Bröstförstoring mar 2017 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - norrlandsjente

Min operationsberättelse - bröstförstoring

I ca 4 år har jag grubblat, funderat, läst på om allt som rör just att förstora brösten. Jag velade, funderade lite till, är det värt det? Vill jag till 100%?
I december förra året (2016) insåg jag att jag aldrig kommer vara nöjd med mina bröst och att jag kommer fortsätta klanka ner på just den kroppsdelen på mig själv. Och varför ska jag göra det, när det finns en så enkel lösning för att boosta mitt självförtroende och helt enkelt få tycka själv att Fan! vad snygg jag är! Och vad bra jag mår!

Så jag bokade konsultation i Sundsvall där polarkliniken har en mindre mottagning, efter att ha frågat bekanta som själv opererat sig hos Anders i Umeå. I slutet på januari åkte jag dit och mätte, provade olika inlägg och pratade med Anders. Det blev ett stressigt möte då en operation innan min tid drog ut på tiden och jag skulle själv tillbaka till H-sand och jobba. Så ca 40 minuter hann vi träffas.
Jag var ganska säker på vad jag ville ha redan innan - anatomiska och någonstans mellan 330-400cc.

13 mars kl 10.00 fick jag operationstid i Umeå. Jag och min sambo åkte upp på söndagen och tog en extra natt på hotellet som satt ihop med kliniken. Duschade med descutan på kvällen och morgonen efter.
9.30 gick vi in på kliniken, pratade lite med en av sköterskorna som tog lite uppgifter, gick igenom det som tidigare var bestämt, gav mig mediciner inför OP och sen fick jag även prova olika storlekar en gång till. Det slutade med mentors anatomiska 390cc som skulle bli något större än en fylld C-kupa på mig. Hade ca 70-75A innan.
Bytte om, gick in i OP salen och la mig på operationssängen, någon minut senare var det tack och godnatt!

Blev väckt vid 12, snurrig som tusan med ett tryck över bröstet. Inte överdrivet ont just då faktiskt så det var skönt. Halvslumrade i ca 2h till sen åt jag en macka. Sköterskan ville att jag skulle gå på toa på kliniken innan vi återgick till hotellrummet. Sagt och gjort, kom tillbaka, kände mig kallsvettig och hade ett blodtrycksfall på G (jag är lågtryckare så det händer, speciellt när man inte ätt sedan kvällen innan). La mig ner och det kändes bättre, drack saft och vilade 20 minuter. Testade att sätta mig, sen ställa mig upp igen och blev genast illamående. 1 minut senare kräktes jag upp den stackars mackan och de tre glas blandsaft jag lyckats hälla i mig. Men efter detta mådde jag prima ballerina, förutom att jag hade ont efter själva operationen.

Nu kom jag till det enda som jag varit nervös över - återhämtningen. Hur ont kommer jag ha??
Måndag och tisdag var jag utslagen, väldigt trött, tungt att andas, lite ondare tryck över bröstet men hanterbart. Kunde inte sätta mig upp alls själv utan min sambo fick bistå med assistans. Armarna tordes jag inte använda så mycket då det spände i bröstmusklerna.
Onsdag och torsdag blev det värre. Fick en brännande stickade känsla i högersidan av höger bröst, det kom som en attacksmärta med jämna mellanrum och jag grät till och med på torsdagen och tänkte att hur Fan ska jag kunna jobba på måndag? Kompletterade citodon med en ipren.
Fredag... Vilken skillnad!! Kunde duscha, själv! Lycka!
Lördag och söndag (idag) har varit jättebra. Tror att jag ska sluta med citodon från och med imorgon och bara ta ipren. Blivit förstoppad av citodon dessutom....

Allt som allt - kroppen klarar så mycket! Fantastiskt!