Bröstförstoring jan 2021 - Specialistkliniken Umeå - Umeå Magnus Andersson - lurveneng2020

Hej! Nu är det drygt en vecka sedan min operation och jag tänkte skriva en liten berättelse eftersom jag tyckte det var kul att läsa inför operationen så jag visste vad jag hade att vänta mig. Jag har verkligen läst om både högt och lågt, så jag hoppades och bad till gudar jag inte tror på att jag skulle få en positiv upplevelse!

Jag bor i Skellefteå och hade därför en bilresa på morgonen ner till kliniken i Umeå. Just denna dag var det snöstorm när jag drog isär gardinerna på morgonen. Mycket passande (not). Jag skulle vara på kliniken klockan 11.00, steg upp kring 07 för att duscha med descutan-svampen och förbereda mig. Det kändes så konstigt att varken sminka sig, äta frukost, dricka kaffe osv. Allt blev så onaturligt och ur rutin, haha. Jag och min sambo gav oss iväg kring klockan 09 och märkte direkt att trafiken gick otroligt mycket långsammare än vanligt med tanke på vädret. Jag fick 10.30 ringa till kliniken och förvarna att jag eventuellt blir lite sen, men gör så gott jag kan.

Vi rullade in på parkeringen 11.10 och en sköterska samt kirurgen mötte stod och väntade på mig vid ytterdörren. Dom sa att dom var så glada att jag tog mig dit i öht, haha. Väl inne så gick jag direkt med kirurgen och bytte om och blev målad på, ett vackert konstverk på bröstet haha. Kirurgen var trevlig som vanligt och skämtade lite. Jag började tänka för mig själv, när faaaaan ska jag bli nervös?? Äsch, det kommer säkert snart...

Sen fick jag gå till min lilla säng och lägga mig under ett varmt täcke och varva ner lite. Bredvid mig låg en tjej jag pratat med tidigare här på POF och hade nyligen vaknat från hennes operation. Vi låg och tjattrade lite och konstaterade att det var så sjukt att vi möttes på POF och skulle opereras samma dag, samma kirurg osv, ja ni fattar!

Hur som helst, narkosläkaren kom in efter en stund och satte en grej i min hand (vet inte vad det heter, men en kanyl typ) och han förberedde mig och förklarade vad som skulle hända. Jag fick sedan ta lite tabletter och lägga mig i sängen igen.

Efter ytterligare en liten stund kom en sköterska och hämtade mig och vi gick in i operationssalen. Jag kom och tänka på att jag fortfarande inte hunnit bli nervös det minsta, utan jag var bara taggad! Jag fick lägga mig, dom kopplade upp massa olika maskiner och jag fick börja andas i en mask för att påbörja narkosen. (Jag vill tillägga här att stämningen inne i operationssalen, uppvaket och var man än befann sig var så himla härlig. Alla sköterskor och läkare skojade med mig och varandra hela tiden. Man märkte att var och en av dom ville verkligen vara där och göra det dom gjorde. Detta gjorde mig verkligen sååååå lugn!) Det blev lite snurrigt i huvudet och det sista jag minns är att narkosläkaren säger "vet du vad det bästa att göra är när det börjar snurra?" jag svarar "nej, vadå?" han svarar "sova". Sen vad jag borta.............

..... vaknar upp av att höra mig själv säga "oh my god, i fell asleep!" sen känner jag att nånting gör lite ont och jag minns att dom lyfter över mig i min säng. Sedan tror jag att jag somnar igen, för plötsligt vaknar jag upp tre timmar efter att jag fördes in i operationssalen.

Jag och min forumskompis börjar prata lite igen och stämningen är precis som innan. Vi ligger och snackar och har det allmänt gött, lite smått snurriga och dåsiga, haha. Jag är verkligen såååå glad att hon var där och att jag fick dela upplevelsen med den underbara människan <3.

Vid 5-tiden var det dags att börja försöka rulla hemåt - och detta är nog det enda med min upplevelse som var ett h-vete. Min sambo hämtade upp mig på en parkering fylld av hög snö - en bil på parkeringen hade kört fast - på vägen hem såg vi bilar och lastbilar som hade åkt av vägen osv. Meeeen, sakta och så säkert som möjligt tog vi oss hem iallafall!

Väl hemma var jag överlycklig, bröt ihop i tårar när jag skulle lägga mig. Jag tror att det var först då jag verkligen insåg vad som hade hänt - jag har äntligen bröst!