Jag har inte opererat näsan, men väl en del annat i lokalbedövning, både med och utan s k sedering, d v s att man får såpass mycket lugnande att man är ganska lullig.
Fördelen är ju att man snabbt är på benen igen och att det är billigare. Och om man är lite kontrollfreak kan man tycka om att man åtminstone är halvt om halvt medveten om det som sker och - som jag tänkte - om det "är nåt" kan de fråga mig vilken prioritering jag skulle välja.
Jag är inte speciellt blödig av mig, jag bad t  o m sköterskan att hålla en spegel så att jag skulle kunna se vad de gjorde fast jag hade fått en skärm ställd över halsen, så att huvudet skärmades av.  Men den gången var jag inte sederad och ingreppet var litet. Vid ett lite större ingrepp var jag sederad och försökte mest tänka på nåt annat. Bitvis kändes det lite mer än vad jag uppskattade, med det berodde på att de försökte få ihop fett till en transplantation och ärrvävnad på tagstället gjorde det mer smärtsamt än det annars hade behövt vara. Men det var inte outhärdligt och man kan ju säga till om att man behöver mer lokalbedövning.

Men det är ju väldigt centralt förstås när det gäller näsan, även om man kan blunda och jag skulle tro att den går att bedöva väldigt effektivt. Vet man med sig att man har nära till ångest eller panik, så kan jag tycka att man kanske ska unna sig narkos ändå. Även om man tänker att man själv väl får stå ut med ångesten då, är det svårt att tro att en kirurg inte påverkas i arbetet om patienten gråter och är livrädd, och man vill ju att hen ska ha bästa förutsättningar för att göra sitt jobb väl...

Hej!

Jag var precis som du nervös och orolig inför halvnarkos/lokalbedövning. Ville verkligen sövas ner men det skulle vara en onödig kostnad när alla försökte få mig att inse att det faktiskt går bra med halvnarkos med. Jag var så pass uppe i varv och nervig att narkosen inte ens bet på mig så trots allt lugnande kände jag ingenting haha. Utförde alltså näsplastiken i endast lokalbedövning och ALLT GICK JÄTTEBRA! Jag var pigg och alert hela tiden, kände såklart att de var där och donade men ingen smärta alls och det var inte så obehagligt. De sa att det är otroligt ovanligt att man inte somnar till, jag hade helt enkelt för mycket adrenalin i kroppen. Jag låg till och med och ställde frågor och pratade, så att de till slut fick be mig att vara tyst haha. Du har inget att oroa dig för - såhär i efterhand tyckte jag att jag nojade i onödan, och det var väldigt skönt att slippa ”behöva vakna till” efter narkos, då kroppen alltid svarar så olika på det. Jag reste mig bara upp från operationsbordet och fortsatte med min dag som att ingenting hade hänt!