Inget ont under uppvak eller hemfärd samma dag - man är hög på morfin och somnar i princip så fort man får sätta sig ner.
Smärtan kom väl andra dagen. Att ligga raklång på rygg gick bra, men så fort man skulle sätta sig upp lite för att äta, ta mediciner osv. sjönk implantaten ner mot stygnen och den smärtan var det värsta jag någonsin upplevt, tänk ilande/brännande smärta som gör att du kallsvettas.

Kommer ihåg att jag struntade i att dricka vätskor i onödan så att jag skulle slippa gå på toaletten. När jag väl var tvungen att göra det gjorde det så ont att jag panikgrät/hyperventilerade. Men det gick!

Rekommenderar starkt att ha en sambo/vän/släkting som hjälper dig att rätta till kuddar, förbereder mat och medicin. Jag hade inte klarat mig utan.
Den akuta smärtan gick över ganska fort (minns inte exakt hur många dagar det tog), sedan kom obehaget från rygge/nacke (man går hukad som ringaren i notre dame den första tiden) och magen som svullnade upp som en ballong av alla smärtstillande.

Så förvänta dig det värsta (lika bra), men håll ut. Det går över! :) En ganska intressant upplevelse att ha gått igenom såhär i efterhand. Och jag gillade uppassningen från min sambo som verkligen tyckte synd om mig :)