Bröst och självmordstankar
Det är många som frågat mig hur det gått med mina bröst sedan jag fick implantaten uttagna. Jag har inte velat (och kommer ännu inte) kommentera detta eftersom att det ännu inte verkar tagits något fast beslut kring vad som ska hända. Allt jag kan säga nu är att det verkar som att alla inblandade inte är helt eniga.
Denna tråd kommer istället handla om den kroppsångest som jag vet att många här lider av, kan komma att lida av, och som jag sedan uttaget av implantaten haft ökande svårighet att hantera. Mina bröst innan operationerna störde mig - tillräckligt mycket för att jag skulle nolla vart enda konto jag hade i mitt namn och lägga alla pengar på en bröstförstoring. Men så kom komplikationerna som egentligen inte skulle kunna ha uppstått och jag blev tvungen att ta ut implantaten. Brösten jag blivit kvar med "stör" mig inte - de orsakar mig daglig ångest. Tillsammans med min redan dåliga självbild och bristande självkänsla har detta lett till ihållande självmordstankar som är mer eller mindre påtagliga.
Med detta vill jag be alla er där ute som funderar över bröstimplantat att verkligen tänka efter en extra gång innan ni tar ett beslut. Man vet vad man har, men inte vad man får.
59 kg, 168 cm lång
Jag blir så ledsen för din skull och jag tycker det är starkt av dig att tala högt om det här.
Oavsett vad man (jag gissar att du menar kirurger?) till slut enas om så hoppas jag att du kan känna dig nöjd och acceptera resultatet <3
3 barn, 35 år, 167 cm, 58 kg
Strl före op: 65C/D
Intresserad av: bröstförstoring samt eventuellt bröstlyft
Har nu: utammade ledsna taxöron, mest bara skinn.
Konsultation: 2/10, Proforma Clinic, Örjan Gribbe
Op: 1/11 -17, Proforma Clinic, Örjan Gribbe
Mentor round hp, 325 cc.
Vill ge dig en styrkekram.
Tänk alla ideal som vi ska leva upp till. Det är ju helt omöjligt! Så många vi är som mår dåligt av att våra kroppar inte ser ut som vi önskar. Jag som haft otrolig ångest över mina stora bröst kan absolut relatera till dina känslor. Till slut blir man helt fanatisk och kan inte tänka på något annat. Så otroligt dumt egentligen. Livet är ju så mycket mer.
Jag hoppas att du till slut kan bli tillfreds med vad som än bestäms. Att du kan acceptera och gå vidare. Må bra igen och börja leva igen. Du är vacker precis som du är. Stor kram <3
Bröstförminskning
Konsultation 20/12 2016
Op 7/2 2017
BH-strl före operation 70G
BH-strl efter operation 75B/C
Kosmetisk Kirurgi Jönköping, Ivan Letterfors
Vilken resa du gått igenom och jag förstår att det känns hemskt att gå med denna ångest. Jag hoppas ni kommer överens om något som även funkar för dig <3
Jag undrar om du har något slags samtalsstöd eller annat stöd för din ångest och dina tankar? Blir orolig att du sitter själv med detta för det ska ingen göra.
Många kramar till dig!
40 år, 166 cm 63 kg och har fött/ammat två barn.
Str innan: 75 B men tomma.
Strl efter 80 C.
Operation 6/9-17 hos Patrik Höijer. Bröstlyft, fettsugning mage med fettransplantation till brösten.
Operation 31/1-18 fettsugning kärlekshandtag och fettransplantation till brösten.
Tack. Jag hoppas att det kan hjälpa någon där ute att känna sig lite mindre ensam. Det känns i alla fall bättre (och mindre ensamt) för mig att kunna prata om det här. Skönt att kunna ha ett anonymt forum att dela med sig på då jag inte kan prata om det med personer i "verkligheten". Jag ska fylla i ett formulär för mitt ärende till kliniken, så vi får väl se vad som händer efter det.
59 kg, 168 cm lång
Ja jag önskar så mycket att jag lärde mig tycka om mina "ursprungsbröst" som det egentligen inte var något fel på(!). För det är SÅ mycket svårare att försöka acceptera ett par bröst som faktiskt ser missbildade ut.
Ja det hoppas jag också. Verkligen.
Kram <3
59 kg, 168 cm lång
Ja min högsta önskan just nu är bara att få detta åtgärdad, så att jag kan se normal ut och gå vidare från allt. Jag orkar inte mer.
Jag har hört av mig till psykiatrin för att få samtalsstöd. De ska höra av sig i slutet på veckan.
Kram
59 kg, 168 cm lång
Vad bra att du gjorde det! Även om det inre ändrat gundsituationen så kan det verkligen hjälpa en att stå ut under tunga perioder.
Hur det än blir kommer du en dag se tillbaka på dessa dagar och tänka "vad skönt att jag inte mår så längre". Den dagen kommer <3
40 år, 166 cm 63 kg och har fött/ammat två barn.
Str innan: 75 B men tomma.
Strl efter 80 C.
Operation 6/9-17 hos Patrik Höijer. Bröstlyft, fettsugning mage med fettransplantation till brösten.
Operation 31/1-18 fettsugning kärlekshandtag och fettransplantation till brösten.
Att leva med "missbildade bröst" som du skriver, känna sig helt hjälplös, söka efter tillsynes icke existerande saker som skicklig och ärlig kirurg, stöttande närstående, andra hjälpande människor eller organisationer, söka efter svar och beslut som man inte kan avgöra själv, att känna att man inte orkar mer vissa dagar.... är EXAKT det jag har gått igenom sedan ett år tillbaka.
Det är först och främst viktigt att säga att det du går igenom inte är ditt fel. Att det är naturligt att känna som du gör, brösten är en del av ens kropp trotts allt och inte en liten sak. Men att det absolut inte ska ta över och få dig att känna att det inte finns en framtid eller en bättre uppnåerlig verklighet. Jag har varit/är där du är nu. It f*ing sucks. Jag har haft väldigt svårt för att blotta mina känslor och hur psykiskt tungt det är, både med bekanta men även på forum som denna. Bra att du kan vara mer utåt. Skriv till mig privat om du vill så kan vi prata
Hej på er.
Vill tacka för allt stöd jag fått här. Förra veckan var jag på ett "akut" besök hos läkaren på en psykiatrisk mottagning för att få bedömning och hjälp för min ångest och mående rent allmänt. Har blivit diagnostiserad med blandat ångest och depressionstillstånd och börjat äta antidepressiva. Medicinen har hjälpt med att trubba av ångesten, men grundproblemet är ju inte löst och jag ser inte hur jag ska kunna må helt bra så länge det är så. Har fått fylla i blanketter om missnöje så att mitt fall ska tas upp på nästa läkarmöte. Det har tagit tid att fylla i dom eftersom att det väcker ångest och oro. Det är min sista utväg liksom, och när jag väl lämnat in de papprena kan jag inte göra mer sen
Har förövrigt fått en del privata meddelanden, som jag tyvärr inte har ork att svara på. Men jag är tacksam för allt stöd
59 kg, 168 cm lång
Hur tror du din nya diagnos av ångest och depression påverkar utfallet på läkarmötet? Jag utgår ifrån att det är ok att fråga eftersom du skriver det här.
Vad är det du helst önskar blir utfallet?