Bröstförstoring dec 2019 - Citadellkliniken - Landskrona Johannes Arnason - APO

I onsdags var det dags, Min stora dag. Jag som varit orolig att bli så nervös att jag kanske skulle försöka dr mig ur i sista sekund va istället helt lugn. Lugnet infann sig kvällen innan.
Hade tänkt va uppe så sent som 00 för att äta då vilket va min sista ät tid men orkade inte. Mådde svagt illa på morgonen då jag bara fick dricka 2 glas saft, va sååå hungrig.
Vid 09 kom min mamma hit, jag va redo och satt i bilen o väntade. Vi hade nästan 2 timmar till Landskrona. Jag va fortf helt lugn när vi kom fram men mamma va väldigt nervös. Fick sitta i väntrummet ca 15 min innan jag fick mitt rum. ( vi va 30 min tidiga)
Väl på rummet kom Madde och sa att Johannes hade 6 op den dagen och nu va det dags direkt! Hejdå till mamma och in i duschen direkt och tvätta hela kroppen med hibiskrub, Kl.11.10 var jag duschad och Madde kom in med några lugnande tabletter och satte dropp och antibiotika. Jag blev lite smådåsig av tabletterna så efter att kollat på tv en stund så slumrade jag. Så konstigt att jag inte va nervös haha!
Vaknade till när Madde kom igen o kollade så jag fått i mig all antibiotika. Då hade det gått över en timme. Jag antar att Johannes tog nån annan patient imellan för sen dröjde det yttligare en timme innan han kom och hämtade mig för att rita på brösten. Jag sov då med så han väckte mig. Han är så lugn och trygg, tar sin tid och känns väldigt säker. Sen upp på rummet igen, han säger vi ses snart jag sa bara kolla att tjejerna i op salen är redo. Dröjer kanske 20-30 min sen kommer han igen, ett stort leende och så säger kom nu är det dags. Vi går ner till op salen och in, där är 3 el 4 andra personer, 2 tjejer som presenterar sig, dom ska ha hand om min narkos. Tar av mig och lägger mig på bordet. Det är varmt och skönt. Nån trär på en mössa och sen har dom redan spänt fast mina armar utåt. En av tjejerna vid mitt huvud frågar om jag blivit sövd innan, nej svarar jag men jag litar på att ni tar hand om mig. Den andra tjejen ger mig en spruta mot illamående i armen. Sen säger hon vid mitt huvud att nu får du masken här så kommer du somna så skönt. Ta hand om mig säger jag innan dom sätter masken sen klappar hon mig på kinden, den andra håller mig i handen. Jag tittar i taket och blinkar flera gånger- tänker amen hallå jag somnar ju inte av detta. Jag tittar ju och är vaken HAHA! Poff sa det sen hade jag ett sugrör i munnen och nån som sa åt mig att dricka, fick i mig en klunk cola och sockret väckte upp hela systemet på nån sekund! Helt galet. Ligger på uppvaket, är ngt förvirrad då jag precis somnat ju. Till vänster ligger 2 personer som ej vaknat än, tror jag iaf inte då dom va helt tysta. Jag drar ner mitt täcke direkt o ser två vita "berg/strutar" och utbrister - wow! kolla mina nya julbröst! Sen hojtar jag nog några ggr om att jag vill ha mer sån cola... ja du ska strax få hör jag, haha jag va nog lite jobbig för sen får jag snabbt upp på mitt rum. I hissen säger jag till tjejen att kolla vilka snygga bröst jag har. Efter det slumrade jag nog till för har minneslucka sen.
Sen va jag vaken och smsade mina nära att allt va bra. Kände ingen direkt smärta mer än att det typ brände lite vid vänster sida på vänster bröst. Bandet satt hårt men fokuserade på min andning så det va ändå ok. Frös så bad om en värmefilt och det va gudomligt skönt!
Beställde nyponsoppa och vatten, sen efter en liten stund mackor, Det va gott men så torrt i munnen att jag knappt kunde svälja ner det.
Jag mådde oförskämt bra. Madde kollade mig ofta och frågade hela tiden om jag behövde smärtstillande eller ngt annat. Min op tog 50 min och va tillbaka på rummet vi 14.50 ca. Nån gång under em kom Johannes in och satte sig hos mig, sa att allt gått precis som planerat och att mina bröst blivit PERFEKTA! :) Så skönt att höra.
Sen va jag kissig, kallade på Madde. Va väldigt yr när jag skulle upp, hon höll i mig hårt och hjälpte mig med allt, fick t o m dra ner mina trosor för jag höll på o svimma. Tillbaka till sängen och sen somnade jag direkt. Vaknade vid 17.30 och sen va jag hur pigg som helst, beställde in massa olika att dricka och äta. Svårast va väl att nå sakerna på bordet då det stramade när jag rörde armarna. Vid 21 på kvällen va jag väldigt uttråkad, hade lyckas va uppe själv o kissa så kände mig inte yr el ngt längre. Så bestämde mig för att gå en sväng. Ålade mig i mina mjukis kläder. Lättare sagt än gjort men med mkt tålamod gick det. Sen gick jag en promenix på avd. Hälsade på kvällspersonalen som va där då. Jättehärlig tjej som heter Andrea som hade hand om mig. Efter min promenad fick jag såklart en liten smärttopp. Men klart värt det. Vid 22 va det "nattning" igen ville dom ge morfin men jag sa nej igen. Bad istället om en sömntablett, jag va ju superpigg så mkt jag sovit under fm.
Fick den vid 22.30 och somnade nog vid 23. Vid 02 va dom inne och satte alvedon på bordet, då vaknade jag och kunde inte somna om. Så bad om proviva och va vaken 1 timme. Sen vaknade jag kl06 när Andrea leendes kom in med min frukostbricka. Hon önskade lycka till sen skulle hon gå av sitt skift. Åsa tog vid, jag fick mer kaffe och sen skulle vi kolla brösten innan hemgång kl08.
Åsa knäppte av bröstband och bh. Oj oj vilka stora svullna "tunga" bröst. Hon sa det såg jättefint ut och att det va redan en mkt fin form på dom. Hon sa att bröstbandet behöver inte va så hårt. Efter hon satt på bhn igen skulle den dras rätt, så byglarna va där strecken under på tjepen va. Det gjorde sååååå ont att jag faktiskt skrek till. Sen ritade hon streck på bhn där mitt bröstband ska va, lätt att det kasar ner så då får man rätta till det. Fick mer info och mina mediciner. Sen klädde jag på mig och packade allt. Ringde på Åsa som fick hjälpa mig på med koftan och sätta upp mitt hår i en tofs. Klarat att borsta det själv men sen gick det inte mer. Hon hjälpte mig ner med min väska till receptionen 07.30. Sen kom min man 08 o vi körde hem. Bad om paraflex- muskelavslappnande kl07 inför bilresan hem.
Hela min vistelse på Citadell var fantastisk från början till slut. Vilket bemötande! Proffsigt men ändå men en sån känsla av nära omhändertagande man behöver i en sån situation.