Bröstförstoring dec 2015 - Conturkliniken - Stockholm Leif Perbeck - Boobielicious

Hej! Tänkte skriva ihop vad som hände under operationsdagen och hur jag upplevt det på Conturkliniken. Jag får en tid kl 7:15 på morgonen och kommer dit prick i tid efter att ha råkat gå upp i fel uppgång och behövt gå i en kvart. Men när jag äntligen är framme betalar jag för sport-bhn och följer med in för att byta om och ta smärtstillande medicin med så lite vatten som möjligt. Får typ 5-6 tabletter och ett halvt glas vatten, får smått panik då jag har svårt att svälja stora tabletter utan mycket vätska eller alls för den delen. Men till slut med lite extra vatten gick det bra, men blev varm och lite svettig av nervositeten. Sen får jag gå in o träffa läkaren och dubbelkolla storleken. Jag blir i siata minut fundersam om jag inte ska ha samma implantatsstorlek i båda, vilket inte var det vi bestämde först. Frågade om hans råd och han gick med på att kolla lite extra noga med bh och olika implantat. Vi bestämmer oss för 350cc i vardera istället för 300/350 som var original planen. Allt känns bra så vi går vidare. Jag går en snabbis på toa innan jag får gå in i rummet där allt skulle hända. Det var två snälla sjuksköterskor där so  dubbelkollade om jag är latexallergiker och sa att de isåfall måste byta ut de saker de plockat fram. Det stod i mina papper så jag tyckte inte det var mitt problem, frågade mest om det skulle medföra nån komplikation för dem. Men allt var under kontroll. Jag lade mig på britsen och narkosläkaren pratade lite med mig, jag frågade honom lite kontrollfrågor om vad som skulle göras för att lugna ner mig lite och för att ha nåt att säga. Det hjälpte mot nervositeten. Han stack i en nål först och fixerade den med tejp. Sen kollade jag på klockan o den var 8:05 och sjuksköterskorna ursäktade sig över all plast de prasslade med haha. Sen sa narkosläkaren att han skulle berusa mig litegrann och jag kommer inte riktigt ihåg nåt mer. Ingen känsla, ingenting. Han sa inget särskilt heller vilket jag tyckte var nice, då hinner man inte fundera på nåt.

Jag vaknade upp helt dåsig och kan inte minnas om jag hade så mycket smärta just då. Smärtan kom senare, tillsammans med illamåendet i omgångar. De kom förbi och sprutade i smärtstillande och nåt mot illamåendet också. Jag var så borta att jag faktiskt inte kunde kolla på mina bröst då eller hinna tänka en tanke över vad jag gjorde där. Hon som jobbade som sjuksköterska där var verkligen guldvärd, hon var supersnäll. Efter ett tag försökte jag få i mig lite saft, men strax efter det mådde jag riktigt illa, trodde verkligen jag skulle spy. Så då fick jag trycka på knappen och säga till henne, kunde knappt få ur mig vad jag ville ha sagt i det tillståndet. Jag fick 6ck en plastpåse att vara beredd med men till slut lugnade det ner sig och jag slapp spy just där, en av de värsta tänkbara scenarierna jag hade i huvudet efter uppvaknandet. Efter det höll jag mig till att endast dricka vatten, hon kunde verkligen läsa mina tankar då jag inte kunde säga mycket. Senare efter att ha slumrat till litegrann så erbjöd hon en toast med ost o marmelad. Jag kommer bara ihåg hur jag lät den ligga där framför mig rätt länge, genom vågor av dåsighet och illamående. Sen till slut får jag för mig att sätta upp mitt hår i en tofs o dra upp persiennerna så det kom in lite ljus. Då tvingade jag i mig en tugga blandat med vatten då jag tyckte det blev så torrt i munnen efter all medicin. Åt upp nästan hela mackan på detta sätt och tyckte den smakade gott. Sen var nog klockan runt 1230 och jag skulle ju bli hämtad runt 13 men kände mig inte helt vaken. Slumrade till igen och började gå på toa o ta på mig kläder vid 1330 tiden nån gång. Då kunde jag knappt stå upp, fick ha nån som håller i mig hela vägen. Tog plastpåsen i ena handen  o sen åkte jag o min pojkvän. Hela resan hem blundade jag o försökte vila och var praktiskt taget borta med en plastpåse i handen om jag skulle må illa igen. Direkt när vi kom innanför dörren fick jag springa in på toa o mådde riktigt illa. Det var som tur vR den enda gången jag mådde så och som tur var i mitt eget hem.

Sen efter det var jag mest hopkrupen i soffan resten av dagen med massa smärtstillande och snacks att öta lite då o då. Hade inte superont just den första dagen, utan det kom mer mot kvällen och natten.