Här kommer min operationsberättelse. Jag kommer skriva på den i etapper, börjar med dagen innan operation, operationsdagen och efterföljande dagar. Min upplevelse har kantats av mycket bra men också en del jag är besviken över i efterhand (som inte är kopplat till resultatet utan snarare eftervården direkt efter operation, som inte står i relation till min kirurg). Okej, sätter igång... Dagen före operation Mina två barn på 4 och 7 blir hämtade av mormor. Ska vara borta i 4 dagar. Jag duschar och tvättar mig med descutan. Tvättar sängkläderna i 90 grader. Operationsdagen Duschar hemma på morgonen igen. Blir kallad till att vara på plats för operation kl 07:00. I informationsbladet som skickades innan op stod det att man skulle vara på plats 30 min innan vilket jag var. Så 07:00 stod jag vid entrén till Capio specialistvård. (Estetiska institutet renoverar ftf sina lokaler vilket innebar att all op utförs på capio, men konsultation osv var på estetiska). Kl 06;45, ingen som öppnat den låsta porten, jag väntar en stund ute. Det är fint väder så det känns ok. Tillslut ringer jag till receptionen. En kvinna kommer och öppnar. Verkar något förvånad över min tidiga närvaro. 07:15, fyller i hälsodeklaration och gör covidtest. 07:45, hänvisas in till en mellanstor sal där jag möts av ombytesbås, platser för att sätta inport, samt uppvakssängar. Jag ges ombyte. Sätter mig sedan ned för att få medicin, sjuksyrra säger ”å här kommer dina piller” varvid jag ber henne förklara vad det är jag ska få”. Jag känner att allt går fort. Sedan kommer en man fram och frågar kring min hälsodeklaration och frågar kring min medicin som är inderal. Jag förklarar att jag äter den vid behov då jag i vissa situationer får panikångestattacker. Han menar på att det var bra information så de vet hur de ska bemöta mig ifall det inträffar. (Känns bra). Min kirurg dyker hastigt upp, vi går in i ett rum, han ritar snabbt på mig och sedan är jag redo. 08:20- två sköterskor försöker sätta upp mitt hår (lyckas slaska upp en tofs och på med operationsmössan). Jag påpekar att jag inte känner mig ”fancy” varvid ena sköterskan drar ett ganska tråkigt skämt om att utpressa mig på pengar genom att lägga upp bild på instagram (möjligen försöker hon lugna mig) i min värld hade jag bara behövt en lugnande kommentar om hur allt skulle gå bra. 08:30, inne på operation. Blir sövd och sen helt plötsligt ligger jag på uppvak. 11:00, ungefärlig tid då jag vaknar. Till min förvåning vaknar jag i en säng i samma rum som jag tidigare varit i för att byta om osv. Mitt stresspåslag ökar kraftigt i och med att det ligger två barn bredvid mig som båda skriker. Ena pojken på kanske 11 år skriker kraftigt under ungefär en timme. Under denna tid får jag ångest, jag gråter och har svårt att förstå vad jag är med om. Ser sköterskor passera i skyttetrafik, och ingen frågar hur jag mår. Jag hyperventilerar och försöker kontrollera andningen för att inte min panik ska bli värre. En sköterska kommer fram, ger mig lugnande (som inte hjälper mig) sen frågar hon om jag vill ha kanske te? Macka? Där och då var jag så ledsen så jag tackade nej. Efter en stund frågar hon igen (gråter fortfarande, jag förklarar att jag är oerhört stressad). Barnet skriker fort hejdlöst. Jag säger att jag kan ta kaffe och macka. Efter 15 min kommer hon tillbaks med en macka och presenterar en ”glad gubbe”. Hon har placerat en paprika som en glad mun på en torr vit rund macka. Mackan blir orörd, jag känner mig så otroligt ledsen eftersom jag befinner mig i en situation där jag målat upp en helt annan föreställning kring. (Hade fått intryck av att få ett eget utrymme, en fin bricka med värdigt innehåll, en varm individ som kanske stannade upp för att hålla min hand eller klapp på min panna i en sekund). Betalar ju ändå sjukt mycket för vården jag ska få...