Jag berättade ganska omgående efter min första konsultation för att förbereda min chef då det behövs lite planering med schema osv på mitt jobb, har efter det även berättat för mina övriga kollegor dom som står mig närmast på jobbet & har fått så sjukt mkt stöttning & pepp inför kommande op & är typ det ända vi har pratat om dom närmsta veckorna :p

Jag tänker oxå att ett mail kaaaan ju bli lite konstigt, men sedan beror de ju på hur nära man är sina kollegor osv. Skönt på ett sätt att bara slänga fram det! Men som sagt lite konstigt oxå :P Jag vet faktiskt inte heller hur jag ska göra riktigt, har ej sagt något till varken kollegor eller familj. Bara pojkvän och 2 tjejkompisar. Vet att flera kollegor säkert skulle ha åsikter och jag vill inte höra "men du duger som du är" snacket. Kanske äre bäst att bara dyka upp på jobbet med dem nya sen när folk frågar så säger man bara japp det stämmer! Haha

Haha ja det var smart, har man väl opererat sig så kan de inte komma med det -att man duger som man är-.. Gjort är gjort ;-)

Jag skulle också vilja slippa det där "du duger som du är snacket". Jag är helt säker på att det kommer jag få höra av flera av mina kollegor. Har nu bestämt att jag ska vara helt öppen med vad jag ska göra. Berätta för de cheferna som berörs schemamässigt. Sen får resten gärna fråga vad jag ska göra när jag är ledig.
Jag kommer att vara helt ärlig men också bestämd när jag berättar, att jag gärna tar pepp och stöttning. Men fördomar kan de hålla för sig själva.

Mammav wrote:

Jag skulle också vilja slippa det där "du duger som du är snacket". Jag är helt säker på att det kommer jag få höra av flera av mina kollegor. Har nu bestämt att jag ska vara helt öppen med vad jag ska göra. Berätta för de cheferna som berörs schemamässigt. Sen får resten gärna fråga vad jag ska göra när jag är ledig.
Jag kommer att vara helt ärlig men också bestämd när jag berättar, att jag gärna tar pepp och stöttning. Men fördomar kan de hålla för sig själva.

Låter helt rätt, ? jag kommer göra likadant

?

Veritatis wrote:

TyTy skrev:

Apelsin skrev:

Skulle inte drömma om att berätta på jobb! Har tagit semester, känns riktigt bra. Jag var inte platt innan, har haft implantat i många år men har nu så mycket fylligare byst. Nix, icke i livet jag skulle berätta de men det beror nog på hur man är, hur arbetsplatsen är, hur man "äger" frågan själv. Jag bjussar icke på detta i en "dömande" miljö. Då får de hellre undra. Jag menar....om jag skulle sätta tandställning (som också synts tydligt), vad har andra med det att göra? Vilket då ska leda till tanken, vad har andra att göra med mina bröst.
Det jag själv tycker är svårt är "framfusiga" och "krävande" väninnor (tror knappt män skulle göra så). Dessa som ställer frågan rakt ut "har du gjort en bröstförstoring". Hur är man kall där och ber dem hålla sig utanför mitt egna privata liv, vet inte om jag finner mig där...Någon som har tips?/A

[snip]

Om kvinnan i fråga uppenbart gör det för att hon vill vara otrevlig så skulle jag bara säga att "Oj, det var en oförskämt/onödigt/ogenomtänkt/väldigt privat fråga att ställa till en kollega på jobbet." Sen får man välja om man vill avsluta med ett kort "Mer kaffe?" eller i ditt fall "ja, gjorde en för XX år sen". Mer än så behöver man knappast gå in på det och då blir de nog lite snopna.

Är de däremot trevliga, lite nyfikna och kanske rent av vill knyta an och visa att de är öppna för hela grejen genom att ta upp det så hade jag varit förtrolig tillbaka, om än sparsam med detaljerna. "Ja, gjorde det egentligen redan xxxx, men har gjort en liten revision nu, det var dags. Om det är något du funderat på så kan jag varmt rekommendera det/har du några funderingar för egen del så är det bara att fråga".

När jag får oförskämda frågor, brukar jag svara: "Om du förlåter mig för att jag inte svarar på den frågan, så förlåter jag dig för att du ställde den."
Det brukar funka. :)

Vilken bra kommentar! Den norpar jag rakt av :)

jag berättade! :) har en ganska avslappnad arbetsplats och är flera som har opererats så kändes naturligt att berätta. Orkar inte smussla plus att ska jag vara sjukskriven känns det bra att ha berättat som det är.

Jag tänker såhär, de kollegor som jag känner mig lite närmare har jag berättat för, de andra vet inget. Vi är väldigt många men jobbar rätt ofta ihop så man stöter ju på alla på olika sätt. Min chef vet jag inte om jag kommer berätta för exakt vad det är för operation jag ska göra förens efter jag opererats och ska komma förbi för att lämna sjukskrivningspapprena!

Nä jag kommer nog bara dyka upp efteråt o köra på som vanligt. Börjar folk glo som idioter så kommer de mötas av ”vad glor du på?!” Som är min standardfras i lägen där folk glor o inte kan bete sig. Haha. Skulle någon däremot slänga ur sig dumma kommentarer så kommer jag nog tala om för dem att de kan behålla sina åsikter för sig själva då jag inte gjort något för någon annans skull än min egna och att de i fortsättningen kan hålla tyst om de inte har nåt vettigt o snällt att säga.
Nu tror jag inte illa om mina kollegor eller så, inte alls men jag är van med att det alltid finns nån som ska lägga näsan i blöt o vara lite dum o otrevlig på ett dumt skämtsamt sätt som de såklart inte menar något illa med men de känner ändå att de måste kläcka ur sig dumheter...
Finns folk till allt.

Jag behöver inte förklara mig för någon men såklart önskar man att folk bara inte skulle märka nåt så man slipper att det tisslas o tasslas och att folk tar upp det själva.

Att fråga för man genuint har en fråga, undrar lite om det och menar väl, såklart svarar jag på det och hjälper med ev frågor.