Jag har “bara” genomgått en bröstförstoring men för mig var det värst de fyra första dagarna och nätterna. Jag gjorde i princip inget mer än låg i soffan. Min man som jobbade hemifrån fixade allt inkl mat (som han aldrig lagar annars) vilket var superskönt. Mest värdefullt var att hjälpa med min duschrutin, spänna av och på bh samt bröstband. Samt att lägga kompresser på allt skav ? Så var lyhörd och ställ upp på allt som hon behöver hjälp med och var förstående! Det är mkt smärta, frustration och kanske viss lågmäldhet som kommer.

Många upplever en oväntad nedstämdhet och den har faktiskt ofta rent fysiologiska orsaker. Detta tycks kunna uppstå som en följd av narkos och ingrepp, även om jag inte har helt klart för mig hur det "går till". Att veta om att detta kan hända och att det är övergående kan känas skönt, för många gånger leder känslan annars till att man börjar ifrågasätta sitt beslut att opereras och hittar ala möjliga andra fel som förklaring till hur man mår.

Och det är inte alls ovanligt att man nojar över resultatet, som låter vänta på sig. Det är då skönt att höra någon säga att det inte alls ser så illa ut som man själv tror och att det ju är tidigt än och svullet, blåmärkigt, inte alls färdigläkt etc. Och i värsta fall att kliniken ju får fixa om det inte blir bra, det är inte jordens undergång, och du finns där oavsett vilket. Så man håller modet uppe.

Rent praktiskt kommer du nog att märka ganska snabbt vad hon behöver hjälp med, låt henne bara veta att hon får ropa på dig eller säga till, och se till att hon har kläder hon kan krångla sig i och ur utan att behöva dra med armar och bål (t ex tighta kläder eller med midjeknapp) eller vränga något över huvudet. Framknäppt är bra. Resårmidja är bra.

Och sen känner du säkert din fru bäst, om hon främst vill höra att utseendet är sekundärt för dig och att det är hon och att hon mår bra och trivs som är viktigt, eller om hon vill höra att u tycker att hon har blivit jättefin. Det kan vara känsligt för många, att man inte skulle ha varit fin nog, så du kan säkert klura ut något bra sätt att uttrycka din uppskattning utan att hon upplever att du har gått och tyckt att hon varit oattraktiv. ;)

Det låter ändå som om ni har en mycket bra plan för hur hon ska ta sig igenom allt detta, men bra stöd både dig och  mormor. Det kommer säkert att gå jättebra.