är det bara så att mina föreställningar varit romantiserade eller har det skett by the book? I ren beslutsamhet och upprördhet påkallar jag sköterska och ber henne ta bort allt från mig så jag kan lämna omgående (var mycket upprörd). Hon förklarar att hon förstår mig och att hon ska lösa situationen. (Bra tänker jag, kanske kan jag bli flyttad?) jag ber henne även tidigare om att flytta den portabla väggen så folk inte ska se mig ligga där och gråta när de själva kommer in för ombyte inför operation. Sammanfattningsvis är iaf min besvikelse av vården under operationsdagen följande: varför utsattes jag för sådan miljö på mitt uppvak när jag betalat så pass mycket för god vård? Varför lät de mig gå hem utan att se att jag kunde kissa? Varför lät de mig gå hem när jag själv kände att jag kunde svimma när som helst? Varför kollade ingen till mig eller visade omtanke när jag tydligt visade på stresspåslag (vid ett tillfälle skrek jag också helt ofrivilligt som en kroppslig reaktion). Väl hemma blir jag otroligt väl omhändertagen av min sambo, som gör att upplevelsen jag varit med om bleknar. Men jag kommer aldrig glömma mina känslor under den förmiddagen. Vill berätta detta då det är en av de sakerna som jag skulle velat säkerställa mycket mer. Dvs, vad exakt kan jag förvänta mig på uppvak? Dag 1, inte så farlig smärta. Äter utskriven med enligt ordination. Dag 2, ont! tar det lugnt. Provar en promenad, funkar bra men får ont. Vilar, äter och dricker mycket vatten. Dag 3 ont!, smärtan förflyttar sig och byter skepnad. Brännande och krampande smärta. Brösten är oerhört hårda. Bandet spänner men är också delvis skönt på något märkligt sätt. Dag 4, ont! Tar en dusch. Plockar bort allt och tvättar håret! Skönt men fasiken va ont jag får efter. Lägger mig direkt i sängen. Lägger upp en bild här på POF för att dela med mig av hur det ser ut idag, inte superhärlig syn men kommer ju förhoppningsvis se bättre ut för varje dag Dag 5, Idag! vaknar kl 03:00 på natten (dygnsrytmen är lite skev). Går på toaletten och inser att det inte gör så ont! Skönt!! Fortsättning följer... Har inte uppdaterat nu på ett tag men känner mig redo att beskriva resten av förloppet. Dag 6 - smärtan har avtagit ganska mycket men fortfarande upplevde jag att det var någonting nytt som kändes/hände/upplevdes som obehag och dragningar/smärta. Trofé jag skulle kunna sova på sidan men efter försök så kändes det inte bra. Upplevde nu lite deppighet/nedstämdhet. Förmodligen för att aktivitetsnivån börjat ta ut sin rätt… Torsdag- 7 dagar efter operation. Återbesök!! Äntligen, jag har väntat, en vecka har känts lång. Magnus tar bort tejpen (obehagligt). Allt ser jättefint ut (yes!) han tejpar på nytt och sedan meddelar han mig att jag inte behöver stödjandet. Fy faan va skönt! Jag ber om ny topp då min skaver så fruktansvärt strax under tejpen. (De hade ingen inne…). Gick BH-lös på stan i en lång jakt efter någonting bra, slutade med en från triumf (fett dyr och oskön), Måndag - 11 dagar efter op. Börjar verkligheten. Jobbet. Tur att jag har kontorsjobb, hade INTE gått annars. Måndag - 18 dagar efter op. Känns bra, ibland spänner sig brösten, sticker till ibland. Böt tejp själv idag, vidrigt att göra. Men det gick bra och det såg ut att läka på bra. Har nu tydligen storlek 70 F… herregud! Men jag är så nöjd med resultatet (än så länge) och de känns varken för stora och absolut inte för små!

