jag förstår helt hur dú menar. opar mig sig måste man ju vara beredd på att man kan få vilken komplikation som helst. men det positiva som jag ser det överväger detta! :)

men det gäller ju att läsa på ordenligt så man vet avad man ger sig in på..

jag längtar som bara den till min operation!! :D

ElviraC wrote:

Nu måste jag skriva av mig lite och skulle bli tacksam över att ta del av era tankar. Jag har under en tid tänkt att fylla upp mina urammade och ganska små bröst men ju mer jag läser desto mer tveksam blir jag. Hur resonerade ni som redan har opererat er?

Egentligen mår jag inte särskilt dåligt över mina bröst men skulle gärna se att de var snyggare. Har aldrig älskat jättestora bröst utan skulle vilja ha medelstora runda fina som inte är i vägen eller dominerar för mycket.

Men ju mer jag läser desto mer tänker jag att jag kanske borde vara glad för det jag har och inte börja skära i min kropp. Är rädd att jag opererar mig och får komplikationer som gör att jag verkligen ångrar mig och då aldrig ens kan komma tillbaka till detta ursprungsläge. Kanske måste man egentligen ha väldiga komplex för att det skall vara värt riskerna? Förstår ni hur jag menar?

Jag förstår givetvis att biverkningar ser vanligare ut på ett forum eftersom många som fixar sina bröst och blir nöjda förmodligen inte fortsätter att skriva på forum länge efter operationen i motsats till de som råkar ut för problem. Men det är ju inget som säger att jag får slippa biverkningar och bekymmer för det.

Ni som opererat er, har ni ångrat er och hur ofta känner ni i så fall så? Om ni klarat er utan problem, är ni då nöjda eller saknar ni ibland era "gamla" bröst?

/Elvira

 

Man bör nog vara MKT motiverad, grundregel nr1!

Jag är inte opererad än, men jag har länge gått och velat om jag ska göra bara ett bröstlyft eller förstora samtidigt.

När jag var överviktig hade jag 95D och idag har jag 75B/C beroende på bh.

Brösten är två stackars tommar påsar.

Men jag har bestämt mig, jag kommer att göra bara ett lyft och hoppas på två fina bröst som passar min kropps proportioner.

Och jag slipper därmed göra fler operationer för att byta ut implantat som blivit för gamla.

Motiverad är som sagt nr1... det är inget man ska göra bara för att man känner för det! Det är inte samma sak att ha silikonbröst som vanliga! Brösten blir sig aldrig lika igen för dom flesta... skillnader i känsel är en av dom små sakerna som man kanske måste lära sig att leva med bland annat!

Trots alla mina komplikationer och mina inte så snygga bröst, så ångrar jag mig inte en sekund! För mig var det så viktigt i över 10 år att jag till slut såg det som ett måste!

Elvira, jag känner likadant. Då jag har tränat mina bröst mindre så känns det ibland motiverat och ibland inte. Är fortfarande väldigt nöjd med grundformen - bara att de skulle vara 2 storlekar större. Men när jag kommer ner i målvikt så vet jag att jag återigen kommer känna att det är något som saknas och då blir väldigt medveten om att jag fortfarande vill göra en förstoring. Nu är jag dock i ett mellanläge och känner att nu finns de där, även om de kunde ha varit större, så är det inget som stör mig jättemkt idag.

Jag vill inte heller ha stora bröst, utan lite större än de är idag, men jag vet ju att tappar jag mer i fettprocent så kommer de bli mindre och då störs hela min kroppssymmetri, vilket jag inte vill. En formfråga. :D

Har du varit på någon konsultation än?

Är man inte helt säker ska man inte operera sig. Det är bättre att vänta.

Flowerz wrote:

Har du varit på någon konsultation än?

Ja, jag har varit på två konsultationer här i Göteborg och fick förtroende för båda. Först var jag hos Elisabet Gudmunsdottir på Art clinic och sedan hos Clas Lossing på Carlanderska. Har till och med en operationstid i juni som jag skall avboka/flytta fram. Jag vet faktiskt inte hur jag skall göra.

Jag resonerar som så nu att jag nog skall vänta och känna efter. Jag har egentligen inte ogillat mina bröst tillräckligt länge (bara sedan jag slutade amma sista barnet för ett halvår sedan) skulle jag tro för att fatta beslut om ifall det är värt en operation. Måste utröna ifall jag kan leva med att det kanske blir komplikationer och ett otillfedställande resultat.

Det jag skall satsa på nu är att komma i form igen i resten av kroppen och när jag gjort det får jag känna hur viktigt det känns med finare bröst. Kanske kan jag då ta att jag inte har så mycket till bröst om jag är nöjd med resten eller så känns beslutet om operation mer glasklart. Under tiden skall jag försöka lära mig så mycket som möjligt och ta del av andras erfarenheter här på forumet.

/Elvira

hur va elisabeth? bra? :)

Konsultationen var bra men hon berättade inte så mycket själv utan jag fick själv ställa alla frågor. Så se till att du innan är förberedd och vet vad du vill ha svar på.

Hej jag fick många tankar o funderingar dagarna innan jag skulle opereras. Om det verkligen var värt riskerna och att det kan bli komplikationer mm..om det är värt det för att jag är fåfäng...massa hjärnspöken. Nu är de snart två v sen o jag tycker absolut att det var värt det. Tror det är normalt att man får sånna tankar före man beslutar sig. Jag kände mig väldigt säker tills jag betalade fakturan o när jag sa hejdå till mina barn o va på väg dit för o opereras. Då blev jag lite ledsen o osäker..Försökte slå bort dom tankarna o överväga alla de bra sakerna istället. Då blev jag glad o förväntansfull.

Det var mkt känslor i kroppen. O nervös va man ju. Det är vanligt att man får en depression efter operationen ockaå sa sköterskorna på kliniken. Man ska ha i vetskap att det är ett stort ingrepp ändå o ingen liten operation. Men jag är så nöjd nu över resultatet o att jag tog tog steget som jag länge velat men inte vågat...önskar dig lycka till !