Hej på er!

Idag är det ett år sedan min operation och jag tänkte sammanfatta min resa. Förhoppningsvis ger det någon svar på eventuella funderingar! :)

Jag opererades på Proforma av Örjan. Sammanfattningsvis är jag supernöjd med mitt beslut!

När jag vaknade efter operationen minns jag att jag kände mig överkörd och att det var tungt att andas. Snabbt fick jag en Cola vilket var väldigt välbehövligt med tanke på fastan. När jag kvicknat till på rummet fick jag sen en macka. Jag mådde ändå helt okej med tanke på att man precis opererats.

Att gå och kissa första gången var skitläskigt rent ut sagt, haha. Man fick sällskap av en sköterska till toaletten första gången in case off. Jag var sjukt stel över bröstet och det var svårt att bara nå till toalettpappret, och att tvätta händerna var ett projekt i sig (noll styrka att trycka händer mot varandra). Min sambo kom under eftermiddagen och stannade ett par timmar. I övrigt hände inte så mycket mer under dagen.

Jag sov kvar på kliniken första natten. Sov till och från eftersom jag var så ovan att sova på rygg. Smärtan var helt ok tycker jag, det var mer spänt än att det gjorde ont. Tog endast alvedon.

Dagen efter var det hemfärd efter att de tittat att allt såg bra ut. Att ta av bh:n var otroligt obehagligt och jag minns att det kändes som att brösten skulle trilla ut. Väl hemma satt jag mest i soffan och blev servad av min sambo. Jag hade inte velat vara själv hemma eftersom jag hade svårt att ta mig upp från soffan själv. Återigen hade jag inte ont, men musklerna orkade verkligen ingenting, rätt så konstig och obehaglig känsla.

Jag tvingade mig ut på korta och VÄLDIGT långsamma promenader de kommande dagarna, och till er som ska opereras: gör det. Det gjorde en otrolig skillnad och för varje liten promenad blev jag mjukare och mjukare. I början kunde jag knappt röra armarna, men redan dag 3 såg jag nästintill "normal" ut när jag gick om än långsamt.

Jag slutade med alvedonen efter en vecka ca och hade därefter ingen smärta alls. Musklerna var fortsatt sjukt klena och jag behövde hjälp från sängen i säkert två veckor.

Eftersom jag har ett stillasittande jobb (ekonom) var jag tillbaka redan på måndagen. Opererades på en onsdag. Det gick bra, dock var vissa saker svårt, typ att håla papper osv haha. Men i övrigt tror jag inte att någon "misstänkte" något.

Det var stor skillnad på hur bättre allt kändes ju mer man faktiskt aktiverade kroppen än att bara sitta hemma.

Därefter tycker jag att allt gått väldigt bra. Så fort jag fick börja träna körde jag på, om än långsamt och försiktigt. Vissa övningar på gymmet var så klart omöjliga till en början. Över påsk åkte vi till Åre och att staka på skidor var svårt, men i övrigt gick allt bra. Idag tränar jag som vanligt. Vissa bröstövningar gör att implantaten skjuts något åt sidorna men det är inget som hindrar mig tycker jag. Simma går också bra, men även det var lite svårt i början tills man vant kroppen.

I början var brösten såklart stenhårda och satt högt upp, men idag är jag supernöjd med det visuella. De går både att "klä ner" och framhäva. Storleken vänjer man sig vid jättefort! Jag har inte känt att jag tagit för liten storlek, men däremot tog det inte lång stund innan jag helt glömt hur det kändes innan operationen.

Är det något som har några funderingar är det bara ställa frågor! :)