Du har barn, hur gamla? Mina är 3
Och 1 och att se till att någon är hemma och hjälper dig med barnen första 2 v är bra. Jag har tyvärr burit lite för mkt och det märks då jag får lite mer ont ibland, det är så onödigt.
Ang operationen så kändes allt så lätt och lyxigt. Jag kände mig ompysslad. Och ta allt smärtstillande så länge du behöver, inte tulla på det.
Ang storlek så är jag glad att jag valde det större, 355 cc ist för 315cc som jag velade mellan. Just nu är mina svullna och inte fått slutgiltig form, jag har ni vant mig och skulle inte vilja ha ”små bröst”. Jag ville ha lite fylliga bröst som jag kan gömma i kläder, det kändes helt rätt. Men det viktigaste är att du gör som känns rätt för DIG. Kanske kan du ta något mittemellan det som är rekommenderat!
Var väääldigt noga med kirurgen hur du vill att de ska se ut. Jag va noga med att säga att jag vill ha gung på sidor och under bröstet, inte att de ska sitta fast som runda bollar på bröstet.. det verkar jag fått!:) gå till en kunnig och lita på dom!

Jag tycker att första 2 dagarna är kroppen trött och man har ont stundtals. Sen avtar det och nan kan göra mer vardagliga saker men inte några lyft eller tyngre saker. Min. 3 åring är väldigt förstående och försiktig så där är inga problem alls.
Sen har jag vänner som gjort via armhålan pch de har haft mkt ondare än om man gör i bröstvecket. Beror nog på att de lyfter mer på bröstmuskeln vid operation!

Hej Jjj

Grattis till beslut om operation. Jättekul för dig.

Jag opererades 11 december, 475 cc i armhålan, bakom muskeln. Allt har gått superbra. Det bästa tips jag kan ge dig utöver att du skall vara säker på att du gör detta FÖR DIG SJÄLV...

1.) Var realistisk. Om du inte är perfekt med små bröst kommer du inte bli perfekt med stora bröst. Ditt utgångsläge är det som styr.

2.) Igen, var realist. Intala dig själv redan nu att det kommer göra ont. Kanske t.o.m. jätteont. Bättre att du är beredd men att faktiskt kanske inte behöver bli så o slutändan.

3.) Min vän som hjälpte mig innan o efter och själv opererats gav mig tips för upovaket. Det kan/kommer att kännas som 1 elefant som sitter på bröstet. Den kommer bo där i några dagar även om trycket släpper. Till sist, både när du vaknar från narkos och när du känner dig orolig - för det kommer du göra. FÅ INTE PANIK ! Andas långsamt och försök slappna av.

LYCKA TILL och GOTT NYTT ÅR !!!!

Jag var (trots flera veckors intensivt läsande av andras op-berättelser) helt oförbered på den första tiden efter operationen. Bara att kunna åka hem samma dag visade sig vara helt otänkbart för mig. Kunde inte sätta mig upp, äta eller stå upp själv på iaf 10 timmar efter op och resultat blev övernattning med kateter och dropp :( det var hemskt! Önskar någon hade upplyst mig om att detta kunde hände efteråt och att inte alla mår ”okej” efter en bröstop. Var heller inte beredd på att vara sängliggandes i nästan 1 veck efteråt, kunde inte ens ta mig i taxi till universitet o sitta med på en föreläsning... Efter 1 vecka släppte dock den värsta smärtan och jag har mått prima efter det! Fortfarande en av de bästa belsluten jag tagit för mig själv. :))
Önskar dig stort lycka till när det är dags för dig!

Hej igen

En liten sak till som kanske kan vara viktig.

Alla här skriver om sin upplevelse. En del har enorma smärtor, andra mycket mindre. Alltså - alla som har skrivit/och skriver har rätt. Smärtan och hur det blir är väldigt individuell.

Har du tur kommer du som mig ha ont - men ändå överkomlig. Med Alvedon+Ipren dagtid och citidon nattetid klarade jag mig från dag 1.

Andra behöver mer smärtstillande o då ska de ha det.

Inbilla dig den värsta smärtan du bara kan (för mig så var det gallstensanfall). Bestämde mig för att allt som gjorde mindre ont är OK, för det överlevde jag.

Håller tummarna för dig

Mitt råd skulle vara att gå på flera konsultationer. Våga vara jobbig eller byt klinik om det känns som att de inte bryr sig. Bättre det än att ångra sig när implantaten redan sitter i kroppen. Tycker det verkar som att risken för att man kommer vilja, eller i alla fall önska att man kunde, byta implantat är ungefär lika stor som risken för alla komplikationer tillsammans och det är ju i princip bara den "risken" man kan påverka själv. Tror att det är lättare rent psykiskt att känna sig nöjd med hur det blev (eller inte blev) om man verkligen vet varför, att det inte bara råkade bli så för att det skulle gå fort.

Grym tråd Jjj!!! Jag har op om 5 dagar och skall imon gå o ”vara jobbig” bokat in en tredje konsultation då jag tvekar ang stl... man har ju det där alla säger ”ta liiite större än du tänkt dig” i huvudet.

Största farhågan här är barnen. Jag har två st 4 och 1 år. Har ännu inte berättat för 4 åringen och funderar på vad jag skall säga... sen e våra nätter ganska kaos med lillan som alltid vill över till oss och stora som precis börjar lära sig att bli torr på natten... så ja.... jag bosätter mig i soffan och hejat på mannen hehehe