Åh, stackare...lider med dig! Hoppas att det läker ihop fort o att du slipper ha ont.

Men fy.... Usch jag lider med dig tjejen..   Har du talat med din Dr?  Varför kommer det sig att det inte läker som det ska?

Hoppas det snart blir bättre. Jag håller tummarna för det!

Kram!

Jag tror att du är känslig mot den självupplösande tråden.
Berättade du för kirurgen om att du haft detta problem sist? Möjligen hade han kunnat sy åtminstone ytterärret med vanlig tråd, som måste tas bort av sköterska, men inuti vet jag inte om det finns alternativ, möjligen om det finns någon tunnare sort, men det har jag inte koll på... Dock hade det kanske även det förstnämnda kunnat ge dig mindre problem, då det är såpass långa ärr som sys "utanpå"?

Prova höra med kirurgen vad han tror... Och hör, för din sinnesfrids skull, efter om han  efter läkningen kan ge dig en ärrkorrigering med vanlig tråd, ifall detta ger dig fula ärr. 

Jag trodde det efter första op också och tog upp det med min kir. inför andra op. Men det trodde han inte, utan han trodde "bara" det kunde vara tejpen, vilket det också var, men tydligen har det ju varit båda delar. Både tejp och tråd. :-(

har mailat min kir. nu. Skickat bilder och berättat vad som hänt. Har även frågat om det är så att det ska sys ihop nu, eller om det är en ärr korrigering som kan tänkas göras senare. har fått för mig att om det "bara" är det yttersta lagret av hud som ska läka, så borde detta inte hända då? eller?

jag känner mig så uppgiven nu.

Vet nämligen med mig att jag dessutom måste förminska ena vårtgården också eftersom den töjts sig så enormt. Kan man förminska den genom att enbart skära i det yttre lagret? som vid en ärr korr, elelr hur fungerar det?

en fråga: hur gör de när de syr? jag har tittat på filmer på youtube, då är det en kirurg som syr i tre lager... gör de flesta det eller gör han nån specialare???

hoppas det löser sig med ditt sår tjejen! lider med dig

Jag kan förstå hur du känner!! Det är nu 7,5 v sedan jag opade mig (ankarlyft o förstoring) o sedan första veckan har jag haft ett sår ca 1x1 cm vid ankaret kl 6. Jag ser nu ljuset i tunnlen o hoppas att det är läkt snart. Det har stressat mig ngt otroligt med såret o sårvätskan som runnit nu så länge. Är det tjockt gult var som kommer från ditt så el ser det mer ut som gul tunnflytande sårvätska? Luktar det ngt? Det jag har gjort för att få såret att läka är: röker/snusar inte, dagliga promenader, tar c-vitaminbrus, zink o magnesium tabl 1ggr/dag (enl kirurg och ngn sårinfektionstidning för ssk), detta skulle påskynda läkning, inte tejpa över såret utan ha en steril kompress över det o byta varje dag, ta steristrips en liten bit från sårkanten som hjålp att hålla ihop sårkanterna (får sitta ca 1 v), daglig dusch/tvätt med ljummet/varmt vatten o badda torrt med ny, ren handuk varje gång, lufta såret några tim om dagen innan kompressen sätts på, enstaka ggr tvättar med alsolsprit för att torka ut/rensa upp, sprita händerna varje gång innan du handhar såret. Fick även äta Dalacin i ca 15 dagar för säkerhetsskull i början.  Ovan nämnda är vad jag o min kirurg i samråd bestämt, andra kanske hanterar såren på annat sätt. Jag vet att det är drygt o tar tid (känns som hela världen rasar när man ser ett sår) men förr el senare så läker det. Hoppas förr i ditt fall.  Ta hand om dig! Styrkekramar!!!

jag hade som du vid min första op. Ett sår där snitten möter varann. det tog ca 7 månader innan det var helt läkt. gjorde ungefär så som du nämt i ovanstående text.

