Känns som det finns så lite info om BBL både i Sverige och i Sthlm så nu blir det kanske långt, men vill bidra med en uppfattning. Ursäkta om det blir rörigt också då jag är lite påverkad av mediciner och det mesta känns rätt overkligt än så länge. :)

Skulle först opereras kl 15 igår men så ringde de på kvällen innan och frågade om jag kunde komma till 10:30 istället. Kändes väl skönt att slippa vänta hela dagen.

Kom dit till 10:20 och fick vänta i väntrummet till ca kvart i elva. Då fick jag komma in till omklädningsskåpen och mitt eget lilla omklädningsrum, men fick veta att Patrik var försenad. Bytte om och satt och var rastlös, orkade varken slå på TVn eller läsa tidningar. En sköterska kom in med pre-opmediciner, lite smärtstillande. Jag bad att få Emlasalva inför infarterna eftersom jag ändå fick vänta, och det fick jag.
Väntade kanske 1,5 timmar innan Patrik kom och hämtade mig till sitt kontor.

Där tog han förebilder och sen ritade han upp vad han skulle göra. Kändes rätt nervöst när jag tyckte att redan pennan gjorde lite ont, haha! Sen gick han iväg och jag fick vänta kvar på narkosläkaren, han kom väl efter 5-10 minuter kanske. Jag hade inga frågor till honom direkt så han gick med mig till operationssalen. Där var alla samlade, två manliga sköterskor och narkosläkaren och Patrik och kanske nån tjej också.

Jag fick ta av morgonrocken jag bytt om till och lägga mig på operationsbordet med händerna ut åt sidorna och så satte de en infart i ena handen. Sen sa narkosläkaren att han skulle smygstarta lite med medicinen i den, och att det skulle ta ca 40 sekunder för mig att somna. Jag kände hur det började sticka lite i ansiktet och ja efter ca 40 sekunder så vaknade jag på uppvaket!

Jag var såsig i huvudet men varm och ganska bekväm ändå fast jag låg på mage såklart. En sköterska var där och jag bad om telefonen för att kunna ringa min man och säga att jag levde och så. Av nån anledning så hade mig Apple-id låst sig och det var väldigt svårt att skriva in lösenord, så jag var nog rätt drogad hehe.

Jag vaknade nog omkring 15 och sköterskan tog bild på min rumpa när jag bad henne. Jag försökte fråga hur mycket han lagt in men först sa hon typ 300 eller nåt, och jag kände mig väldigt besviken då. Skrev mycket till maken och till min bästis för kände mig nog lite ensam trots att det låg tre andra tjejer i salen med draperiet emellan, men en snarkade och en annan pratade i sin telefon och en tredje låg och jämrade sig av smärta.

Efter en stund frågade jag igen hur mycket som lagts in och då tittade hon i papper och sa att han tagit 1,5 liter fett från magen och 2 liter från ryggen (så 3,5 liter totalt) och av det använde han 630 ml till varje skinka, så 1260 totalt. Då kändes det lite bättre iaf även om jag hoppats på typ 1000 per skinka eller så men jag vet ju att jag är liten där från början så det får nog helt enkelt inte plats mer.

Jag fick fika och de frågade om jag ville ha mat men jag var inte hungrig, däremot tog jag några morfintabletter och sköterskan gav mig sprutor i låret som man ska fortsätta med hemma också. Slumrade mest till av medicinerna när jag inte messade. Till slut blev jag kissnödig iaf och fick sällskap till toaletten och en sjukt bra och enkel tratt att kissa med som tur var, som jag fick ta med hem.

När jag lyckats gå på toa så bad jag om att slippa sova där som planerat eftersom jag ändå var hyfsat pigg, då var väl klockan 19-20 nånting. Sköterskorna messade Patrik och frågade om jag fick åka hem och det tyckte han absolut gick bra om jag själv kände mig redo. Så jag fick ringa maken igen så kom han och hämtade mig.

Jag la mig på mage i baksätet på en filt för halvtimmesturen hem, då fick han liksom dra ut mig på filten när vi kom fram.

Nu dagen efter har jag varit rejält svullen av det jag kan se, tillochmed haft vätskepåsar under ögonen. Inte varit så hungrig men försöker dricka mycket, Powerade och grönsakssmoothie och äter ananas mot de enorma blåmärkena.
Imorgon ska jag ge mig på att duscha och byta förband. Jag har två dränage som jag kommer få gå med till återbesöket om 1,5 vecka, det är lite knöligt förstås men ändå skönt att så mycket vätska som möjligt får komma ut.
Jag har på mig som en kroppsstrumpa med långa ben och över den en kardborregördel om midjan.

Jag har inte särskilt ont så länge jag ligger still även om det är lite drygt att bara kunna ligga på mage. Jobbigast är att lägga mig ner och resa mig upp, då bränner det liksom under huden. Tar Alvedon och morfin. Det är än så länge inte så hemskt som jag föreställt mig.

Kommer inte på så mycket mer just nu, fråga om ni undrar nånting. :)