Hej, Jag opererade mig för ca 7 månader sen med en 3.5 åring och en 10 månaders.

Väldigt smart av dig att unna dig hotell efter :)

Min lillkille var/är också väldigt mammig och det var super svårt. Tjejen förstod mer och tog det lugnt.

Nu är vi alla väldigt olika och läker på olika sätt, men jag hade tur att min man tog ledigt i samband med semestern för jag kunde inte lyfta den minsta alls på 5 veckor. Då kan jag tillägga att jag är väldigt liten i kroppen och jag hade ont i både bröst och rygg länge efter op.

Det värsta tyckte jag var det otroligt dåliga samvetet när barnen vill bäras/kramas och gosa. Jag grät flera dagar och kände mig hemsk. Men nu är ju det överstökat och mamma är mamma igen :D

skickar massa lycka till! 

December29 wrote:

Hej. Jag ska göra en bröstförstoring nu den 29 december :) jag har två barn den ena är 2,5år och den andra fyller 1 år i början på januari. Vår minsta är väldigt mammig och vill Bli Buren en hel del.. Min man kommer dock vara hemma med mig i ca 7-10 dagar efter op. Har även bokat hotell för dom två första dagar efter operation för att vila upp mig.. Hur har det gått för er som har lite yngre barn? Kunde ni bära efter en vecka? Hur mådde ni och hur gjorde ni för att förenkla vardagen.?

Jag har en fosterdotter som var lite mer än 1 1/2 år när jag fick göra min korr. Jag bar absolut inte henne första veckan, utan min sambo fick sköta alla lyft. Hemskt nog förstod hon att jag hade ont så efter att gubben snällt hjälpt mej upp ur soffan varje gång jag skulle resa mig gjorde hon samma sak efter den veckan. Hann knappt aldrig sätta mig innan hon skulle hjälpa mig upp XD
Men jag förklarade för henne att jag hade ont, att jag gärna kramades men inte kunde bära henne. Tror förresten jag väntade mer än 1 vecka med lyften av henne, om det inte var akut såklart. För jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt när hon sedan gick till min sambo mer än mig och hon viktigt förklarade för mig att kag minsann inte FICK bära henne.
Innan dess var det bara jag som gällde när hon va lessen/trött etc.
Dom förstår lite för mycket i den åldern ibland.

Opererade mig för en vecka sedan och har en tjej på 17 månader och en pojk på 4 år. Mina föräldrar hade barnen över helgen så jag fick första dagarna hemma i lugn och ro. Dottern är super mammig och van vid att jag bär henne jämt, första dagarna skrek hon och sträckte armarna mot mig men då tog jag henne i handen och gick till soffan så fick hon sitta i mitt knä och sen vande hon sig direkt vid det. Helt förvånad!! Blöjbyte sker på golvet om jag måste och hon får klättra upp i sin tripp trapp så håller jag henne bara. Pappan har hämtat och lämnat på dagis nu första veckan och tagit alla nätter om hon vaknat. Har han hämtat henne till vår säng så har jag lagt mig någon annanstans för att inte riskera att hon sparkar mig. Första natten blev hon arg när jag inte var där men sen har det gått hur bra som helst. Hon och pappa har kommit mycket närmre och nu går hon till honom ich vill bli buren och har förstått att mamma inte kan. Vi har också fått hjälp av farmor en hel del. Allt har fungerar över förväntan. Kommer inte lyfta/bära än på någon vecka.

Min yngsta är runt 21 mån. Bar henne inte alls på nästan 2 veckor men sen blev det ohållbart. Min mamma bodde hos mig den första veckan o hjälpte mig med allt. Har haft svårt att städa, köra bil, handla, klä barnen, duscha dem, ta dem till dagis mm. Jag tycker det verkar smart att ta in på hotell i några dagar. Hade jag vetat hur ont jag skulle få så hade jag också gjort det. Man behöver vila o man har så j*vla ont de första dagarna. Jag satt o slumrade på soffan med morfin i kroppen i 10 dagar. Kunde inte sova ordentligt. Första gången kag tog mig ner i min säng var dag 8 o höll på o inte komma ut den. Blev stel o fick ont i ryggen av att ligga som en mumie. Det är en väldigt glamorös upplevelse med bröstförstoring ;)

Dom förstår mer än man tror! Gjorde en annan op i våras och min då 1.5-åring förstod att jag inte fick bära..

Jag opades för tre veckor sen och har en 2,5 åring och en 10 månaders hemma. Det svåra första veckan när jag inte kunde lyfta var att min minsta är väldigt klängig och mammig och inte kunde förstå varför jag inte kunde bära. Men var mycket på golvet och myste istället och tränade att gå (så nu kan han det med;)) sambon var hemma första veckan och sen har jag varit själv med barnen. För mig har det gått hur bra som helst och efter två veckor kunde jag leva på som vanligt med barnen utan att känna obehag. Tror det är lättare när man är inställd på att man komer måsta vara själv efter en vecka, man har ju liksom inget val då;)

Jag hoppas att det inte ska påverka min fyraåring alls. Hen kommer säkerligen att observera att jag har sportBH på mig hela tiden men jag tänkte mest förklara att jag inte kan bära just nu. Det kanske är svårare med ett yngre barn.