Denna gången har såret typ "spruckit" mitt på bröstet. liksom på det snittet som går rakt upp mot vårtgården. Det enda jag kan tänka mig är att tråden liksom inte hållt ihop och släppt. Det ser precis ut som om det skulle vara så. men ? jag har ingen aning. känns bara så jävla jobbigt att behöva gå igenom denna historien IGEN. jag trodde vekrligen att jag skulle slippa. Men icke! det är väl tyvärr bara meningen att ingenting ska bli riktigt bra. verken formen eller ärren. känner mig sjukt negativ, men detta är så jäkla jobbigt.'ibland undrar man om det var värt det. vad gav man sig in på. Man gör ju inte en op i tron om att detta ska ske. Även om man vet att det finns risker, så nånstans så tror jag att man ändå tänker att , Nej detta kommer gå bra. Och självklart är det ju ett sätt för att våga. Tänker man precis tvärtom så är nog chansen att man gör en op ganska liten.

Men varför? varför händer detta.  fan vad ledsen jag är!

Jag har själv filosoferat varför man får svårläkta sår (sår mer än 6 v). I mitt fall tror jag att det har o göra med att jag är väldigt stressad pga olika omständigheter o inte mår så bra varken fysiskt el psykiskt. Att kroppen då helt enkelt inte har den orken att läka ett sår. Sedan har jag även en hypotes i mitt fall att innan op så hade jag väldigt mkt bristningar på brösten o det är klart att de kvarstår efter op, men bristningarna som är ganska tjocka o många på mig har ju inte samma hudkvalitet som den "vanliga huden" o de blir lite ödem i bristningarna pga svullnad o implantat. Har läst i sårinfektionstidningen att ödematös hud läker sämre. Kan det vara så i ditt fall med? Att du har mkt omkring dig el att du har mkt bristningar i huden? De mesta av mina bristningar sitter just under bröstet o det kan ju vara förklaringen till att det spricker just där. Har inte haft problem runt vårtgårdarna (än!). Masserar du dina bröst? Min kirurg tyckte jag skule ta det lite lugnt (avstå några dagar) på bröstet med såret för att inte påfresta såret. Nu håller jag ett lätt mottryck när jag masserar neråt o även när jag tex vänder mig i sängen etc, så att huden inte sträcks rakt över såret.

stressad har jag alltid varit. men vet inte om det påverkar?

dock vet jag med mig att min blodcirkulation inte är den bästa. har masserat brösten lite, men inte vidare mycket. Mest för att det ska kännas lite mjukare. min kir. har verken sagt att jag ska göra det eller ej. så jag har bara gjort lite ibland, inget regelbundet.

bristningar har jag inte så värst många, lite kanske, men inte så att jag tror att det skulle vara orsaken. Jag tror mer på det här med tråden i så fall. Att jag inte kanske tål den och att min kropp stöter den ifrån sig eller nått.

Har ätit innan op och efter op zinktabletter, fram tills för 2 veckor sedan då dem tog slut. skulle köpt nya, men jobbade mycket förra veckan och har varit på en liten långhelgs semster denna veckan. Tycker dock att det vore märkligt att skulle få ett sår för att jag inte ätit sådanna på 2 veckor. Det är ju inget jag blivit rekomenderad, utan något jag gjort på eget initiativ. Har även druckit ett glas. c-vitamin om dagen också. Smörjt ärren (eftersom dem var läkta) med lite aloe vera jelly, då e-vitamin sägs vara bra för ärrläkning.

Tycker verkligen jag gjort allt. Men ändå... ändå händer detta.

ska direkt ner å köpa nya zinktabletter imorn igen, å hoppas på att det gör någon nytta.

väntar på svar från min kir. hade gärna velat höra vad han säger om bilderna.

känns som om denna natten kommer bli en aningens sömnlös.

Usch, jag kan inte komma med råd tyvärr, men jag LIDER verkligen med dig!

Hoppas innerligt att det löser sig tids nog!

KRAM!