Eftersom det inte finns så många operationsberättelser som gäller fettsugning, så tänkte jag bidra med min berättelse här. OP-dagen — Jag kom till Nordiska kliniken vid 7.30 och fick ett rum för att byta om till morgonrock, flipflops och hätta. En stund senare kom narkossköterska in och gick igenom förloppen och strax därpå fick jag träffa kirurg Marcus Kjell för bilder och ”uppritning”. Jag sövdes kring 8-tiden och OP pågick i 1,5-2h. 3,3 l fett sögs ut från mage, kärlekshandtag, venusberg och delvis rygg. 11.30 vaknade jag upp och kände mig lite yr. När jag efter en stund gick på toaletten gjorde det rätt ont och jag kände mig stel och orörlig. Det gick dock fick fint att kissa genom hålet i gördeln. Vid 12-tiden fick jag en härlig fikabricka och därefter gick en sköterska igenom hur såren ska tas hand om och vilka läkemedel jag kan ta för smärtlindring. Kring 14.00 lämnade jag kliniken, gick och köpte några böcker och tog tunnelbanan hem. På eftermiddagen var smärta högst medioker och jag hämtade barnen på skolan, strök tvätt, lagade mat och tog en promenad. Framåt kvällen kände jag dock hur jag svullnade upp kring mage/underliv och smärtan tilltog på ryggen och vid revbenen (sannolikt pga tryck från gördeln). Innan jag gick och la mig tog jag en Oxinorm (5 mg) som utlovade kraftigt smärtstillande effekt. Tyvärr gav den ingen större effekt och jag sov inte mycket på natten, främst pga att gördeln tryckte helt hemskt mot revbenen. Dag 2 — Vaknade upp, fixade frukost och tog barnen till skolan. Gick helt okej. Även idag är smärtan hanterbar i upprätt läge, men ganska påtaglig i sittande/liggande läge. Svullnaden har minskat något, men jag gissar att den återkommer längre fram under dagen. Tog Alvedon (1 g) och en Celebra (200 mg, anti-inflammatorisk) när jag vaknade. Tyvärr minskade inte smärtan alls. Mejlade sjuksköterskan på NK och frågan om jag kan justera smärtlindringen på något sätt, åtminstone till natten. Fick svaret att jag kan öka till två Oxinorm på kvällen. Dagen har varit helt okej. Det är obekvämt med gördeln och blåmärkena smärtar när jag ligger ned. När jag är uppe och rör på mig känns det klart mindre smärtsamt. Insåg att jag gått nära 14 000 steg under dagen utan en enda egentlig promenad. Somnade kring 21 och vaknade vid 04.00 av att det gjorde ont i övre ryggen. Tog en Oxinorm och somnade om. Dag 3 — Sov till 06.30 när klockan ringde och det var dags att väcka barnen. Trots viss smärta, mår jag riktigt bra idag och känner bra energi i kroppen. Promenerade en timme på förmiddagen och ungefär lika länge efter lunch. Har fortsatt ta Alvedon och Celebra under dagtid, men känner allt mindre smärta. Vågade mig på att ta bort kompressens uppemot brösten idag, men i övrigt har jag inte tagit av gördeln än. Planen är att duscha först på söndag och i samband med det även tvätta gördeln. Efter tre dagar kan jag konstatera att jag inte läckt någon sårvätska alls efter OP och bara ytterst lite blod från ett av ingångshålen vid nedre delen av magen. Jag tog en tablett mot förstoppning i kväll och hoppas kunna häva en eventuell förstoppning innan den uppkommer pga Oxinorm. Dagen har varit bra och mycket i rörelse, nära 16 500 steg. Däremot får jag riktigt ont och blir stel när jag sätter eller lägger mig ner. Ajaj. Dag 4 — Natten har varit okej, men jag gissar på att kroppen är ganska jämntäckt av blåmärken just nu, det känns så - särskilt när jag ligger ner. Tog en Oxinorm till frukost och hoppas att den ska göra en heldag på Skansen med familjen möjlig. Gårdagens tablett mot förstoppning hade ingen effekt, så jag antar att jag behöver ta en till ikväll. Jag dricker mycket vatten sedan OP, 2.5-3 liter/dag, och hoppas att det ska driva ut vätskan i kroppen. Kissar gör jag i alla fall hela tiden. Skansen gick bra, men jag kände mig rätt trött efteråt och slumrade till på eftermiddagen. Steg för dagen: 12 000. Kvällen tillbringades i soffan - trots att det fortfarande är rätt obekvämt att ligga ner. Dag 5 — Jag är fortfarande öm över hela kroppen och tar en hel del smärtstillande både på dagtid och till natten, men jag upplever ändå att det börjar vända. Smärtan när jag sätter mig/reser mig är något mindre och jag klarade natten utan att fylla på Oxinorm vid tretiden. På morgonen är svullnaden knappt märkbar, men framåt kvällen har kroppen fyllt på en del vätska/svullnad igen. I morse tog jag bort gördeln och (de flesta) kompresserna för första gången. Blåmärkena var inte så farliga. Däremot föll blodtrycket kraftigt och jag var nära att svimma två gånger. Otäck känsla. Idag