Jag var i EXAKT samma situation!! Jag är oxå opererad hos Gunnar för övrigt, men iallafall... Tänkte herregud vad ger jag mig in på?? Och hade äcklig jäkla ångest speciellt 4-5 dagar innan OP, funderade starkt på att avboka den för jag var så jäkla skraj. Hade jättesvårt att berätta för min mamma trots att vi är väldigt nära, det kändes liksom som att jag skulle göra henne besviken. Jag berättade 6 dagar innan OP (kunde inte ta mig mod att göra det innan) och jag kan säga att hon inte blev glad, hon accepterade det och lät mig göra som jag ville, men försökte verkligen hindra mig! Mitt tips är att berätta för henne i tid innan om du känner att du måste göra det, vilket jag kände, så att hon hinner smälta det och kan börja stötta dig i ditt beslut... Det blir jättejobbigt om någon som står så nära en försöker påverka ens beslut så tätt inpå operation, men jag är så J*VLA glad att jag stod emot och följde min magkänsla, jag ville ju verkligen det här innerst inne, så mycket som jag längtat efter det!! Det var ju inget man kom på över en natt direkt. Min mamma var inte glad efter OP heller, men så några dagar efter visade jag henne bilder på mitt utgångsläge och DÅ släppte allt... hon vart så ledsen över att hon försökt hindra mig och började istället bli glad för min skull! Och här sitter jag med 14 dagar gamla bröst!!

Och när du väl är där går allt så fort, de är världens gulligaste och tar väl hand om dig..

Jag känner också så just nu. Det blir värre för varje dag tycker jag.

Inte för att jag egentligen tvekar på mitt beslut, men det är för att man vet att det alltid finns risker med en operation. Jag ser verkligen fram emot det och räknar ner dagarna nu men ändå så kommer det en liten tveksamhet varje dag.

I ditt kan kan det säkert vara för att du inte berättat för din mamma. Kan ju vara lite jobbigt när man inte vet hur de reagerar. Jag drog också på det, men hon tog det bra och stöttar mig i mitt beslut.

Åh! Vad skönt att höra! Jag har ju rätt lång tid kvar till operationen så jag har lite tid på mig. Ska nog på konsultationen innan jag berättar någonting. Men jag tror att det kommer kännas lättare när hon vet det. Jag tror inte att hon kommer bli glad till en början, men jag hoppas att hon kan stötta mig sen. Men som sagt skönt att höra att jag inte är ensam om att ha haft dom tankarna. Det är ju trots allt en rätt stor grej så det är väl klart att man funderar några gånger extra. Men innerst inne är jag ju helt säker på att jag vill! :) Men det är ju faktiskt lite skrämmande också. Men jag längtar så otroligt mycket. Tänk om det bara kunde bli maj någon gång! Och tänk om jag kunde fokusera på att plugga till min tenta jag har på fredag istället för att sitta framför datorn och titta på bröst! :) Jag skyller på forumet om jag kuggar ;)

Härligt att höra att du är nöjd med Gunnar, det verkar som att dom flesta är det så jag hoppas att även jag ska känna att det klickar med honom.

Vad hade du för utgångsläge innan? Ser att du har framför. Jag är sugen på att lägga framför, men är lite nervös inför det då jag inte har speciellt stora bröst i dagsläget.

Mycket funderingar nu! :)

Batseba: Härligt att hon tog det bra! :) Jag har dessvärre en känsla av att min mamma inte kommer ta det så bra då jag tidigare nämnt det lite snabbt och hon sa något i stil med: "Men fan, börja inte med sånna saker nu också". Men jag hoppas att hon kan förstå om jag verkligen förklarar för henne varför jag vill göra den här operationen. När är det dags för dig?

haha, har lite samma problem.. sätter mig vid datorn, går in på POF och flera timmar flyger förbi...
istället för att plugga :/

Jadu, jag tror vi alla tjejer på forumet är ganska bröstfixerade numera, haha... det enda jag tänker på kan jag säga. Det är viktigt att komma ihåg varför du gett dig in på det här, jo för att DU VILL!

Jag tycker det har funkat kanon med Gunnar, innan OP var de svåra att få tag på men efter att ha varit på konsultation kändes det verkligen som de brydde om en. Gunnar kan upplevas som en väldigt upptagen person, var beredd på att han pratar jääävligt fort (men man får säga till om man inte hänger med så saktar han mer än gärna ner)... men han är väldigt skicklig, han jobbar som plastikkirurg på US i Linköping samtidigt som han extraknäcker som det privat oxå, så jaa han har mycket att göra.. men som sagt efter OP behöver du inte vara orolig för att få tag på honom, han har en jourtelefon som du kan ringa till och får du frågor och massa konstiga idéer tätt inpå operationen kan du mejla honom på [email protected] så får du svar rätt snart, skriv gärna i ämnet i mejlet att det är "frågor tätt inpå OP" eller så och mejla inte från en hotmail-adress då sånna mejl tyvärr har en tendens att hamna i hans skräppost..

Har bilder på min profil, men ser att du inte är silvermedlem ännu.. Men jag hade mycket vävnad innan, olikstora bröst och bröstvårtor som pekade rakt ner Du får gärna fråga om det är nåt du vill veta..

Om 23 dagar är det dax för mig!!! :-) 17 mars på KKAB i Jönköping.

Alltså min mamma hoppade väl inte av glädje när jag berättade det, hon frågade två gånger om jag inte hellre ville operera ögonen istället för brösten (jag har varit sugen på det). Men sen sa hon bara att ja får man för sig nåt så kan man inte släppa det sen. Hon lånar tom ut pengar till mig och ska skjutsa in mig när det är dax. Är jätte glad att hon tog det så bra.

Man har ju blivit helt bröstfixerad sen man bestämde sig för en op. Sitter varje kväll på forumet och läser och kollar in bilder. Sambon tycker nog inte jag är klok.

Känner exakt som dig nu när det börjar närma sig! Vill jag verkligen det här?? Tycker det är läskigt med op o hur jävligt man ska må efter.. Men när jag kollar mig i spegeln vet jag att jag verkligen vill det här(som du) och att det är något jag har tänkt på länge o sparat ihop till!!

Jag tror allt bara är en oro inför allt, det är ju en stor grej man ger sig in på..

Gud jag skulle aldrig våga berätta för min mamma, så jag förstår att du är nojig. Jag har tänkt en såpass liten storlek så jag tror verkligen inte att hon kommer kunna märka, då jag alltid har haft stora bröst genom mina tonår.

Hoppas det går bra för dig iaf!

optimus: Tack! Det kommer garanterat dyka upp funderingar, så jag kommer garanterat höra av mig :) Ser verkligen fram emot att få träffa Gunnar och se vad han är för prick. Något jag bör tänka på inför konsultationen med honom? Mer än att han pratar fort :)

Batseba: Fan vad underbart! Min mamma har alltid sagt typ: "Mina bröst var också små när jag var yngre" Så jag har alltid hoppats på att dom ska växa till sig, någon gång. Men icke! 

threze: När är det dags?

Lemondrop: Jag har också övervägt att inte berätta det då jag inte vill ha någon större storlek så jag tror inte att hon skulle behöva märka någonting. Men efter lite funderade så har jag kommit fram till att jag vill berätta det för henne. Min mamma är den jag ringer när jag behöver prata om någonting, så det skulle kännas konstigt att inte kunna prata med henne om det här. Det är ju iallafall förhoppningen att jag ska kunna prata med henne om det. Men vi får väl se hur det går.