Absolut kände likadant dock mest under senare del fr typ 1 mån och framåt. Mest för jag isolerades först pga op sedan pga Corona och då blev det så länge i rad att jag tillslut tappade det helt :(

Det brukar gå över på ett par veckor men börja leva normalt och socialisera dig så snart som möjligt är mitt tips!

Hej!

Nu har inte jag opererat mig (än) men jag läste ditt inlägg och jag tänker att det kanske kan vara en blandning av urladdning och kanske lite oroligheter över hur resultatet ska bli?

Dels så tänker jag att för många är operationer och förändringar på utseendet en stor grej och förenat med mycket nervositet, lite stress och oroligheter över hur det ska bli.

När operationen väl är gjord men resultatet är nytt och långt ifrån klart upplever man kanske dels en urladdning (över att operationsdelen är avklarad) men oroligheten och funderingarna kring resultatet kvarstår.

Det här, i kombination med att man blir lite socialt isolerad i början, kan nog bidra till att kroppen, som inte är van att hantera så mycket på en och samma gång reagerar som du beskriver. Dvs att kroppen som gått på högvarv börjar kompensera och det bidrar till en typ av nedstämdhet som är svår att mentalt förklara.

Jag skulle inte vara orolig om du bara känner såhär några dagar och inte aktivt börjar tänka mer negativt (suicidala tankar). Försök att prata med folk i telefonen om du inte kan träffas och välj program/serier som gör dig glad. Jag är övertygad om att det här är helt normalt och övergående. Likaså att börja freak’a ut och tänka att ”jag skulle inte gjort det här” och ångra sig över ingreppet tills man liksom vant sig och att svullnad och blåmärken etc börjar lägga sig :)

Ta hand om dig och jag hoppas du mår bättre snart! <3

Åh! Jag känner igen mig så mycket!! Jag orkade inte ens titta på brösten eller lägga fokus på smärtan, jag var så upptagen i tankarna om hur meningslöst allt var. Jag hade ångest, kände mig lat och otillräcklig som låg där i sängen och gjorde ingenting för en jäkla skönhetsoperation, hade jag varit egoistisk? Jag var så självkritisk. Jag var trots allt HELT säker på att genomgå operationen var rätt så trots alla dumma tankar höll jag fast vid det. Jag tog bl.a oxynorm mot smärtan och det visade sig att all den ångesten försvann så fort jag slutade med medicinerna och kunde börja gå lite promenader för att få luft. Tror v.3 var när jag kände mig som mig själv igen, men det är såklart individuellt för alla!

Försök göra saker som får dig att må bra, titta inte(!!!) för mycket på brösten i början (så länge inget gör allvarligt ont eller så) och ta små promenader så kroppen får lite cirkulation, det är så lätt att bli helt helt och hållet sängliggandes och det gör inget gott för psyket. Lycka till och hoppas det vänder för dig snart!

Det är tydligen ganska vanligt efter en bröstoperation att man blir extra känslosam eller får ångest. Många hormoner rusar runt som tokar och ställer till en del. Jag blev stingslig och irriterad istället och jag är i vanliga fall lugnet själv.
Det viktiga är att du kommer ut och får frisk luft, rör på sig och försök göra något roligt även om du är begränsad. Ta en promenad så läkningen kommer igång och socialisera dig. Jag började jobba 4 dagar efter op och hade då inte tid att känna som jag gjorde.

Sparven97 wrote:

Tack snälla för svar, gått drygt en vecka nu och i takt med att jag kan leva mer och mer som vanligt har också den värsta ångesten börjat släppa tack och lov.

Hej,

Jag opererades i torsdags (5 dagar sen) och har rent varit deprimerad 2 dagar efter operation. Fredagen och lördagen kände jag sån ångest och nedstämdhet att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Men sakta avtog det och livslusten kom tillbaka. Men hade jag inte vetat att detta kunde hända hade jag garanterat trott att jag begått mitt livs största misstag att operera mig. Pratade med min kirurg idag också och han lugnade mig och berättade att detta är mycket vanligt och går över. Ha bara is i magen och försök fokusera på saker som du tycker är roligt eller intressant. Fokusera på annat helt enkelt.

japp det är vanligt att bli känslosam efteråt men som tur är går det över! håller med om att gå ut och gå tex och inte gräva ner sig i sängen, vem som helst blir deppig då ju. gå ut i naturen och försök göra sånt som gör dig glad i den mån det går även om d inte är så lätt nu i dessa tider + med nyopererade bröst:)

Jag har velat op:a mig i flera år och var skittaggad..

Men jag var inte beredd på baksmällan..
Mådde verkligen skit i nästan 8-10 dagar efter och ångrade mig..
Mådde skit direkt efter narkosen, ont, noll matlust, panik av gördlarna som gav kvävningskänsla och sen spydde jag som bara den på natten på kliniken..

Sen hemma, riktigt ont, kunde knappt röra mig, sov skitdåligt osv

Nu mår jag bättre.. ?

Snodden wrote:

Jag har velat op:a mig i flera år och var skittaggad..

Men jag var inte beredd på baksmällan..
Mådde verkligen skit i nästan 8-10 dagar efter och ångrade mig..
Mådde skit direkt efter narkosen, ont, noll matlust, panik av gördlarna som gav kvävningskänsla och sen spydde jag som bara den på natten på kliniken..

Sen hemma, riktigt ont, kunde knappt röra mig, sov skitdåligt osv

Nu mår jag bättre.. ?

Skönt att du mår bättre nu efter dessa dagarna, det låter inte alls kul! :( Hade du läst om detta innan eller var det helt främmande? Jag var ganska medveten om att jag kunde vara nedstämd några dagar efter operationen men jag hade faktiskt inga sådana känslor alls. :)