#1
2011, February 2 - 23:10
Bröst psykos
Jo faktiskt något jag tror jag råkat ut för:/ Känner mig som en nybliven mamma som inte kan ta till mig mitt barn och är ganska ogiltig.
Har gjort både en fett sugninga av mage (bodytite) som en av hundra tydligen fick lida alla helvetes kval samtidigt som jag gjorde brösten. Eftersom jag nästan inte brydde mig om jag levde eller dog efter det så antar jag att glädjen över allt det nya kom av sig:( Det lustiga är att jag ändå kan le och spegla mig över magen medans brösten vill jag knappt kännas vid.
Känns som en sorg att inte kunna glädja mig åt något jag så länge längtat efter..Bara undrar..Om kanske någon fler än jag som känt något liknande?
Annons
Annons
Annons
Jag har nog lite psykos nu innan OP, är helt störd... min hjärna exploderar snart... är så nervös och stressad... är du missnöjd med brösten? de är superfina!
23 år. Inga barn än. 171 cm lång - 68 kg.
BH före op: 85C.
BH efter op: ?
- Opererades 8/2 hos Gunnar Kratz på Plastikakademin -
Olika stora bröst, tog bort vävnad från det större bröstet,
gjorde lyft på båda, vårtgårdsförminskning samt la
Men..Du behöver verkligen inte vara stressad över det min vän:) Försök vara glad istället.Mm lättare sagt än gjort kanske.Var kanske inte själv så nerös utan mer förväntans full och så himla nyfiken på resultatet. Det finns ju en anledning att vi flickor gör en bröst op. :) Och för det allra mesta så blir alltid resultatet bättre än innan.Lite trist när manhör så många är nervös innan när man igentligen borde vara sprudlande glad att man äntligen skall slå till;) Skippa psykosen tills du behöver den och njut nu:) Och nej jag är nöjd med brösten men..ogilig.Känns inte kul när jag längtat så:/ Men med tiden hoppas jag att jag kan njuta av resultatet. Kram och lycka till:):)
Älskar detta forum, alla är så peppande! Ska försöka vara glad, det är trotsallt MIN tur nu... äntligen ska jag få helt OK bröst, det är allt jag begär.... Försöker oxå fokusera på att de bara kan bli bättre, för det är verkligen så..
Lilla vän, hoppas det går över snart... och att det känns något bättre av att en annan tycker de är jättefina!! Tror du kommer vänja dig snart, kan tänka mig att det tar tid innan de känns som ens egna.. när opererads du?
23 år. Inga barn än. 171 cm lång - 68 kg.
BH före op: 85C.
BH efter op: ?
- Opererades 8/2 hos Gunnar Kratz på Plastikakademin -
Olika stora bröst, tog bort vävnad från det större bröstet,
gjorde lyft på båda, vårtgårdsförminskning samt la
Säkert är det så - smärta och rädsla (för hur det än är, man blir faktiskt rädd av att ha så ont - man undrar ju om nåt är fel, och man är rädd att röra sig, rädd att stöta emot någon etc etc ) tar verkligen glädjen ur en. Det är inte ett dugg konstigt!
Men det är inte för sent än!! Snart kommer våren även uppe i Ume, och när VK:s flotte glider iväg från E4-bron till den vid ÖK, och Brännbollsyran fyller stan med folk kommer det att kännas helt annorlunda! Sol i luften, smärtan borta och lättare kläder - jag är säker på att du kommer att hitta glädjen i din kropp då, och då kommer den dessutom att vara ännu finare än nu, bara två månader efter op.
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Jag har nog inte fått psykos, men jag trodde att så här 24 dagar efter op att jag skulle kunna beröra brösen, men icke!!, dom e så ömma och typ ilar.
Har i och för sig blivit beydlligt bättre än första dagarna, men jag ville ju liksom kunna "använda" eller njuta lite mer av dem nu. Kanske naivt då de ändå inte gått så lång tid och jag dessutom gjort lyft!?
Har hört många som blivit lite deppiga när man kommit hem. Vet att jag kunde känna lite deppkänslor efter stora tentor då jag pluggade, tror tioo och med att det har ett namn. Man har varit så fylld av allt, stressad förväntansfull, nervör osv och sedan blir det lite tomt och man fokuserar bara på smärtan.
Jag tror säkert att vi dag för dag kommer kunna njuta mer av våra bröst....