Haha jag är lite i samma situation. Skulle vara så liten i min mammas ögon om hon fick veta. Även många andra i min omgivning som skulle ha mycket åsikter. Så stört egentligen.. jag känner iallafall att jag gör vad fan jag vill med min kropp och har ingen skyldighet att berätta för någon, och ifall någon får reda på det så får dom bara hålla tyst typ haha :)

min mamma försökte med att fråga min sambo om han tyckte att jag behövde det efter att jag berättade för henne, sa bara till henne att det aldrig kommer spela någon roll vad någon annan tycker, det är för min egen skull och ingen annans. Hon köpte det och förstod tillslut :) jag tror det bästa är att vara ärlig mot dina föräldrar, jag tror det är värre om dom får reda på det när operationen redan är gjord. Det är trots allt en operation under narkos, tror dina föräldrar vill veta om du blir sövd. Det kanske kommer bli en fight du får ta men i slutänden så kommer det kännas bra att dom vet om det :) ingen annan behöver veta om det om man inte vill, men det känns nog bättre om dina föräldrar vet i alla fall :) lycka till!

Om du nu inte bor hemma så varför berätta?
Jag berättade för min mamma dagen efter op och de ångra jag starkt just för att hon inte kunde hålla tyst om det till andra. Ingen annan har ju med ens bröst att göra.
Sen andra människor, vad ska de säga liksom.. ha du fixat tuttarna? Då hade jag nog mer ifrågasatt varför de tittar på mina bröst? Haha..
min sambo va rädd för att folk på jobbet skulle börja prata men jag gick alltid med pusch upp så på mig är det ingen skillanad så i mina arbetskläder ( de döljer rätt mycket med) men hde någon frågat något så hade jag bara ifrågasatt varför de kolla på mina tuttar och sagt att de är sjuk och äckligt (bara massa gamla gubbar här) men iofs så kan man ju inte riktigt säga till sina föräldrar... men börja som sagt med superpusch up och se om de ens märker de?

Har samma problem som dig.. Jag ska inte heller berätta för mina föräldrar, vet dock inte riktigt hur de ska gå till. Måste åka iväg 30 mil för operation och jag har annars väldigt bra kontakt med mina föräldrar och pratar med dom flera gånger om dagen. Vet dock inte hur jag ska göra på operationsdagen? Hade behövt någon bra bortförklaring om att jag ska fara iväg och göra något annat.. De hör inte till vanligheten att jag åker iväg bara så där :)

Bestämde mig för att berätta för min mamma, eller rättare sagt hon frågade vad jag och min sambo skulle göra när vi fråga om barnvakt inför konsultationen. Hon blev inte glad och kan absolut inte förstå varför, men hon sa att hon älskar mig oavsett och der värmde mitt hjärta.

Jag har op mig två ggr. Första gången som 23åring och nu förra veckan. Bodde inte hemma.
Har inte berättat för föräldrar/syskon innan op. Dom har inget med det att göra.
När det är gjort så är det gjort och då slipper man det värsta tjatet iaf..

Vi möttes av samma problematik när min fru berättade för min mor och hennes mamma. Precis som för dig så handlar det om tvärkonservativa norrbottningar, som inte har ett uns av förståelse för detta. De varken ville eller kunde förstå!
Men frun bestämde sig föra att göra det oavsett, och skulle hon inte duga som opererad så fick det valet stå för dem. Självklart så accepterade de detta, och har nu fått lite mer förståelse för vad det innebär för min frus välmående och självbild.
Tror att det är en generationsfråga, de har aldrig "unnat" sig något sådant. Tycker det är onödigt osv.
Då vi både har möjlighet och råd att göra ingreppet så är det ju dumheter att låta bli!

Önskar dig varmt lycka till, och låt inte negativa kommentarer komma åt dig!

Tänkte uppdatera lite:

Har berättat för min mamma som var otroligt stöttande, tog ledigt från jobbet för att hjälpa mig på operationsdagen och var supertaggad på tuttar. Hon började tala i vi-termer. "Vi måste bestämma vart snittet ska vara" haha hon blev nästan besatt! Roligt!

Dock kommer jag aldrig berätta för min pappa och det höll morsan med om, haha!

Jag har inte berättat för min mamma, och tänker inte göra det heller. Min sambo har betalt mina tuttar och jag vet precis vad hon kommer att säga om det. Och jag är d 38år, men orkar verkligen inte ta den diskussionen. Min kropp, mitt val. Om hon frågar kommer jag dock att vara ärlig.

Jag är orolig jag med för att berätta för mina föräldrar. Kommer berätta för min mamma som kommer få berätta för min pappa. Jag vet att de inte kommer tycka om det. Att inte berätta är uteslutet då det kommer att märkas och det kommer bara kännas dumt att inte ha berättat innan. Jag har absolut inga bröst nu och kommer lägga in 450 cc alt 590 cc. Hur skulle jag kunna dölja det 1 månad kvar nu så jag måste berätta snart.