Armplastik/överarmsplastik apr 2019 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Peter Zachrisson - panpan

Idag kl 09 infann jag mig på kliniken. Ny duschad med descutan efter konstens alla regler.
Givetvis hade jag vaknat med ont i halsen ocha känslan av en klump som satt i vägen när jag skulle svälja. Detta gjorde mig lite orolig med måste jag erkänna. Jag är nästan aldrig sjuk. Drack lite varmt Tea för att se om det skulle bli bättre. Lite kanske det blev. Kände mig utvilad för jag hade sovit riktigt bra. Var faktiskt inte orolig över huvudtaget.
På kliniken blev jag snabbt omhändertagen. Det krävdes 2 försök att sätta nålen men sjuksköterskan var duktig så det var i princip smärtfritt. Blodvärdet kontrollerades och låg på 138. Perfekt utgångsläge för mig. Det gör att det kommer bli lättare i återhämtningen till normalvärde igen om jag inte har för stor blödning under op. Narkosläkaren kom och gick igenom min sövning. Eftersom jag hade ont halsen planerades att jag skulle få en larynxmask istället för en intubering. Inte mig emot då det jag tyckte det var bättre att slippa bli muskelrelaxerad.
Min läkare kom och ritade på armarna för en vägledning hur snittet skulle läggas samt hur fettsugningen skulle göras. I planeringen skulle det bli minst 10 cm som skulle bort. Jag mätte överarmarna igår och hade då en omkrets på 42 cm. Kommers bli fantastiskt att få plats i mina nu tajta skjorta-och tröjarmar. Han berättade att det troligen kommer minskas mer då fetttsugningen styr hur mkt som egentligen kommer reduceras av hudöverskottet.
Sedan fotograferades jag på både längden och tvären. Därefter var det i princip direkt in på op. Fick ett riktigt gott och varmt täcke som gav en mysig känsla av välbehag.
Inne på op förbereddes jag för att få en nål i foten efter sövningen. Den som jag fått från början skulle tas bort efter sövningen eftersom där skulle jag ju opereras. Blodtrycket togs på vaden. Ovanlig känsla kan jag säga. Droppet med sömnmedel startade och jag försökte få tankarna på ett trevligt ställe för att jag skulle drömma om det. Hann inte ens skapa en blid på min näthinna innan jag var borta.....
Vaknade på uppvakningsavdelningen. Personalen skulle kränga på mig mitt kompressionsplagg. Den är som en liten bolero där knäppningen sitter uppe vid bröstbenet. Eftersom jag gjorde en lite korrigering av mina ärr på brösten fick jag en sport BH oxå. Inte mig emot för den har jag haft jätte mkt användning av innan. När jag då var vaken passade jag gå på toa oxå. Mitt vakna tillstånd vid denna tidpunkt var som om jag varit på en After work och tagit ett glas för mycket och det var dags att planera hemfärd.
Smärtmässigt var jag lite öm och mörbultad - men hade inte riktigt ont. Fick lite piller och sedan somnade jag gott igen. En sen frukost erbjöds och mackorna satt som en smäck.
Flyttades till vårdavdelningen då det var planerat att jag skulle stanna över natten. Det för jag är väldigt lättblödande., och får läkemedel inför operationer för att minska risken för blödning. Men min läkare tycker att det är bättre att vara väl förberedd på komplikationer och rekommenderar därför en övernattning. Känns tryggt för mig oxå.
Att få armarna i högläge krävde viss planering. Men jag löste det med att ha en sänggrind uppe som polstrades med kudde och täcken för att det skulle bli mjukt. Den andra armen fick läggas på sängbordet. Funkade fint.
Min läkare kom och kollade till mig. Operationen hade förflutit bra. Ingen blödning och han fettsög ca 500 ml på varje arm. Snitten går från armhålan ner under armbågen. Han hade även fettsugit ner på underarmen för att det ska bli en snygg övergång. Han här jätte nöjd sa han. Planen framåt är att jag ska träffa ssk om 1-2 veckor och sedan har jag ett återbesök till läkaren om ca 6-9 månader.
Själv är min 1: a bedömning bara av att titta i spegeln att det ser fantastiskt ut. Nu ser jag ju bara en svart bolero - men att det är mina armar som är inne i den kan jag inte fatta. Det som är borttaget är ett nedärvt DNA som säkert funnits i generationer. Men jag känner mig absolut inte nostalgisk för att säga hejdå till mina förfäder, utan är enbart tacksam att jag lever i en tid då man kan åtgärda detta.
Summan av kardemumman av dagen är att jag trodde detta skulle vara värre. Jag mår prima just nu och kan jämföra känslan som om jag varit på gymmet och gjort ett riktigt träningspass innan träningsvärken sätter in.