Alltså jag får snart nåt fel på mig själv... Har varit så sjukt inställd på att vilja operera mina bröst i flera år. Hade ju helst sett att brösten kunde fixas på naturlig väg med eget fett, men det funkar tydligen inte på mig... Och nu har jag varit inställd på att skaffa implantat i ungefär en månads tid. Och nu när det rör sig om nästan en månad till det datum då jag tänkt operera mig så börjar jag vackla och fega ur...

Har försökt läst på så gott jag kan om implantat och så fort jag tror att jag har "landat" och känner mig trygg med det jag läst och tänker "Det blir nog bra att operera ändå" så känns det som att det bara går nån dag så börjar jag oroa mig över saker igen. Allt ifrån hur det kommer att gå på operationsdagen till hur det kommer gå efteråt. Både dagarna direkt efter operationen, men samtidigt hur det ser ut tex 6 månader efter operationen... Kommer det gå bra? Kommer jag få några komplikationer? 

Sen när man läser att det bästa är att låta implantaten sitta kvar i ca 8-10 år pga kroppsförändringar och liknande innan man tur ut eller byter implantaten så kan jag tänka "Är det verkligen värt att lägga ner så mycket pengar på en sån här operation om man sen ändå måste ta ut dem eller byta?" Och då tänker jag även "Fast jag kanske inte kommer vilja lägga i några nya implantat om 10 år". Men då börjar jag genast fundera "Hur ser det ut när man haft implantat i brösten 8-10 år och tar ut dem? Blir brösten alldeles fula, hängiga och hopsjunkna?"

Och idag när jag satt på jobbet så började några kollegor prata om just bröstförstoringar (ingen av dem vet att jag planerar att kanske förstora) och alla satt där och pratade om hur farligt det var, vilka komplikationer det innebär, hur mycket det kostar och att man alltid råkar ut för eländen som gör att det kostar mycket mer än man tror för att man måste åtgärda... Det gör det liksom inte lättare för mig att bestämma mig.

Jag vill ju verkligen göra något åt mina bröst! Har velat det sen jag var 14 och för mig så handlar det egentligen mer om att jag vill jämna till ojämnheter än att förstora, då det tydligen skiljer så mycket som 150 cc i storlek nästan. Och det faktum att det skiljer så mycket gör också att jag tänker för mig själv "Går det verkligen att fixa så brösten blir någorlunda lik utan att det ser konstigt ut?"

Jag försöker fokusera på det som är bra. Men varför ser jag då så lätt det som är negativt? Kostnader, komplikationer, problem och återigen problem... suck