Många är hemskt ororliga inför sin operation och genomgår någon slags krivs med "nerverna utanpå", och beskriver bl a att man är rädd och orolig att kanske inte vakna upp mer - men samma personer kommer ofta tillbaka efteråt och tycker det var ganska "lugnt" trots allt.
Jag tror det bästa du kan göra är att förbereda dig praktiskt; dels på precis vad som ska hända och ställa in dig på hur du kommer att "må"/vara begränsad efter operaitonen, så du lagt fram allt, städat, lagat mat och tvättat undan så gått det går, och berett dig på hur du ska informera dem som behöver veta, så att du känner dig förberedd och har koll på läget. Och varför inte hitta på ngt extra kul med barnen eftersom det inte blir möjligt på ett tag.

Dels ger det dig dessutom något att fokusera på som känns vettigt istället för att oroa dig och dels känner man sig ofta lugnare när man vet att "först händer det, sen det och sen kommer det att vara så här ett tag och sen ska jag...".
Man kan då liksom bocka av milstenarna och se att det fortskrider enligt plan. 
Det är också ganska skönt under läkningen att kunna påminna sig själv att man "inte har kommit längre än till vecka tre och det är faktiskt inte färdigläkt än, det visste jag ju redan innan, det är fortfarande enligt plan...."

Jag ligger just nu och läser operationsberättelser för att lugna nerverna. Ska opereras imorgon 6/3 för en komplikation och det känns lila hemskt som första gången. Rädd att man inte ska vakna framförallt... det andra jag oroar mig för att att fisa när jag är sövd.. haha när jag är så orolig blir jag liksom orolig i magen oxå... ond spiral det där.
Men jag kommer ju ihåg från förra gången att när jag väl var på kliniken så lugnade jag mig och fick annat att tänka på och från sövning till vaken gick ju på ett kick. Förhoppningsvis blir det sammanför dig att du iaf får lugnare nerver när du väl är på plats. Kram

Jag har inte kommit till det stadiet än, men kan tänka mig att jag kommer gå galen här hemma med -har en vecka kvar... jag tänker mest på det du sa, att man ska lägga in främmande föremål i sin kropp. Något som inte hör dit o som man egentligen hade klarat sig utan. Att vi gör detta frivilligt liksom haha. Men det är helt normalt att vara rädd, hade ju varit konstigt om vi inte var det! Som ovan sa tror jag vi får läsa många operationsbetättelser för o lugna nerverna! Blir genast taggad när jag ser hur nöjda många är och hur fint resultat de fått :-) lycka till!!!

Hej igen! Jag vaknade igen!!! :) allt gick jättebra och så hör efteråt (är fortfarande kvar på kliniken och lite groggy) så känns det jättebra.
Allt kommer gå bra för dig!! Ska bli spännande att se dina resultat sen om några månader!!

Lycka till, det kommer säkert gå galant och resultaten kommer bli bra :)

Snubblade över denna tråden. Hur gick det och hur känns det i efterhand med hur känslorna var?