Bröstförstoring maj 2016 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Rickard Lewin - Klarex

Jag hade sett fram emot den här dagen så mycket den sista tiden och när folk frågade om jag var nervös, svarade jag att bara att jag var peppad och såg fram emot det :)

Jag blev avsläppt vid kliniken strax innan kl. 09 och fick komma in med en gång, byta om till snygga operationskläder och sedan placera mig i sängen i väntrummet. Sköterskan satte in kanylen för dropp och sedan fick jag vänta på att Richard skulle komma och rita på mig och ta kort. När det var klart var det dags att gå till operationssalen. Visst var jag lite nervös just när jag var på kliniken och innan op, men jag kan inte säga att det var så farligt eller blev värre när vi kom till operationssalen, kanske för att jag hade fått ta av mig glasögonen och inte såg allting runt omkring så bra, haha!

När jag hade lagt mig i sängen gav de mig lugnade i armen och jag blev ganska lullig med en gång, jag kommer inte ens ihåg när de sövde mig utan jag slocknade direkt. 

Mellan kl 11 -13 vet jag inte riktigt hur länge jag blev opererad eller bara sov, men när jag vaknade av rösten "Hej Klara" och jag öppande ögonen tänkte jag bara, gud vad trött jag är, låt mig sova mer! Jag sov lite till, fick äta goda mackor och dricka te, de kom och frågade hur jag mådde, kände lite på bösten och sa att det såg bra ut och var mjuka (trots att jag tyckte de såg jättehårda ut). De frågade hur det kändes, om jag hade ont, men det spände mest, dock kom smärtan ju mer tiden gick och då fick jag lite mer värktabletter. Senare kom Richard även förbi och tittade så att allting såg bra ut, vilket det gjorde.

De ville att jag skulle gå på toa och innan det fick jag sätta mig upp, för de skulle se ut en BH som passade och sätta på mig den (har endast haft tejp och sport BH hela tiden). Då började jag må illa som tusan och kallsvettas, så direkt när de hade satt på mig den fick jag lägga mig ner igen och jag minns att jag slocknade direkt och sov ytterligare i ca 45 min. Jag hade inte mått illa tidigare, men när jag satte mig upp kom det direkt.... Jag fick en cola för att få i mig lite socker och någon timma senare försökte jag gå på toa igen. Den här gången gick det bra, men jag var snurrig och fick ta det väldigt försiktigt.
Jag låg ganska länge på uppvaket just för att jag var så trött och snurrig. När mamma skulle hämta mig vid 16-17 tiden satt jag upp igen och gick igenom hur jag skulle ta värktabletterna med en sköterska, då började jag kallsvettas igen, så jag fick lägga mig ner ytterligare en gång och mamma fick vänta lite på mig i receptionen. Tillslut kunde jag långsamt ta mig till omklädningsrummet och lämna kliniken, i bilen hem stensomnade jag igen och det var först när jag kom hem som jag kände mig piggare.

De första två dagarna hade jag väldigt ont och tänkte att varför vill folk göra detta... men den tredje dagen var det genast bättre och jag slutade i princip med de starka morfintabletterna. Dock var jag tvungen att få hjälp ner och upp ur sängen av killen, så på dagarna när han hade åkt till jobbet fick jag endast sitta i soffan, det gjorde för ont för att ta sig upp och ner från och till liggande. Efter en vecka hade jag knappt ont längre, det hade börjat klia istället, stramade och kunde hugga till lite ibland, så efter jag hade varit på återbesöket slutade jag även med de vanliga smärtstillande tabletterna.

På återbesöket en vecka efter operationen såg allting jättebra ut. De klippte av suturknutarna och bytte tejpen och de sa att det läkt fint och jag hade inte haft någon blödning. Det var endast lite vätska vid en utav knutarna (som jag även hade sett genom tjepen) men som hon sa skulle det säkert sluta när de klippte bort dem, vilket det gjorde.
Hon sa att jag nog är ganska smärttåligt eftersom jag knappt hade ont längre, det kanske jag är... men jag tror att det beror mycket på att jag la framför muskeln, så jag slapp skära i den. Problemet är bara att när det inte gör så ont länge, är det svårare att ta det lugt och jag fick/får påminna mig hela tiden om att inte lyfta osv, men jag ha nog gjort det lite mer än jag egentligen ska. Men samtidigt känner jag att om det känns ok och jag klarar det så borde det inte vara några problem. 

Nu har det gått ca 5 veckor och jag är så himla nöjd. Brösten har redan sjunkit ner och snittet ligger i vecket, ärren ser jättefina ut och är knappt röda, så jag tror slutresultat kommer bli jättebra. Brösten är även mycket mjukare och jag har börjat träna lite försiktigt igen. Jag är supernöjd med mitt resutltat, jag kan verkligen rekomendera Art Clinic och Richard Lewin. Jag fick jättebra förtroende för Richard direkt när jag träffade honom och jag kände mig trygg hela tiden. Kliniken har varit väldigt bra och sköterskorna var jättegulliga och alla har varit trevliga och bra att göra med! :)