Operation för sin egen skull
Jag har velat operera brösten i ca 10 år, sedan jag insåg att dom inte kommer att bli större. Däremot tog jag inte beslutet att faktiskt göra det förens bara ett par månader sen. Det var i samband med att jag fick en dum kommentar av mig dåvarande att han hade velat att jag skulle operera brösten. Nu ligger det nånstans i mitt bakhuvud att jag gör det för hans skull, fast jag vet att det är något jag velat göra nästan halva mitt liv. Vill verkligen inte operera mig för att sedan ångra mig och inse att det inte var mitt eget beslut. Vad tror ni?
0 barn, 23 år, 160 lång, 52 kg
Före op: 70B
Efter: vet inte än, väntar på konsultation i augusti
Hej Tjejen! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, vi är lika gamla och haft tanke på det lika länge. När jag märkte att jag inte skulle få något eget så började tankarna komma om förstoring men som 13-14åring fanns det ju inte på tal. Har precis som du fått höra av före detta att "oj du skulle haft större bröst" osv och jag kände väl att det satte grillor i huvudet på mig. Men jag lät det smälta lite och hade egentligen tänkt att göra denna operation förra året men tänkte att okej nu kör jag en sommar till och känner jag fortfarande att fan vad bättre det skulle kännas med ett par tuttar ja då kör jag.
Det var så jag insåg att ja detta är bara för din egna skull och även fast kommentaren sitter där någonstans i bakhuvudet så är det först o främst för min egna skull jag gör detta.
Så du är inte ensam men förstår verkligen ditt dilemma, man vill ju inte göra något som exempelvis en bröstoperation och sedan inse att det inte ens va för ens egna skull.. Hoppas tankarna klarar upp sig efter konsultationen. Den gjorde det extra självklart för mig! :)
27 år, 158cm, 58kg
Inga barn ännu, eventuellt i framtiden
Planerad bröstförstoring
Konsultation 1/7 -19 Örjan Gribbe, Proforma Clinic
Op 27/8 -19 Örjan Gribbe, Proforma Clinic
- Mentor 500cc hp bakom bröstmuskeln
Storlek före: 100cc i varje bröst