har jag haft mindre ont, men istället känt mig trött, illamående och yr. Trots det har jag promenerat 15 000 steg och lämnat/hämtat barnen hos kompisar och på kalas. Hoppas smärtan minskar ytterligare tills i morgon, så jag vågat mig på att ta bort de sista kompresserna, duscha (!!) och tvätta gördeln. Dag 6 — Natten var okej och jag fyllde på med Alvedon först vid sjutiden på morgonen. Efter frukost tog jag en promenad på en timme och sen tog jag det lugnt. Framåt kvällen gick jag ut och åt middag och tog ytterligare en promenad. Totalt 17 000 steg. Tvättade gördeln på kvällen och sov i en mindre stabil variant från Maidenform. Hoppas det inte påverkar återhämtningen negativt. Fick ont på lite andra ställen efter att ha bytt gördel, men efter en Oxinorm somnade jag tidigt och sov okej under natten. Dag 7 — Idag är det sju dagar sedan OP och smärtan är klart mindre påtaglig nu än för 3-4 dagar sedan. På fredag är det dags för uppföljning med sköterskan på Nordiska kliniken. Jag tog bort de sista kompresserna i morse och duschade för första gången på en vecka (!!). Oroade mig för att svimma och för att huden på magen skulle kännas slapp och hängig, då jag är över 40 år och har haft två täta graviditeter. Tack och lov klarade jag kompressborttagningen bra genom att ligga ner OCH huden på magen såg riktigt fin ut! Laddade upp några före och efter-en-vecka-bilder i galleriet. Så glad att jag efter alla år gjorde slag och saken och gjorde fettsugningen! Dag 10 — Jag slutade med smärtstillande för några dagar sedan och har mått fint sedan dess, med undantag av viss halsbränna och något minskad aptit. I förmiddags var jag på återbesök på Nordiska kliniken. Besöket gick bra och sköterskan tyckte att resultatet såg fint och att jag var ”normalt” svullen. Nästa besök blir om sex månader då ”slutresultatet” ska granskas och dokumenteras. Dag 21 — Idag är det tre veckor sedan OP och jag kan konstatera att svullnaden mer eller mindre har lagt sig helt. Sedan dag 14 har jag enbart gördeln på dagtid och om en vecka ska jag ta bort den helt enligt NK. Vi får se hur jag gör, möjligen fortsätter jag med den på dagen någon/några veckor till. Nu när svullnaden har lagt sig kan jag se att magen verkligen är platt, precis som jag alltid drömt om, men med vissa ojämnheter (men inte knölar) kring naveln och att ett mindre område hud (2x5 cm) är något skrynklig. Kanske drar det ihop sig framöver, men oavsett är jag galet nöjd med resultatet. Om en vecka har jag bokat min första (av sex) LPG-behandlingar efter rekommendation från NK. Jag är lite tveksam till nyttan med behandlingarna, men jag tänker att jag testar några gånger och sen får jag se. Smärtan är som jag skrev redan på dag 10 borta. Däremot är magen och ett område på ryggen något avdomnat och ömt (lite som ett blåmärke) när jag ligger ner. Kanske beror det på trycker från gördeln? Dag 25 — Idag upplevde jag mindre ett bakslag när jag tog nya bilder och jämförde med bilderna i galleriet (från en vecka efter OP). Plötsligt är magen inte helt platt längre och det ser ut som att fettet börjat komma tillbaka på höfterna. Håller tummarna för att det bara är svullnad och/eller vätska. Någon som varit med om en liknande ”utveckling” av det fettsugning området? Månad 7 — Inser att jag inte uppdatera efter ”bakslaget” på dag 25. Och ja, det var bara svullnad. Efter påbörjade LPG-behandling kom känseln tillbaka helt i både mage och rygg, och nu efter sju månader är midjan kvar och magen platt, även om den fortfarande kan svullna upp lite kring nageln i samband med hård träning.

Hade tid kl 8 så var på NK 7.30. Fick byta om till morgonrock och sen kom narkosläkaren och berättade hur det skulle gå till. Han var lugn och trygg. Sen kom Magnus och vi gick till hans rum och tog bilder och ritade. Sen till operationssalen. Allt kändes lugnt. Blev sövd och vaknade sen runt kl 11. Var rätt yr när jag rörde på huvudet så vilade innan jag fick "frukost" runt kl 12. Blev sen bättre och bättre och kände mig redo av gå därifrån 14.30. Magnus hade innan kommit förbi och sagt att allt gått bra. Han hade fått ut 700 ml och transplanterat 300 ml till varje bröst. Sköterskorna på plats var underbara. En kompis hämtade upp mig och jag blev sen ompysslad hela kvällen, men jag kände mig otroligt mycket piggare än jag trott. Inte så ont än så länge, nu dagen efter. Det enda var att gördeln tryckte så mycket på magen i natt att jag fick släppa på den. Brösten har inte ett enda blåmärke hittills. Gillar storleken så får se hur mycket som försvinner de kommande veckorna!