Gud vad hemskt! Men jag kan inte säga att jag delar samma uppfattning. När jag var på konsultation där så blev jag också lite förvånad över själva byggnaden, ingen lyxbyggnad liksom. Men allt var superrent och alla var trevliga. Inte det modernaste stället men jag fick ett bra intryck av Igor. 

Hade inte en lika dålig upplevelse som dig där men den var inte direkt bra heller. Så fort man kommer in i den gamla lägenhetsbyggnaden känner man sig tveksam och det tveksamheten ökar bara när man kommer in i själva "kliniken". Det ser ut som en gammal sliten polsk lägenhet omgjord till en dålig ursäkt till klinik. Upplevs väldigt oproffsigt men däremot var det helt rent när jag var där. Sköterskorna talade dålig svenska(polsk brytning tror jag?) och var inte ett dugg serviceminded. Alla förutom en var bittra och otrevliga. Fick också en bunt dåligt skrivna papper vars innehåll skulle behövt en uppdatering för flera år sedan. 

Alla gånger jag var där blev mötet försenat utan ursäkter(inte 40 minuter som dig men alltid ca en kvart). När jag kom in till kirurgen första gången ursäktade han och förklarade att han bara behövde bli klar med en sak medan jag satt där. Då pratade han in all information(privat personlig information) om kunden innan mig i en inspelare. Integritetskränkande för kunden innan mig att jag fick alla "smaskiga" detaljer angående hennes besök. 

Kirurgen var väldigt arrogant och mot min mamma var han direkt otrevlig. Tyvärr lät jag mig övertalas av hans dåvarande positiva rykte och det billiga priset och genomförde operationen. 

Jag ville själv ha narkos men hela personalen pressade och pressade mig till att jag skulle ha lokalbedövning. Dem har ingen narkosläkare på helttid utan måste planera och hyra in någon som sällan kan och därför försöker dom övertala alla kunder till lokalbedövning. Det blir enklare för dom helt enkelt. Det handlar inte om vad som är bäst för patienten. 

När jag lagt mig på operationsbordet och dom skulle sätta in nålen stack dom mig ca fem gånger på olika platser för att dom inte hittade rätt. Varje gång grävde dom runt med nålen inuti mig för att fortsätta försöka. Gick från att ligga helt lugn och beredd till fullkomligt skaka i hela kroppen och ha ont i hela armen. Visserligen går det att diskutera om jag hade "dåliga" vener eller om personalen var inkompetenta.

Efter min andra operation vaknade jag på en säng ute i hallen där folk bara gick fram och tillbaka. Inte direkt jätterolig när man känner sig dålig och vill vara ifred.

Det var Igor, inte min kirug, som mötte mig på återbesöket för att ta bort gipset. Han kunde knappt någon svenska och det kändes inte alls tryggt, kunde inte fråga honom om något. När han skulle ta bort gipset SLET han bara bort det som med ett plåster vilket gjorde helt stört ont(vilket man inte ska göra, vid min korrigering tog R.R bort gipset och det var väldigt försiktigt och gjorde inte alls ont).

Eftersom jag dumt nog lät mig övertalas till att inte ha narkos vid första operationen som var en total näsplastik vaknade jag upp under operationen. Varken lugnandet eller smärtstillandet fungerade ordentligt och jag låg och skrek+grät på operationsbordet. Jag kände hur han hackade, klämde, bröt näsbenet, sydde och det kändes hela tiden som att jag skulle kvävas av allt blod i halsen. Det var det mest smärtsamma/traumatiserande jag någonsin varit med om och jag hade mardrömmar/flashbacks måånga månader efteråt som gav mig hög ångest. När jag gjorde min korrigering hade R.R bytt klinik och erkände för mig att han nu aldrig skulle göra en så omfattande operation utan narkos(trots att han själv pressat mig till det under hans tid på Lidingökliniken).