Hej på er!:)

Imorgon smäller det och jag ska gå från 300cc till 615cc! Jag är verkligen superglad, nu ska jag äntligen få de som jag vill ha dem.Men nu så här dagarna innan operation då jag bara vilat och tagit lugnt hemma har jag inte kunnat låta bli att fundera lite.

När jag i min lycka har berättat för människor att jag ska byta till större har jag fått blickar som hette duga och kommentarer "Va?! Större? Varför då?" "Du gör som du vill men jag tycker i alla fall du inte ska göra större" "Vadå, vill du se ut som en dokusåpakändisar heller?" "Tänk på de stackars tjejerna som ångrar sig!".

Och jag har blivit så less på det. Det har faktiskt gått så långt att jag ifrågasatt mig själv flera gånger, är det verkligen det här jag vill? Men, vet ni vad, då räcker det bara att jag kollar igenom bilder och inser att det är det här jag VILL.

I mina fortsatta funderingar och lite läsning här på forumet kan jag inte låta bli att märka att flera tjejer här är jättenöjda med sina bröst men i flera fall ångrar att de inte valde lite större. Och då kan jag inte heller låta bli att reflektera över, varför är det sådant "hysch-pysch" över att man egentligen vill ha större men det ska bli världens ramaskri så fort en kvinna går ut med att hon vill göra sina bröst mindre? (Menar generellt i samhället).

Bröstförstoringar är ju ett hett diskussionsområde och kommer nog att fortsatt vara det. Hur har ni motiverat er själva när det kommer till att människor på grund av er plastikoperation lägger någon suspekt kommentar eller dömer er? Hur har ni lyckats behålla er egen självkänsla?

Kram :)