika gamla och har varit i ungefär samma sits. Jag och min sambo höll på att spara pengar till en gemensam resa och han förstod verkligen inte varför jag ville betala så mycket pengar när jag redan var fin som jag var.

Det jag gjorde var att försöka förklara hur mycket det skulle göra för mitt självförtroende, hur fin jag skulle känna mig inför honom. Jag klagade varje gång jag testade kläder att ingenting passade och att det skulle vara sååå fint med ett par bröst som fyllde ut :) 

Jag fick ett ryck på jobbet en dag och bokade in konsulation utan hans vetskap. 2 veckor senare hade jag OP-tid och kände att han fick säga vad han ville då det är mina egna pengar jag sparat ihop. Jag började gråta av lycka när jag bokade tiden och han var förvånansvärt stöttande, han blev jätteglad för min skull. Idag, 6 månader senare, älskar han mina bröst och jag känner mig vacker och sexig framför honom! 

Om du har förklarat för honom hur viktigt det är för dig, och dessutom löst den ekonomiska biten så det inte påverkar er gemensamma kassa, så tycker jag inte att han har något att säga till om. Det är din kropp. Han kommer säkert ändra åsikt när han får klämma på dina nya älsklingar :)

Fortsätt förklara för honom för viktigt det är för dig, hoppas han blir lite mer förstående. Glöm aldrig bort att det DIN kropp!

Jag tänker såhär att om det är jätte viktigt för dig så ska du absolut göra det. Min sambo var negativ till en början men det har jag struntat i för det är så pass viktigt för mig och min självkänsla att göra det och jag ska det, har operationstid i oktober och jag kan knappt vänta. det är kontsigt att säga det, men jätte mycket av min självkänsla sitter i brösten. Jag ser det som en investering i vårat förhållade, i mitt välmående, ja, i hela mitt liv faktiskt. Och min sambo är nu införstådd i det och stöttar mig nu till 100%, eftersom att han förstått att det är så himla viktigt för mig. Speciellt nu efter två barn med amning...

Lycka till! :)

jen6 wrote:

Hade min kille uppfört sig så hade han åkt ut fort som fan, egoistiska valp! Och bullshit som "du är fin som du är" ? Ja dåså! Då blir du lika fin med brösten med! Jag skulle fixat brösten och dumpat killen

Word! (Var ungefär så jag menade men körde en lite mer finstit variant)